derom, att en uppgift af hr E. om förespeglad förkortniog föranledde, att hr statsrådet Sandströmer beräknade vestra Billingsbanan lika lång med Skarabanan. Då jag således funnit hr E. lika litet fri från möjliga misstag som andra, hämtar jag derifrån ingen anledning att frånträda eget omdöme om den raka banans företräde. Hr N. är af olika åsigt, men jag har hört att banans tekniska svårigheter föga hafva del häri. Också har hr N. visserligen icke motsagt, men på intet sälle konstaterat hr E:s derom yttrade omdöme. Det vill dessatom synas, som skuile hr E:n i sitt betänkande om den af mig föreslagna kortare Ullstorpsbanan så uteslutande hafva fästat sig vid der östra Billipgsbanans ovilkorliga antagande (), att har alldeles förbisett vigten deraf, att, genom den förstnämda vestligare läge de till statsbanan ledande, för en ökad trafik högst behöflga, trenne bibanorna ifrår Mariestad, Skara och Lidköping skulle förk vrtas med tillsammans vidpass 5 mil. Om derföre rikets ständer skulle, efter förutgången ny fullständig undersökning, bevilja anslag till byggande af den ifrågasatta Jortare stalsbanan vestir om Billingen, i stället för den a hr E föredragna östra Billingsbanan; så skulle der osvikliga följden deraf blifva, att, inom få år eller samtidigt dermed (kanske till och med utan statskas sans betungande) skulle uppstå: en bibana dit ifrå: Mariestad om ? , mils längd, en annan ifrån Skara om vidpass !, mil, samt den tredje ifrån Lidköping af 2!V, mil. Och vinsten endast af dessa 3 oundgängliga b banornas förkortning med vid pass 5 mil är sc stor och påtaglig, att hela planens förändring, endasi för de minskade anläggningskostnaderna i det hela, borde anses oundviklig, äfvea om icke afseende vill göras på den högst-betydliga årliga inkomst statsverket skulle tillskyndas förmedelst trafikens förökand: å statsbanan ifrån första början af dess anläggning, hvaremot, om östra Billingsbanan komme till verk ställighet, de trezne bibanorna icke torde tomma til utförande förr, än kanske efter ett eller annat decen nium, Hvarföre min beräkning af 930,000 rårs besparint varit så stötande, kan jag icke inse, då jag, i inla gan till regeringen om Ullstorpsbanans urdersöknivg likväl uppgifvit grunderna för min beräkning. Dess: grunder hafva väl genom :stra Billingsbanans sedar skedda rätning och förkortning undergått modifika tioner; mena undersökningens resultater gifva inger anledning till förändrad öfvertygelse; och min förr: artikel visar, att, om bibanorna intagas i kalkylen, denn: besparing mångdubblas. För öfrigt är besparing anläggningskostnad af underordnad vigt emot ett ändamålsenligt läge; och med fästadt afseende härpå. borde vestra statsbanan föras rakt genom 5 karaborgs län, äfven med betydligt högre anläggningskostnad för lättnad och förökande af den kollektiva trafiken från och till Göteborg, Jönköping och Hjulö, sam för upptagandet af de då vida kortare bibanorna. I min förra artikel angafs till hvad grad bibanor genom Ullstorpsbanan skulle hafva blifvit förkortad: och sålunda deras anläggning befordrad. I strid med hr N., som finner dessa uppgifter bevisa ingenting vågar jag påstå, att de bevisa ganska mycket, äfver med någon j mkning af de ungefärligt uppgifna af: stånden. De bevisa nemligen, att Ullstorpsbanan skulle befordra och lätta bibanors anläggning inomlänet, hvilke en statsbana så väl behöfver, för att öka sina inkomster. De bevisa oc kå, att östra Billingsbänan troligen gör dem alltför kostsamma eller länge nog omöjliga, och att denna banriktning sålunda högst ofullkomligt befordrar den inom länet behöfliga kommunikationen. Hr Nordenfelts påstående, att bibanor från Hjo och Karlsborg likaväl kunna komma i fråga, som från Skära och Mariestad, tyckes äfven gilla denns åsigt; ty om Karlsborg veta vi, att en bibana derifrån, såsom obehöflig och motverkad af lokalhinder, icke gerna kan ifrågasättas, och om Hjo behöfve: en bibana, så går den till Sköfde, derifrån nödig bi: bana edan är i min kalkyl intagen. Afståndet mel lan Sköfåe och Hjo ökar facit så väl för den ena som den anära banriktningen. Uppgiften att jag påstått, det en förkortning a 37, mil skulle ne mitt för:lag uppkomma på statsbanorna, har hr N. tagit ur luften. Vid nogare påseende kän antagas, att jag tillagt Ullstorpsbanan enskilt denna mindre längd än östra Bilingsbanan. Hi E:s uppgift, att båda banorna förlängas en mil genom riktningen förbi Ullstorp, tål afprutning med d: här ofvan nämda par tusen och de 800 alnar vid sjör Ymsen, samt derigenom, att södra stambanan har e genare väg än åt Falköping för sitt möte med Ultstorps banan. Hr N. torde häraf finna, att, om mina längduppgifter tåla någon jemkning då jag säger nungefär, andras tåla likaså, då de säga bestämdt, til och med då de tillägga: i bästa fall. Hela beteendet underkastas härmed fleras granskning än hr N:s; och jag förmodar mig hafva visat. att grundlösheten af mina påståenden icke blifvit af den vederbörliga auktoriteten eller dess fullmäktig ådagalagd. Jag hoppas ock, att om jag förr lyc: kats vinna medborgares aktning, denna icke, såsom hr N: hotar, skall gå förlorad derigenom, att jag sökt verka till förmån för antagandet af en för lä net och staten i framtiden fördelaktigare banriktniog än den (nog oväntadt för de fleste om trafikens verkliga behof kunnige) af hr E. så mycket förordade krokiga östra Billingsbanan. Dixi et salvavi c. Sundsvall den 9 Februari 1857. S. G. von Zveigbergk. () Som det säges, lära inom statsrådet endast tvennc ledamöter, nemligen hr friherre Palmstjerna och hr Gripenstedt, hafva delat öfverste Eriesons tanks om östra Billingsbanans företräde. i pA CR YST