tillkommit under en föregående egare af panten, eller uti af nuvarande egaren utgifna intecknade köpeskillingsreverser, Sådana äldre inteckhingar, såsom utgörande de bästa hypoteker, förstöras nu mera sällan af män med affärsvana. En stor myckenhet af dylika inteckningar. äro derföre tillgängliga på penningemarknaden. Ingen kan mera än jag önska nya utsökningsoch handelsbalkar. Men jag tror dock icke, att utsök ningsärenden behandlas långsammare här än på åtskilliga andra ställen, t. ex. i England. Det engelmn inteckningsväsendet är ock bestämdt sämre än vårt. Mig synes i allt fall, att för det några brister finpas, dem man ej ögonblickligen kan afbjelpa, man icke bör uppskjuta afhjelpandet af andra, när det ej kan bevisas att en bestämd tidsordning i afseende å dessa reformer måste iakttagas. Våra mer eller mindre skuldsatta jordbrukare synas nu synnerligen rädda för räntans frigifvande. Jag bär så mycket större sympatier för skuldsatta jordegare, som jag sjelf tyvärr tillhör denna klass. Men jag tror verkligen icke att vi löpa någon fara. Jordegarne tillhöra icke i allmänhet — jag talar icke om dem, som endast handla med egendomar på upplånta penningar — den klass, hvilken såsom osäker får betala assuranspremier, jemte den medelränta säkra låntagare erlägga. Jag bar förut sagt att för säkra låntagare bör medelräntan blifva lägre vid fri räntefot. Jag glömde dervid tillägga ännu ett skäl till denna minskning. Det särskilta arfsode hvar och en nu låter betala sig för skammen och risken vid tagande af mer än laga ränta, försvinner. Allt hvad som i denna form nu åtgår, stånnar i låntagarnes fickor. Vi hafva i England haft samma fenomen som här. År 1818 nedsattes en komite angående denna fråga. Komiteer sättas icke der. som våra utskott efter ensidiga partiafsigter, utan, för att utreda frågorna, få utmärktheter och specialiteter af alla partier der in: träde. Sedan höras andra de sakkunnigaste män i Jandet såsom vittnen,. Nåväl! nämde komitå till: styrkte efter mogen öfverläggning afskaffinde af den fixa räntan. Men i underhuset segrade, säger en stor statsekonom ), fördomarne och rutinen (xle prejuge et la routine) och ockerlagarne bibehöllos. En an; nan tänkare, kanske den störste nu lefvande i EngJand ), säger i anledning af parlamentets förfaringssätt i fråga om räntan: Landtbruksintresset (athe agricoltural mind,) fruktade att räntan på inteck ningar, — ehuru den nästan aldrig stigit till denj älg höjden — skulle stiga ännu högre. Lagarne ibehöllos derföre af dem, på det. jordegarne måtte Konpa (efter hvad de inbillade sig) få låna penningar för litet billigare pris än hvad penningen var värd il enningemarknaden, likasom samma klass så länge vibehöll spanmålslagarne för. det den skulle kunna sälja säd för nägot högre pris än på verldsmarknaden. Kriserna i Eogland 1825 och 1836 inträffade. Man märkte de stora olägenheterna af den fixa räntan. Den är nu alldeles afskaffad... Ingen engelsk possessionat begär nu att få låna för bättre pris än andra medborgare. På hvilkas bekostnad är det för öfrigt, mina herrar! som mån genom lag bestämmer räntan? Ty värr låta ganska få s. k. affärsmän eller. större -kapitalister genera sig af dessa lagar, som knappast kunna tillämpas annat än emot de mera enfaldiga. Men det är, den lilla klassen af samvetsgranna, jemte omyndiga och fruntimmer, hvars affärer skötas genom ombud. Det är denna klass af mest smärre kapitalister, som nu verkligen lider derpå att penningen väl får falla i tid af öfverflöd, men ej stiga, i tid af brist, till hvad den verkligen är värd. Klassen af små kapitalister tål under en period, då alla, andra göra vinster, icke vid denna orättvisa. Tal den också dervid, är det dock en sådan. Detta skäl bör väga både på juristens och filantropens vågskål. En anmärkning kan jag icke underlåta. Regeringar och representationer binda räntan för enskilte, men låta sig deräf icke generas uti egna transaktioner. Statslån upptagas i behofvets stund emot obegränsad rabatt, således obegränsad ränta. Bankodiskonter och assistanser med allmänt understöd få taga 8 eller 12 procent, der lågen för andra fastställer 6 procent. I detta fall kasta sjelfva katolikerna dogmerna öfver bord. Praktiskt i lagstifiningsväg synas mig frågorna här nw kunna uppställas sålunda: Är konkurrensen nu här i ländet så stor, att man ej har att befara, det möonopolister på åtskilliga ställen skola uppjaga räntan till ett belopp, hvaremot medlidsamhetskänslan reser sig? Är upplysningei tillika nog stor för att kunna urskilja emellän den ränta förståndigt folk och den som vinglare tillfälligtvis betala, och för att icke fästa sig vid detta sista slag af företeelser? Kunna dessa frågor besvaras med ja, då är tiden inng för reformens genomförande. Annars icke. Ty annars skall sannolikt, såsöm i Norge, en reaktion inträffa; sådant vore en olycka, och då är det bättre att dröja: För egen del tror jag, att vi nu här stå nog högt att kunna antäga reformen i sin helhet. Jag tror ock, ätt denna reform sker bättre, om den sker utan undantag och modifikationer. Dessa skola till någon del förstöra de goda följderna. Men tilltror man sig icke dettä, så, och på det de förskräckta må få tid ätt hemta mod, vill jag medgifva den modifikation, att nu inskränka friheten till vexlar och skuldsedlar på högst 90 dagar. Äfven dermed kan något vinnas. Den rätta lösningen vore dock, enlig: min tanke, ätt rikets ständer antaga lagkomitåns förslag samt öfverlåta åt Kongl: Maj:t att bestämme tiden, då lagen skulle träda i verkställighet. ) J. B. Say. ) J. S. Nill. Om Nordamerikas sjömakt.