AS gg oo UEOUVNUDHCGKEL Mäste man 1 DBerlin hafva insett betänkligheten ef en konferens. Såsom ni torde hafva erfarit, talade ministern Manteuffel i andra kammaren ännu om en förestående koaferens; några dagar derefter iakttog han i första kammaren fullkomlig tystnad om sättet, huru frågan skulle bringas till lösning; och de preussiska tidningang ordade derpå om underhbandlisgar melan Preussen och Schweiz, hvilka skulle ega alm antingen omedelbart eller under en tredje makts förraedling. Här och i Paris tyckes man dock icke så lätt vilja frånsäga sig nöjet att sitta till doms öfver de båda tvistande puterna, För öfrigt har den lilla schweizerkantonen ett särskilt intresse för Skandinavien; man påstår, ett protokollet af den 24 Maj 1832, hvilket erkände konungens af Preussen rättighever, hade utgjort det pris, för hvilket Preussen biträdt fördraget af den 8 i samma månad rörande Danmark och bhbertigdömena. Den ministeriella pressen har hittills icke tagit någon notis om att Le Nord offentliggjort innehållet af de instruktioner, som pariserkongressen för kommissarierna i Donaufurstendömena utfärdat eller icke utfirdat — man vet icke så noga hvad man skall tro. I protokollet af den 8 April står nemligen att jäsa: Kongressen antager med några modifikationer de instruktioner, hvartill baron Bourqueney gjort utkast och som äro detta protokoll bifogades. Men vid protokollet var ingonting bifogadt, och gjord uppmärksam på enna motsägelse, förklarade lord Palmerston, att kongressen icke utfärdat nägra instruktioner, utan att det vere öfverlåtet åt hvarje regering att lemna sina kommissarier de instruktioner denna bäst syntes. Nu kommer emellertid dokumentet:i dagen. Men motsägelserna gå ännu längre: de båda engelska sändebuden i Konstantinopel, Strafford och Bulwer, råkade i öppen fejd om sina instruktioner. Då våra t:dningar hittills iakttagit en förbehållsam tystnad om allt detta, så måste man emellertid nöja sig med det gamla ordspråket: Ingen rök utan elds. Och ännu många gånger lär det komma att både röks och brinna, innan frågan om Donaufurstendömena hinner ordnas. Bulwer är samme man, som afslöt det olyckliga fördraget med Clayton; han är broder till den berömde romanförfattaren. Hans namn påminner mig om en bok, som för närvarande mycket läses af våra damer, men ej af tidningarne blifvit omnämd, en roman i tre delar med titeln: Very successful af lady Bulwer, författaren Bulwers maka. Den är ett bittert paskill, eller, såsom mången påstår, en trogen skildring af det parlamentariska och litterära kotteriväsendet, och slår an på läsaren i symnerhet derföre, att en af personerna, sir Janus Allpaff, föreställer författarinnans man. Jag lemnar derhän, huru mycket i boken är historia och huru mycket som är skandal; men utgifvandet af ett sådant arbete är i och för sig ett anmärkningsvärdt fenomen; och den, som ej har Just att ätnöja sig med en ensidig uppfattning af det engelska samhället, borde läsa boken, men ej köpa den — ty 17, guinger är den icke värd. Ur den nyligen aflidna furstinnan Lievens eller, såsom bon under sina sista dagar hette, madame Guizots lefnad är mycket för historien och något litet för skandalen att hämta. I parisertidningarne torde ni redan hafva läst nägra nekrologer över detta märkvärdiga fruntimmer; jag vill tillägga några uppgifter om hennes vistelse härstädes. Hon och hennes gemål ankommo hit år 1812, för att aflösa Pozzo di Borgo, hvilken väl icke innehade någon erkänd beskickning, men det oaktadt icke var mindre verksam ; såsom Gren. villes och Wellesleys vän och rådgifvare arbetade han i ryska regeringens intresse. Om det diplomatiska fursteparets verksamhet under Liverpools ministår ända till år 1825 har man sig ej mycket bekant. Men under Cannings minister blef den icke vackra, men snillrika och älskvärda samt ingalunda asketiska furstinnan ej blott den förnämsta ktjernan inom den stora verlden, utan också premierministerns Egeris. Hon var själen i de intriger, genom hvilka Canning mot sir vilja nödgades underteckna fördraget om lugnets återställande i Grekland. Portföljens, andra serie bandet 2, sid. 325, fisner man Nesselrodes depesch till Lieven, hvilken depesch : lemnar nyckeln till detta drama. Canning dog af sorg öfver sitt nederlag; furstinnan tröstade sig med lord Palmerstons vänskap. Denne blef genom hennes inflytande hos lord Grey år 1830 minister för utrikes ä:eadena. Förut hade hon gjort honom ganska stora oeh för honom nödvändiga tjeoster. Ända till detta år, under det Welliogtonska kabinettets tid, hade hon utöfvat ett så otroligt och så allmänt bekant inflytande, att man på den tiden påstod, att hon var den verklige premierministera. Efter år 1830, under polska oeh belgiska revolutionerna, ordnandet af de grekiska angelägenheterna och det första syriska kriget, blandade hon sig mindre märkbart i politiken; men lo.d Palmerstons fiender tro sig hafva upptäckt hennes hand i den depesch, hvarigenom han afböjde Österrikes, Sverges och Portens önskan att lägga sig ut för Polen, äfvensom många andra frågor. Ar 1834 lemnade hon London, då bennes gemål utsågs till den nuvarande ryske kejsarens guvernör; och då hon 1839 blef enka, bosstte hon sig i Paris och gaf sig sken af att vara rysshaterska. Detta gjorde hon med så stor framgång, att Aberdeen, öfver hvilkenz arbeisbord ännu i dag hennes porträtt har sin plats, samt Wellington läto lura sig. deraf. På samma tid uppkom det vänskapliga förhållandet mellan henne och Guizot, hviuket så lång tid satte myror i hufvudet på parisarne, men som ändiligen bief uppenbar: på hennes dödsbädd. Hon följde honom på hans beskickuing till London. På ingifvelse af henne var det som han två gånger var på ett hår nära att uppväcka krig med England. och som han inblandades