allt andades nöje och tillfredsställelse. Mearianneshölksig för tillfället inom skål och vägg. Visserligen uppstämde några tämligen beskänkta bluser halfkögt den gamla revolutionära refrängen: 4 En avant! marchons Contre leurs canons A travers le feuy le fer des bataillons, Volons å la victoire. . Men med den klokhet, tom utmärker den parisiska polisen, nedtystades denna sång, utan att allmänheten hann att dervid fästa någon närmare uppmärksamhet. Samma myndighet öfversåg-äfven, kanske dagens frejdade namn :till ära, med ett och annat ganska qviekt stickord, som icke just skonade storheterna för ögonblibket. Polisen tänkte utan tvifvel. med madame Sevign: lesprit est une dignit en France,) I allmänhet kan man likväl lätt finna, att kejserväldet uppdragit ganska trånga gränsor för yttrandefriheten, hvilken ändå till och med under Ludvig Filips skuggrädda och misstänksamma regering lemnader tärmmeligen lösa tyglar. Jag menar naturligtvis yttrande friheten i dess ursprungliga bemärkelse, icke pressens frihet, hvilken, som bakant är i Frankrike numera helt och hållet kan anses, såsom en blott och bar tradition. Äfven de nog frenetiska yttringar af bångstyrig ysterhet, som fordom uppenbarade sig-i koreografisk gestalt inom området af la rande Chaumieres och Mabilles dansplaner, fade under den moraliska inflytelsen af kejferliga polisen antagit en vida mera tillständig, vida mindre äfventyrlig hållning. Marseljäsen, som förut nästan utgjorde ett stående stycke i alla väl försedda parisiska positivere repertoir, var på hög befallning helt och bäöllet utdöd. Partant pour la Syrien vefvader nu oupphörligen med högsta musikaliska ansträngning, men den var och förblef emellertid endast en slags officiel folksång; på nationens läppar ville den aldrig trifvas, Der kunde Beranger och drottning Hortense omöjligen rätt sämjas. Den, som sjungit om sig sjelf: Je suis vilsin, tres vilan; var icke passande sällskap för modren till Frankrike: ejsare. Men huru känslig man var för hvarje högljudd opinionsyttring, huru klokt, men också allvarligt den undertrycktes, lät man likväl allehanda patriotiskt skrål passera. La grande nation tilläts sjunga visor till sin egen ära. Jag befann mig på hemvägen och betraktade en herrlig, en stor panorama, som öga ogerna lemnar, den, hvars ändpunkter är Arc dt Etoile och Tuilerierna. På ena sidar denna dynastiernas karavanierai, der uppbrottet ofta måst ske så plötsligt, så hals öfver hufvud, der knapt någön furstefarilj mere vågar känna sig hemmastadd, på den andr: triumfbågen, föremålet för så många skiftande bestämmelser, först utsedd att föreviga freder i Tilsit, sedan till ett minne af det sista, lysande fälttåget Mot Österrike, derefter till ett monumet öfver den lagerkrönte, korsikansk: uppkomtingens förmälning med en ättling at det anstolta Habsburgska huset, vidare påtänkt ill en ärestod öfver den militäriska proms-naden i Spanien år 1823, slutligen inviga till det höga kallet att inför senaste efterverlå bära vittnesbörd om en stor tid, om alla de ryktbarheter, som skänkte den glans och ära. Som jag stod åsr, höjde sig öfver Elyseiska fälten en luftballong, simmade med zakta fart genom den rena, klara luften, och tyckte ställa sin kosa åt trakten af Montmartre. Det var en signal till begynnelsen af de nöjen. som staden Paris föranstaltat på kejsarens dag. KE. Kg. ) Qsickheten är i Frankrike en värdighet.