en gammal sägen går bland invaliderna, att på årsnatten af slaget vid Waterloo lyfter kejkejsaren det tunga marmorlocket, hvarunder han slumrar, och stiger till häst på Cour dhonneur. -Då samla sig kring honom alla de som stridde, blödde och följoi den sista, store kampen, en andetyst här, ty ingen krigsmusik ljuder, inga kanoner rulla doft, inga sporrar klirra, inga hästar stampa. Men i ilande fart går tåget till Waterloo, de gamla marskalkarne ordna åter sina skaror, adjutanter spränga af och an kring kejsaren, som med sin fältkikare tager valplatsen i ögonsigte, slagordningen utvecklar sig, striden börjar. Venstra flygeln angriper förnyade gånger slottet Hougoumont, centern bemäktigar vig la HaieSainte, högra flygeln stormar byn Mont-SaintJean. Kanonerna spy eld åch lågor, handgevärselden blixtrar, Kellermans -kyrassierer spränga fram till anfall) men intet ljud stör krigarevålsadernas spökstrid: Men då dan första solstrålen förgyHer trädtopparne i Soignerskogen, faller ailt tillsamman, som en nattlig dimma vid skimret af den gryende dagen. PZPå nigot afstånd från Invalidhotellet, på bäda sidor om avenyen till detsamma, rörde sig emellertid, i trädens skugga ett liftigt och runtert folklif. Alla spekulanter på massans nyfikenhet och på dess penningar hade der för dagen slagit upp sitt bögqvarter. Ocab ibland dem trängdes en massa skådeoch fö:täringslystna. En mängd soldater tycktes gerom att antal sanna Napoleons ord: Le France est un vaste nid de So!dats. ) Den s kallade lilla industrien i Paris uppträdde ce med ett paraply, försigtighetens symbol, ) handen, med Madame under armen och ev skara barn i hälarne. -Kanske befann sig ibland dessa småkrämare någon fabrikant å pappersstrutar eller någon uppköpa:e af jernskräp och sönderslaget glag. Grisesten i sin nystrukna kattunsklädning och sin täcka tyllmössa fann allt möjligt slisk, som bjöds heiine. adorabelt,. En eller annan piga, igenkänlig på den kring hufvudet kokstt kuutoa schaletten med sina i nacken utstående tvenn: flikar, hade. måhända dagen till ära låt: danser lanse du panier, ), ty rumlet på smörbakelser giek verkligen öfver alla gränsor. E:t par fruntimmer, lvilkas rikligen fetlagd: gestalter och bestämda hållning, hvilkas siden klädningar och bastanta guldkedjor erinradom de mera välmående af la Halles damer. af de uppköpande, som sedermera låta utsälja sina fetalier och grönsaker, gingo majestätiskt arm i arm och betraktade med en blick, som icke var långt ifrån att vara förnäm, de anspråkslösa barackerna, de under kronan af ett träd på ett bord utan duk improviserade restaurationerna. Kanske hade någon af dessa damer haft nåden att till kejsarinnan öfverräcka en bouquet monstre, och vid minne: af denna ärorisa dag fann hon allt hvad som omgaf henne smått och obetydligt. Det öf vervägande flertalet utgjordes dock af bluser. bluser af hvarjehanda färg, åider och storlek. somliga utmärkt städade och snygga, med den hållsing i skick och åtbörder, som så lätt förvärfves af fransmannen, en elier annar med ett obestridligt tycke af stråtröfvare, i missvårdad klässel, nedstänkt och osa gg. På en skådeplats af tvenne bräder med et per bockar till stöd presenterade sig en koneinär, som med ovanlig virtnositst och strykande aptit åt kiselstenar; den ena rlungades ner efter denandra, och man såg kiarligsn buru mannen. ansträngde sin strupe för att bereda genomgång åt detta mindre vanlig födoämne. När han slutligen skakade mager och man tydligen hörde skramlet af de förtärda kiselstenarna, blef förtjusningen allmän. och sousstycken haglade öfver tallriken vit häns fötter, Denna mindre ovanliga talang tog helt och hållet lofven af en embetsbroder. den der sysselsatte sig med det altbekan experimentet att sluka brinnande segelgarnsstycken, som en italienare slukar makronet, Förgäfves Ökade han sina portioner, förgäfver utropade han sig som Frankrikes störste elditare; populariteten hade en gång vändt hö; oa ryggen; den stod ej mera att återvinna. En trumslagare exsequerade på sitt instrum nt slaget vid Inkerman; man hörde de hysrannan mötande armåernasg olika strids ocher, hvilka delvis. återgåfvos utanpå trummar (troligtvis afsågs dermed den ryska hornmusikes), man förnam jägarkedjorna: spridda eid, sedermera kanondundret, och slutligen eit förfärligt batalj-oväsen, dervid. den t:ummande ansträngde sig med den utomotdentliga framgårg, att man verkligen trodde sig känna lukten af krutröken, Icke långt derifrån i en större, af ohyflade bräder uppförd bod gafs slaget vid Inkerman in natura; chefen för de stridande trupperna, som visade sig Jerate ett par af hans förnärosta generaler. hvaraf den ena bestämdt var en qvinna, iklädd en gammal municipalgardesuniform, utlofvad: kögtidligt, att den publik, som hedrade hans representation med sim närvaro, skulle, som orden föllo. bli content et satisfaits; i atriden skulle 33 person: r deltaga, och krut skulle icke komma att sparss på ena dag, som den innevarande, derför vore hans lojala åsigter en borgen. . En grupp utgjordes af en mager, fattigt klädd qviåna med en harpa och af en äldre man, på hvars näsa stormande passioner tryckt sin prägel. Det var, emellertid en skald. Han bar,i handen en :bundt handskrifna sånger, som han utminuterade emot fyra sous stycket, då man på köpet fick höra qvinnan afsjunga samma. poem och med bårpans konst. ge lyftning åt lyran. För att lemna ett begrepp om huru en fransk så kallad vindspoet skrifver, ha vi öfyersatt detta lilla stycke och anföra det här nedan: Åt öster flottan hastar, Af segel hvilket tåg! TSitt svärd Frankrike kastar På händelsernas våg. Vårt fosterland oss sallar: Jåg kallar ärans röst, Och glädjeröpet skällar Med makt ur hvarje bröst. Yfs icke af din lycka, Du Rysslands stolte czar! Fö sng gng EKENS PR lr Rn. mm MA RA KR Kr Kr Dig rr VR Är ÅR Kr FR FY LR KE Bi rn IST TEESE mm mm d 1 t Ö 1 D 0 v I v ä o Vv 1 s S n i D 1 b Lå 0 d f