STOCKHOLM, den 2 Febr. Vi hafva i en föregående artikel sökt visa behofvet af ökade tiligångar för folkundervisningens behof och den fulla rättmätigheten af anspråk derpå. Detta är emellertid en sak, som. väl tillsvidare förnämligast kommer att stanna inom förhoppningarnes gebit; ty oaktadt intresset för folkskolan och folkbildningen i allmänhet verkligen börjat vakna något, är det likväl långt till den tidpunkt, då mar kan med sök sannolikhet förmoda, att denna vigtiga angelägenhet skall åtnjuta all den upp-. märksamhet från kommunernas, representatio; nens och regeringens sida, som den förtjenar. Innan man kommer så långt, måste den allmänna upplysningen hafva gjort ett stort arbete och många fördomar hafva brutite. Sådana tänkesätten i allmänhet ännu äro, har man att vänta uppoffringar för allting. annat hellre än för folkundervisningen. Lyckligtvis har man kommit. så långt; att: näppeligen något vill, eller, om han vill, vågar motsätta sig förbättringar af folkundervisningen; men är fråga om de nödvändiga medlen för att kunna uträtta något, då röjer man vanligen en högst förvånande sparsamhetsanda, hvartill det knapt är möjligt att finna hågot motstycke i fråga om andra offentliga utgifter. Vi äro för vår del stora vänner af hushållning, men önskade gerna kunna bidraga dertill att de offentliga -utgifterna så fördelades mellan desärskilta titlarne i statsbudgeten, att. ej det mest gagneliga finge stå tillbaka för mycket, hvars nytta är mer än problematisk: Grefve Rudenschjöld tyckes ock i sin senaste broschyr antaga såsom gifvet, att nationen icke kommer att bekosta en folkundervisning, som vore något bevändt med, utan att massan af nationen måste allt framgent nöja sig med ett misimum af innanläsnilg och katekes, med något räkning (qvatuor species i enkla tal) och skrifning, under det hvad derutöfver ligger endast skulle vara förbehållet ett fåtal eliter. Giefye Frölich, som på riddarhuset föresfagit ett årligt anslag till folkundervisningen af 1, milfion, synes likväl i sitt anförande sjelf frukta att deita skall anses endast såsom en maradox. s NäF folkundervisningens vänner våga göra sig så små förhoppningar, hvad skall man vänta af de ljumma, af dem, som, om, de än icke våga öppet uttala det, likväl i hemlighet äro allt annat än folkupplysningens vänner? I åtskilliga andra fall ser det-likväl ut som Sverge icke skulle sakna tillgångar. ..Såt. ex.. synas löneförbättringar på alla andra håll uppgående förmodligen till -millioner, hafva opinienen för sig. Ett och annat hundratusental till den ena eller andra lärda eller könstinstitutioner anses icke innebära denringaste hvarken otillbörlighet eller omöjlighet: Armen och flottan kunna icke gerna: räkna sina behof i mindre poster än millioner — kanske undantagsvis i några hundratusentals riksdalrar. Och när det är fråga om anläggande af jernvägar för 100 millioner, har man till och med röjt så liten tvekan om landets tillgångar, att det knapt väckt särdeles sensation, när någon förordat att ständerna utan allsköns undersökning om sättet för verkställigheten endast skulle släppa till den begärda summan ! SR Vi måste bekänna, att vid sidan af alla de tecken till: rikedom, somhär omnämts, det, minst sagdt, är ledsamt om en upplysningens vän måste ge folkundervisningens sak förlorad, emedan det icke är råd att derpå uppsöffra det nödtorftiga, helst när man tar i betraktande hvad förut blifvit anfördt, att totala kostnaden för hela rikets folkskolevävende för närvarande troligen icke ens uppgår tu Eden jemförelsevis obetydliga summan af million rdr riksgälds. St. Wningen är nå Nkväl verkligen så lycklig, an. det synes icke otroligt att man kan få ända Al 300-tusen riksdaler bkoårligen — ja mer -at röra sig med för vg ningens upphjelpande, nemligen 1 fall de den tioner skulle gå ig nom, som yrka va se återstående hälften at .skyddsafgiften sxall f användas för detta än lamål. Denna sumpla är långt ifrån tillräckhg, för att öfver hela riket kunna gifva folkun. iervisningen den inrättning som vederbör; men ganska mycket bör likväl dermed kunna uträttas; om pun garne väl och ändamålsenligt användas... 1. kunna användas på ett sådant sätt, -att. folkundervisningen ingenting väs me vinner på anslaget, i fall det beviljas, -— ett. sådant sätt, att; när man efter eneller annan riksdag återigen frågar efter folkundervisningens resultat, så blir man likasom nu hänvisad till — innanläsning och katekesen. Doktor Sandberg i presteståndet; Matts Persson, Johan Persson, T. Lind i bondeståndet, som alla i särskilta motioner yrkat på skyddsafgiftens anslående till det nämda ändamålet, bafva tillika föreslagit, att den, i likhet med den förut indragna hälften af samma. skattetitel, skulle ingå till församlingarne, för att af dem användas dels för sjelfva undervisningens behof, dels till understöd. för. sådana barn, som af fattiydom hindras i sin skolgång; Skulle detta förslag gå igenom, så frukta vi att just det vi ofvanföre antydt inträffade, nemligen att folkundervisningen, oaktadt ett ökadt anslag af 300,000 rår banko, icke komme att en hårsmån höja ig öfver sin närvarande ståndpunkt. Vi gå så långt, att det nära nog vore för folkundevisningens sak olyckligt, om anslaget på såda. 4 vilkor beviljades, af orsak som strax skall n. WAMaS: : Det torde emellertid vvara tvifvelaktigt, hunt RR kass NLRA FR RR en