af sällhet; och hvarje skapad varelse hade således en rättighet till sällhet, motsvarande dess egen förmåga att njuta af sin existens. Han, hvars förmåga i detta hänseende motsvarade tio pund till exempel, ;hade rättighet att ställa sin lycka framför hans, som blott hade en förmåga af fem pund, emedan på det sättet fem punds mera lycka skulle njutas i det stora hela. Han trodde, vatt skaparen satte sig sjelf i främsta rummet: vid allt. hvad han gjorde; och att enligt hans exempel alla hans skapade varelser borde göra detsamma, hvarvid en större njutningsförmåga alltid skulle taga försteget af den mindre. Sålunda ansåg mr Jekyl, att skaparen årli gen bragte till verlden myriader menskliga varelser för intet annat ändamål än att göra dem evigt olyckliga, och att!Zdetta var hans obestridliga rätt, emedan då hans njutningsförmåga var större äm alla dessas tillsammantagen, han hade full rättighet; att på deräs bekostnad tillfredsställa den. Mr Jekyls åsigt om slafveriet var grundad på hans teologi. Han antög, ati den hvita racen hade större njutningsförmåga och att den derföre ihade rättighet att taga försteget framför den svärta. Angående denna punkt höll han många och långa disputationer med sin medbroder mr Israel Mac Fogg; som, tillhörande en -motsatt teologisk skola, tillskref hela saken alldeles icke bristande raturförmågor, utan helt -enkelt blott ett gudomligt beslut, enligt hvilket det behagat skaparen att på Noachs tid uttala en förbannelto öfver Kanaan, Det fak-! tum, att den afrikanska rasen icke härstammar från Kanaan, bildade väl en något svårlöslig knut i kedjan af dessa lärda argumenter; men teologerna hafva en daglig öfning i att lösa jka, ännu svårare, och i hvilkendera vägen som helst kommo de båda medbröderna alltid Ul samma praktiska resultat! bvarvid