Befästandet af Paris. Man åberopar Berlin och Wien, för att bevisa att Paris bör befästas. Vi vilja åberopa Berlin och Wien för att bevisa motsatsen. Anteckningar öfver Berlin. Under sjuåriga kriget blef Berlin tvenne gånger af fienden intaget. Uti medlet af Oktober månad 1757 inträffade österrikiske generalen Hoddick, i spetsen för en liten kår af 4000 man, vtanför Berlin. Han inryckte der och utkräfde en krigskontribution af omkring 200,000 thaler. Hoddick uppehöll sig icke längre än 24 timmar. Annalkandet af några bataljoner preussare, som konungen detacherade till Berlin, tvang general Hoddick att öfverlemna staden. Den 13 Oktober 1760 inträffade ryske generalerna Todtleben och Czernitzcheff samt österrikiske generalen Lancy framför Berlin med en styrka af mer än 30.000 man. Preussiske generalerna, prinsen af Wärtemberg och Hälsen, anseende sig med en styrka af blott 16,000 man icke kunna emot en sådan öfvermakt försvara en stad af 6 franska mils omkrets, beslöto sig för att utrymma de;., under magistratens bemyndigande att utsända deputerade till de allierade generalerna, för att underhandla om kapitulation. Fienden hade redan börjat bombkasta staden. Om man hade afvaktat den sista ytterligheten, så hade trupperna äfventyrat att blifva tagne och hufvudstaden i grund förstörd. (Oeuvres posthumes de Frederic II, Roi de Prusse; tome IX pag. 150.) Jag hade för afgifvande af dessa anmärkningar vid, uti K. M:ts nådiga proposition innefattade anslagsfrågor både önskat och hoppats ett vidsträcktare fält för tankevexliogen. Jag hade förestält mig, stt de skandinaviska rikenas mera klart framträdda politiska ställning skulle föranledt framläggandet af en mera fullständig plauv för Sverges försvarsanstalters bringande till ett fullkomligt sammanhang. Det är derföre jag ej utan en viss förundran uti EK. M:ts nådiga proposition af departementschefens yttrande finner, att redan 4 år efter det allmänna fredsslutet, eller år 1819, hade, efter föregående undersökningar och öfverläggningar, en plan blifvit uppgjord, så väl med afseende på de nya fästningar, hvilka, såsom oumbärliga för krigförandet inom egna gränsor, borde byggas, som på de äldre, hvilka borde, i mån af påräknadt gagn för särskilta ändamål, bibehållas och iståndsättas. Det har under hela den sedan 1815 förflutna tid för mig utgjort ett föremål för tvifvel, att någon fullständig, alla detaljer omfattande plan för Sverges försvar i verkligheten förefuunits, då den aldrig blifvit rikets ständer förelagd; och min förundran borde således naturligtvis stegras, då jag af departementschefens yttrande finner, att en sådan plan till nya fästningsanläggningar redan för längre tid sedan varit uppgjord. Jag tillåter mig således ifrägasätta, hvarföre den ej blifvit rikets ständer vid något tillfälle meddelad. Det är för mig en pedslående tanke, att krigsförvaltningen hos oss ännu visar sig intagen af den forntida föreställningen, att försvarsanstalternas ordnande tillhörde statshemligheterna. Det konstitutionella styrelsesystement, som åt folk ombuden inrymt en a:lena beslutanderätt i afseende å statsutgifterna, påkallar i följd dersf ifrån styrelsernas sida ett öppet och oförbehållsamt behofvens framläggande, och jag kan blott beklaga, att rikets ständer, äfven vid detta tillfälle, ej fått emottaga en öfversigt af behofven för den fullständiga försvarsplan för Sverge, som säges långt för detta vara af K. M:t antagen, men hvaruti Stockholms befästande icke 8ynes hafva ingått, då departementschefens yttrande om denna fråga antyder den ännu vara under bearbetning. Jag har på grund af det uti K. M:ts nådiga proposition omnämda förslag i ett sådant afseende tillåcit mig framställa några betänkligheter deremot. Det är med ledsnad jag i detta hänseende funnit mig af helt och hållet olika tankar med friherre Sprengtporten, hvars åsigter jag i andra afseenden ansett som en tillfredsställelse att vid mänga tillfällen hafva delat; men oansedt sjelfva saken, nödgas jag äfven förklara mig emot friherre Sprengtportens yttrade mening, att rikets ständer i en sådan fråga borde taga initiativet och erbjuda summor till före:29, hyars föremål och utredning icke af rikets stänvag der lära kunnå hvarken företagas eller till kostoadsbelopp bedömas. Jag fruktar deremot att det af rikets ständer vore oförsigtigt handladt, om af dem skulle yttras den önskan, att Stockholm skulle befästas, och om de till ett sådant ändamål erbjöde några millioner, utan att förut hafva fått del af en sammanhängande plan för Sverges försvar uti sin helhet. Då K, M:ts regering icke dragit i betänkande ati inleda rikets ständer uti ett jernvägsföretag, medelst skuldsättning af mera än 100 millioner, så torde det icke få anses som så alldeles otillbörligt, om man dervid yttrar en förundran, att Sverges försvarsanstalter deremot blifvit, med undantag af de äskade löneförhöjningarne, vid detta tilifälle tämligen lösligt behandlade. Ibland Sverges försvarsanstalter hade jag föreställt mig artillerivapnets uppbriogande till det största möjliga antal pjeser, såsom ett för våra förhållanden oundgängligt behof, och det är med ledsnad jag uti K. M:ts nådiga proposition trott mig sakna den erfor erliga framställningen härom. Jag hade förestält mig, att man skulle varit betänkt på någon utväg att genom tilldelandet af vissa artilleripjeser på hvarje infanteriregemente kunna af stammen bilda en servis, som åtminstone erbjöd nägot af det behöfliga för ett fotartilleri, hvilket näppeligen genom mindre kostsamma utvägar torde kunna åstadkommas. . Det har, med ett ord, varit bristen å hvad jag hade önskat finna uti K. M:ts nådiga proposition, som ifrån mig framkallat de anmärkningar jag tagit mig friheten här föredraga, och jag har äfven dertill funnit mig föranledd af en felslagen önskan att af någon annan mera qvalificerad haiva härutinnan blifvit förekommen. — — —— -— ÄÅ— — —k— 6—Zr-—.X.(.— !200x—4 X0mmmmom——— Homes sees — RR RP (Insändt.) 1 För att få ett riktigt omdöme om den stora vi t