under det man utt fasta platscr IVISantav Utse Min svarare tillgångar af alla slag, ju mera eger mar visshet om krigets utgång till landets fördel. Härtill äro således i min öfvertygelse fasta platser, på väl beräknade strategiska punkter, af en oef tergiflig nödvändighet. Städers befästande härlede sig ifrån borgerskapernas behof af skydd mot feodalväldets öfverrumplingar. Befästningskonsten måiste i följd häraf afse de tätt sammanförda husens möjligaste fredande för antändning. Derifrån då: höga murarne med blott sina krön af jordvallar hvartill en senare tid ansåg sig föranlåten att lägga de mångfaldigade utanverken. Jag anser lyckligt att Sverge icke eger några befästade städer. Befästningskonsten vinner derigenom en betydligare frihet för anordnandet af det på en gåsg ändamålsenligaste och minst kostsamma befästningssätt, för de behof jag redan i det föregåe.ode antydt. Valet af punkter, af belägenhet i afseende å markeny beskaffenbet, äfvensom för möjligheten a dess sättande under vatten; af dessa punkters förläggande inom bergstrakter, med beräkning å de svårigheter aarken vid sådana företer, för approcher nas. anläggande -— allt är vid våra förhållanden i detta hänseende fritt, och ett fält för snillets och för den strategiska blickens bearbetning. Skulle dock en sådan plan för awäggandet af fasta platser, ifal den finnes riktig, icke kunna utföras inom en ej all för-lång tidrymd, så är detta detsamma som att erkänna den vara overkställbar; och man måste då sti sitt kast. Jag har redån år 1828 till ridderskapet och adelns protokoll mera utförligt yttrat mina åsig ter i enahanda riktning rörande Sverges försvar; och ehuru dessa mina tankar icke lyckades vinna någo afseende, bar jag ej funnit anledning frånträda något af hvad jag då yttrade. sr Behofvet att genom befästningskonstens biträdc försvara Stockholm framskymtar nu uti den kong!. propositionen, och friherrre Sprengtporten har derom vo ekt motion, 1 act afseendet åter är jag, både hvad nyttan och beten af ett sådant företag. angår, så vid änd j — . kulle afse sjelfva Stockholms omgifning. af Helt och hålle. Motsatt åsigt. Tfrån filosofisk sytDuDkt-— och sjelfva kriget, så abstrakt det låter, bar äfven sin filosofi —, utgör det ev snart sagdt omild tanke, att blottställa en stor befolkning för de gräsliga olyckorna af en belägring och af ett bombardement. Man invänder säkerligen; att meningen blott är att mota en öfverrumpling; men om detta ej kan ske-genom de fasta platser, som till stödjepunkter för den försvarande armåns manövrer i öppna fäl set äro beräknade, så sker det troligen ännu mindre genom några osammanhängande verk inom hufvudstadens utring. Att göra en sådan plats som Stockholm ointaglig, är omöjligt. Att vid Stockholm och dess läge invid sjelfva gränsen i förväg fästa en sådan vigt, att lan det genom dess besättande af fienden skulle intaga: af nedslageohet och af föreställningen, att Svergt derigenom vore förloradt, skulle vara högst obetänkt, då stadens intagande ingalunda genom dess befästande kan förekommas. Vida mera välberäknadt vorg det tvifvelsutan att i sjelfva försvarsplanen antaga Stockholm såsom en punkt, från bvilken väl fienden borde så vidt möjligt afhållas, men hvars tillfälliga intagande ingalunda får unses vara afden vigt, att derför alla nationens försvarskrafter skol uttömmas och hela landet blottas ifrån åsigten af hufvudstadens försvar, såsom det vigtigaste af allt. Läget af Sverges hufvudstad är, efter dess förändrade gränseförhållanden, en objelplig olycka; och denna olycka förvärras ju mera vigt man numera fäster vid denna punkt. Jag har långt för detta tagit mig friheten anmärka olämpligheten af någo: slags betydligare krigsmateriels, befiotlighet i Stockholm, som jag för närvarande äfven anser vara der minst passande station för en flotta af hvilken natur som helst. Att för bankens metalliska valutor i förvåg be stämmes en tillflyktsort, är äfven en naturlig åtgärd som ej till behofvets stund bör uppskjutas. Att landets konung och regeringspersonal aflägsna. sig från Stockholm, så snart kriget hotar ati beträda Sverges område, är en åtgärd, som nödvändigt måste komma att ega rum. Klokheten bjuder att redan i förväg hafva bestämt den ort, der styI relsen för sådan händelse kan taga sitt säte; så at: förflyttningen för nationen icke blifver någon öfverraskning, utan en naturlig åtgärd, af hela allmänheten förutsedd. FEJag tillåter mig härvid anföra ett litet utdrag utur Philosophie de la guerre, Paris 1839: De stora europeiska staternas hufvodstäder hafva, efter hvarandra, under våra tiders krig fallit uti fientliga armers händer, med undantag af London, Petersburg, Stockholm och Konstantinopel, men de tre första af dessa hufvudstäder äro på sitt sätt otill gängliga för armeer, och endast politiken hindrade ryssar och egyptier att bemästra sig den fjerde. de förstnämde 1829, de sistnämde 1833. Det lönar således mödan att undersöka hvilker roll hufvudstäderna i framtiden komma att intaga, och om de böra befästas? Denna frågas lösning är enklare än den vid första anblieken visar sig. Hufvudstädernas vigt innefattas under fyra särskilta synpunkter, nemligen: i afseende å deras befolkning, deras rikedom, den större eller raindre moraliska inflytelse, som deras bibehållande utöfvar på folkets anda, men framförallt från styrelsens säte uti dem. Att en hufvudstad är säte för styrelsen, blifver aldrig en grundad anledning för dess befästande, emedan denna styrelse bör aflägsna sig då fienden nalkas dess residens; ty man fordrar tvifvelsutan icke att hon bör der låta innesluta sig. Återstår sålunda blott det moraliska inflytande, som hufvudstädernas bibehållande utöfvar på folkets föreställningssätt, såatt befästa dem; emedan deras stora ch den kringliggande nejdens rikedom ndea, då staten äfventyrar att vederfaras stora förluster, om de blottställas för vedervärdigheten af en belägring. Om man derjemte tager i betraktande de oerhörda summor, som forh för deras förseende som anledning omfång, deras o äro betänkliga förhålla! dras för deras befästande oc med krigsförnödenheter, lifsmedel och andra föremål för en stor garnisons och för en talrik befolknings behof, så skall man komma till den slutsats, att staten i allmänhet vinner ojemförligt större fördelar genom dessa summors användande på befästande af andra punkter eller genom förökandet af sin truppstyrka. Jag tillåter mig ännu en citation utur Consideration sur Part de la guerre par mr Le Lieutenant General Vicomte Rogniat, premier dInspectewr General du Genie: Hvad hufvudstäderna angår så föranleda igtvis vekligheten och sedeförderfvet hos Fre invånare och dessas oförmåga, att uthärda de försakelser kriget medför, ett oöfvervinneligt hinder för deras försvar. Man bör derföre inskränka sig till försvaret af vägarne till hufvudstaden genom armåekårer, understödda af för tillfället uppkastade förskansningar; och man bör, icke allt för långt från hufvudstaden, anlägga en betydlig centralfästning till en allmän arsenal för vapen, artilleri och förråder af alla slag. Den tidpunkt torde ieke vara aflägsen då man kommer ull det tankeslut, att det hade -varit mera välbstänkt och nyttigare, om de kostnader, som blifvit nedlagda på Carlsborg, i stället blifvit använda å någon vald puakt emellan Grisslehamn och Stockholm. Anläggningen af Bomarsund hade bort dersill lemna några anledningar, Men svenska kabimettets politik visade 1820 åt ett annat håll; och man synes först helt nyligen hafva upptäckt den politiska ikompassens missvisning i denna del, a AR Åtan rig att ätorlknamma till mitatin.