Bref från Finland. Från Aftonbladets korrespondent.) Helsingfors den 13 Januari. Utan tvifvel ha äfven i Sverge låtit förnimma sig berättelser och rykten om den liberala anda, hvilken skulle utmärka den nya regimen i Finland under Alexander II, denna nya fridssol på Rysslands mulna himmel Jag skall till att börja med afhålla mig från alla reflexioner för egen del, Jag skall en dast ansöra fakta, utan tvifvel lika talande som djäfektiga, och hvilka skola sätta er sjelfve i stånd att döma om halten af dessa förespeglingar samt det verkliga tillståndet för närvarande i ett land, som I ännu gerna benämnen edert gamla broderland. Jag skali göra början med censuren, ett ord, hvars blotta uttalande väcker afsky i ert fria samhäle. Tyvärr ha vi här fått vänja oss icke blott vid ordet, utan äfven vid den bedröfliga verklighet, som dermed betecknas. en finska hufvudstadens allmänhet har nu i öfver en månads tid med spänd nyfikenhet väntat på profbladet till en ny tidning, som skulle heta Dagen och redigeras af dr Ebrström, mag. Collan (äfven bekant som lycklig tonzsättare) och kand. Estlander, aamt utkomma tre gånger i veckan, Emeller:id, aktadt tidningens privilegier redan blifvit utfärdade, har den dock nu blifvit helt och hållet förbjuden — utan att ens ha fått utgliva sitt profnummer. Härmed förhåller sig på följande sätt: Censorn vägrade sitt imprimatur å profbladet och vädjade till censurkomitn. Denna, hvars ordförande är statsTtådet Törnqvist, utströk större delen af bladets innehåll samt hela ledande artigeln, hvari redaktionen redogjorde för den tendens tidningen skulle följa, dess plan m. m. Den plundrade redaktionen hänvisades till generalguvernören, i händelse den icke åtnöjde sig med. censurkomitens förfarande. Detta var ep. uppenbar olaglighet. Det är icke till generslguvernören, utan till censuröfverstyrelsen som redaktionen i ett dylikt fall har att vända sig, enligt uttryckligt stadgande i c-nsurförordningen af är 1829. Tilläggas bör dock, att generalguvernören förstått tillskansa sig denna makt och att censurkomiten redan en lägre tid vädjat till hans afgörande. I hvilken riktning utslaget i detta fall genast utfallit behöfver väl ej påpekas. Emellertid vädjade redaktionen af Dagen icke till generalguvernören, utan, i öfverensstämmelse med lagen, till censuröfverstyrelsen, bland hvars medlemmar befiuna sig universiteteis Vvicekansler, generallöjtnanten baron Munck, och senatens prokurator, br Gadd. Mediemmarne af censuröfverstyrelsen förmildrade endast några uttryck i en af artiklarne och förklararade, att de för öfrigt ej funnit något, som stadde mot censurförfattningarne, hvarföre numret blef gilladt och censorn ålades att gifva sitt inprimatur. Man skulle nu trott, att saken var slut; men man skulle då ej känt vederbörandes rätta natur. Först uppkallades censuröfverstyrelsen till generalguvernören Berg, der en liflig debatt utspana sig om saken, i synnerhe, melian grefve Berg och prokuratorn Gö (a. Den sistnämde förklarade, att det gng? yrom generalguvernörens lagliga befogenhet . kullkasta censuröfverstyreisens dom me 4 afseonde å Dagen. Grefve Berg gaf vid denna opposition till utseendet vika, och fesultatet ar öfverläggningen ble då, att .Oagein verkligen skulle få bli syv tig. EW annat senare resultat af derna dr;batt är, att censuröfverstyrelsen ingå:t Wi kejsaren med anhållan att bli qvit tif märescensuren, då dess domar icke efterföl js. Emellertid hade under allt detta en lär ge tid åtgått, och tidningens nyhetsafdelni: jg fordrade en förändring, hvilket redaktione verkstälde och sände den sedermera till eensorn för att erhålla imprimatur, som ger ast beviljades, hvarefter tidningen gjordes försdig att läggas under pressen, Men redan samma dag infinner sig censorn åter på tryceriet — denne censorg beundransvärda nit kan verkligen mäta sig med de kinesiska mandarinernas — och begär sitt ark tillbaka, :under föregifvande att visa det för statsrådet Törnqvist (ordföranden i censurkomiten), och uppmanar emellertid faktorn att fortsätta tryckningen. Och redan hade ett antal exemplar blifvit tryckta, då censorn kl. 10 på qväflen rusar in i tryckeriet, med förständisande från generalguvernören genom censurkomiten att bladets tryckande skulle inställas, :alldenstund exprea afgått med detsamma till Petersburg. Tryckeriet var nu utan imprimatur och kunde ej fortsätta, och för andra gången väntade allmänheten åter den 20 Dec förgäfves på Dagens profblad. Generaleu vernören hade afsändt en förfrågan tll Pe tersburg, för att derifrån erhålla instruktioner om huru han vidare skulle förhålla sig i denna sak. Dagens, redaktörer uppkalla es till censurkomiten, som, i full fejd med sir egen lagliga auktoritet, öfver-censurstyrelsen, ironiskt cnholl att de måtte vänta på sva fråa Petersburg. Redaktörerna gingo genas derefter upp till den heder och förträff lige general Munck, och anmälde för honon den vändning saken åter tagit. Generale gjorde en grimas af bäpenhet; men hire nu intet att göra. Man mäste vänt ligen anländer svar f Pe a 1 på t (an äfven indragning af pivilegler som aldrig liertid blifvit lösta med n penningesumima (något Öfver i dä ICk