MT St OIetUplig, al alla reiormirsgor bora träda i bakgrunden och all opposition i detalj lemnas å sido samt att alla sjelfständigs inom folkrepresentationen och presgen böra gifva sig under junkrarnes fana, för att genom deras hjelp etablera en verkligt konstitutionel regering. Ö. C. medgifver visserligen, att initiativet till detta partis bildande utgått från hofvet, men skönjer en utsigt till att det nu kan växa med eget hufvud och egna armar, äfven om svansen ligger qvar i hoftrapporna,, hvarföre det är ett stort fel att Plösligt betrakta ech bedöma ett parti, hvilket torde innebära en stor politisk framtidn. Den junkerpartiets inre grundtanke, hvarigenom det skall åt ridderskapet och adeln återeröfra nationens aktning och förtroende syftar till ett slags restaurationsarbete åt verklig svensk aristokrati. Man får härvid alls icke begära, att junkerpartiet skulle ,blifva mindre konservatift hädanefter än hittills, att det skall kasta sina adliga privilegier öfver bord eller, såsom det mera patetiskt kallas, lemna sina sköldemärken till spillo för dagens första fordringars. Men junkerpartiet skall deremot åt riddarhuset gifva en sjelfständigt aristokratisk riktning. Med hänförelse utropar Ö. C.: Måhända föresväfvar junkerpartiet något af frihetstiden; måhända syftar man att gifva åt riddarhuset en anda, någorlunda motsvarande hvad man under Fersarnes och Tessinernas tid såg utveckla sig (!). Om Junkerkohorten verkligen vill, ehuru trampande under fötterna alla slags liberala Teformer, intaga en sådan der aristokratisk ställning, så förklarar Ö. C. högtidligen, att vi under förhandenvarande förhållanden med glädje då skulle egna den ett trofast bifall. Svenska Tidningen aftryckte naturligtvis denna artikel med sann tillfredsställelse och ampelt beröm och uttryckte dervid endast den önskan, att man hädanefter måtte utbyta det något obehagligt klingande namnet junkerpartiet emot den yngre högern. Vi behöfva knappast nämna, att det argusiska Riksbladet med pukor och trumpeter emottog den jnnkerförherrligande uppsatsen, samt att Östgötha Correspondenten nitiskt aftrycker Riksbladets, artiklar i samma syftning, liksom att emellan dessa båda publicistiska storheter i allmänhet ett mycket ordentligt vexelbepuffningssystem blifvit anordnadt. Liksom utgångspunkten för hela denoa så hastigt påkomna junkerförtjusniog är tagen från de båda mot regeringen i viss mening demonstrativa motioner, som grefve Lagerbjelke väckte i konstitutionsutskottet, icke långt efter den middag, der han för sina till mörstriag samlade junkrer uttalade så äkta junkerliga satser, att de med förtjusning skulle kunna citeras af Kreuzzeitung i Berlin, och nästan omedelbart efter den debatt på riddarhuset, der han såg det junkerliga tryckfrihetsförslaget sönderrifvas och sjelf spelade en så lumpen roll; så gå koalitionens fortsatta synbara bemödanden hufvudsakligen ut på att beprisa och upphöja bemälde grefve. Svenska Tidningen är lutter uppmärksamhet cmot honom och följer med beundran allt hans görande och låtande. Riksbladet och Östgötba Correspondenten söka på allt sätt basuna u bonom såsom en väldig politisk personlighet, såsom den der skall görat.. Han skall — heter det — upptaga den ur aflidne presidenten Hartmansdorffs bänder nu fallna spiran och leda majoriteten på en sjelfständig aristokratisk väg). Han är beräknande och lugn, erfaren och formelt skarpsinnig; har är tll sina politiska åsigter intagen af Englands staisförfattning (!), till sin karakter sjelfständig, till sin karrier oberoende; de tänkesätt ban uttalar äro hedrande och fosterländskan 0. 8. Vv. Vår uppsats har redan vuxit till det omfång, att tid och utrymme nödga oss att till nästa gång uppskjuta en framställning af vår uppfattning utaf junkerpartiets verkliga ställning och sträfvanden. Vi kunna likväl på förhand tryggt försäkra vår liberala vän, Östgötha Correspondenten, att nationens misstroende till junkerpartiet är så djupt grundadt, och dess instinktmässiga uppfattning af dess sanna väsende så klar och lefvande, att de icke rubbas genom någon konstlad koalition eller genom några tillfälliga hokus-pokus, som endast afse att så fort som möjligt bringa junkerkoryfeerna till maktens höjder; svenska folket känner icke de ringaste sympatier för det der aristokratiska restaurationsarbetet. Det stora nationelt liberala partiet, som hvarken låter imponera på sig af argusiska lögner och insinuationer eller öfverlemnar sig åt poetisktaristokratiska drömmar, skall icke kunna annat än le åt de granna, jättestora korthus hr Ridderstad bygger på den junkerliga sjelfständighetens, grundval. Och hvem skulle väl i allmänhet kunna hålla sig från att draga på munnen vid talet om en återuppblomstring af frihetstidens aristokrati och vid ovilkorligt påtvingade sammanställningar sådana som: Fredrik Axel v. FersenGustaf Lagerbjelke; Carl Gustaf TessinRudolf Cederström !! Hvad grefve Lagerbjelkes båda motioner i konstitutionsutskottet angår, så anse vi dem visserligen till principen riktiga, och viskola derföre äfven, såsom vi redan förut antydt, gå vidt vi förmå, understödja de förslag, som i denna syftning kunna af konstitutionsutskottet bli framlagda; men vi anse den ära, som han skall ha inlagt genom dessa motioner, vara mycket lättköpt, liksom vi äfven, med ledning af Svenska Tidningens påpekning lätt inse, att dessa motioner från hr Lagerbjelkes ståndpunkt hufvudsakligen afse junkerliga demonstra.ioner mot förbundet med vestmakterna och mot de nationella sympatier, som på den senaste tiden allt mera närmat Skandinaviens trenne folk till hvarandra. Hvad grefve Lagerbjalke sjelf såsom politisk personlighet angär, så utgör den omständigheten, att han kan spela en rol af chef och ledare, det bästa beviset på den stora brist på kapaciteter och politiska karakterer, som junkerpartiet företer. Begåfvad på sin höjd med en viss advokatorisk)