som före sjulidemen. — — — Wasegården i Hakmstads socken den 10 Jamuari 1880. Anna Hansdotter.?3 Åboenka. Medan mid boskspshjerd under förra h? Förlid C s af den elakartade lungsj men, hade 10 st. kreatur dels dött, dels i följd a på orten anstäld veterinärs tillrådan blifvit nedsi tade, då samma veterinär förklarade de öfrige, ugörande 13 st., såsom; fullkomligen obotlige, böra slegtas, Enär en sådan mastsaker skulle hafva tillskyndat mig en förlust, som ieke på långt när motsvarades af den ersättning, som derför kunde vinnas, och till min kunskap kommit, att det å ett och annat ställe blifvit faktiskt å agslagdt, ått sjäkdomen ingslunda: var; obotlig, förbehöll jag mig rätt att, innam nedslagtning medgåfres, få låta anställa försök med de sjuka kreaturens botande. Då förbemälde veterinär bestämdt nekade att härvid vara behjelplig, vände jag mig till br sqvadronshästläkaren Ekberg, som hade den godheten för mig och det iotresse för vetenskapen, att föreskrifva en kurmetod, hryars användning haf: den utmärkt lyckliga påföljd. att-af förenämde 13 kreztur alla. blifvit fullkomligt botade med undantag af en qviga, som vid kurbehandlingens början redan var så hård: angripen, at Ekberg avsåg henne obotlig och tillstyrkte hennes slagtning. Då öfriga 12 hafva allvedan varit fullkomligt friska, ehura under högst ogyosamiua förhållanden med hänseende till: fodringen. — — — Bjö nekulla den 26 Januari 1850. Samuel Kjökemeister. Kyrkoherde. I medio af Februari fick jag af hr regementsbästläkaren Ekberg höra, att 2:ne kor, som varit angripne af den elakartade lungsjukan, skulle å Bosarps gård slagtas. Med serdeles nöje mottog jag anbudet att öfvervara obduktionen. Kreaturens egare, hr Berg, instämde med hr Ekberg i förklarandet, att de nu till slagt dömde djuren varit angripne af ofvannämde sjukdom, och det ena serdeles svårt, hvarföre de också blifvit å ena hornet märkte med bokstäfverna L. S. (Lungsjuka). Båda djuren voro au till utseendet fullkomligt friska, hvarjemte egaren förklarade, att han hos dem icke förmärkt några tecken till sjukdom i respiraiionsorganern2, sedan de genomgått lungsjukan. Utom det förtroende jag näturligtvis hyste till hr Ekbergs diagnosifråga om lungsjuka, tror jag mig åfven böra fästa mycket afseeode på hr Bergs yttrande i detta afseende, då hamn haft tillfälle se en stor mängd djur lidande af ifrågavarande sjukdom, så att man omöjligen kan betvifla, ati; ju ieke de märkta djuren verkligen varit angripne. . Hos den ena af dessa kor visade sig vid obduktionen inga sjukliga förändringar, varesig i sjelfva längorna eller i pleurasä ckarne, hos den andra funnos några få adherenser mellan peura costalis och pulmonälis, hvilka .adberenser vid närmare undersökning befunnos fullt orgaviserade och af samma beskaffenhst, som dem man, utan några märkbara sjukdomstecken under lifstiden, finner hos så väl menniskor som djur. Hos detta djur var lungsubstansen öfverallt frisk, med undantag af en nära valnötstor fläck, der Jöngsubstanseh var förtätad och höofvudsakligen utgjordes af en temligen fast bindväf, I närheten af denna voro-de lobulära intersti tierna något tydligare än vanligt, samt innehållande en i gult dragando gelatinös vätska. För öfrigt visåde sig hos detta djur intet spår efter sjukdomen. Lund den 2 Mars 1856 Fr. Wahlgren. Likheten. med originalerna iotyga: J. H. Nordemon Joh. U, Tornberg stud. af Skånska nat. bandlande.