ödmjukligen anhålles om införandet af nedanstående replik. Författaren till nämde artikel har behbagat yttra, eller; som uttrycket lyder, ånsett sig böra upplysa, att alla ide djur, som djurläkaren Ekberg botat (för elakartad lungsjuka?), strax derefter nedslagtades. Hvarifråd artikelförfäattaren bämtat dessa upplysningar kånner jag ej, men att desamma alls icke öfverensstämma med sanna förhållandet, är mig fullkomligt. bekant; och: detta har föranledt mig att här anföra några fakta. Utaf de kreatur, som under min behandling från lungsjuka blifvit återstslda,. funnos ännu den 7 Juli 1850 icke mindre än 120 stycken dels oxar, dels kor, som 10 månader förut hade varit angripna af nämde sjukdom; men sedan visat alla tecken till god belsa.Nio månader senare, eller i April månad 1851, då, enligt konungens befällningshafvandes i Malmö förordnande, py besigtning å alla de restituerade. kreaturen Vverkstäldes, befanns. det, att af ofvan uppgifne kreatur 92 ännu voro åvar och vid lika god Belsa söm vid förra besigtningen. De öfriga hade under tiden blifvit gödda och slagtade. .Fastänsnu mer än 8 år förflutit sedan sista sjukdomsfallet inom detta län yppade sig, finnes likväl änsu ett mindre antal af dessa merånämde kreatur var. Artikelförfattarens uppgift, att alla de djur jag Potat för lungsjuka, strax derefter nedslagtades, är således helt och HKållet oriktig. Upplysbingsvis får jag nämna att, innan jag lemnade! min. befattfing ned de kreatur som af elakartad lungsjuka varit angripna, blefvo dessa märkte på venstra hornet med ett för detta ändamål särskilt gjordt bräntimärke, L, S., på det inga misstag vid nkännändet af dessa skulle kunha ega rum. VArtikelförfattaren omnämner äfven .svåra desorganisationer, hyilka bestämdt skulle föranledt eftersjukdomar; om ej; nedslagtning mellankommit.,; Jag leremot vågar, med stöd af vunnen erfarenhet, bestämdt påstå, det inga eftersjukdomar äro att befara, såvida djuret under sjukdomen åtnjutit behörig läkarevård, samt att, om eftersjukdomar till följd af oriktig. behandling möjligen skulle uppkomma, de måste; visa sig innan; desorganisationerpa i lungorna försvinna, således inom ; loppet af 2 å 3 år, efter hvilken tid jag funnit de förut sjuka djurens lungor återstilda i fullt normält skick. Under de 8 år, som tilländalupit Sedån sista sjukdomsfallet bär yppade sig, hafva ieke heller några spår förmärkts af några eftersjukdomar. Å Vid de många, obduktioner jag varit i tillfälle företaga å djur, som genomgått lungsjukan, hafva inga desorganisationer förefunnits, då djuret varit friskt i 2 år; men väl har n och annan lunga varit partielt fastvuxen! vid refbensväggen eller diaphragma; ett fel, som dock ofta kan iakttagas på djur, som icke varit angripna af elakartad lungsjuka. I Februari månad detta år blef jag underrättad om att 2:ne kor, som för 8 år sedan varit hårdt angripna af elakartad lungsjuka, blifvit gödda och nu skulle slagtas å Baserups gård, hvarföre jag ditreste alt å dem förrätta obduktion. Vid detta tillfälle hade jag den förmånen att vara biträdd af anatomie Pi i Lund, hr doktör F. Wahlgren, som godetsfullt lemnat intyg öfver obduktionen, ett intyg, sem här bilägges och torde få tjena som stöd för mina påståenden. Jag anser mig ock böra nämna, att inom Malmöhus län, hvarest den elakartade lungsjukan möttes med. preservativ och: botemedel, så länge sådant, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga författning :om nedslagtning, , icke var förbjudet, denna sjukdom detta ödaktadt uppbörde 13 månader förr än i Hallands län, der nedslagtning företogs från sjukdomens början till dess slut. z Ehuru artikelförfattaren säger det ej vara riktigt passande att åberopa min erfarenhet, har jag likväl ansett mig böra framlägga dessa fakta, och jag vågar förmena, att den sammanstämmande rösten från hela det öfriga Europas veterinärer icke skall vara stridande mot min här framstälda erfarenhet, om nemligen denna tröst rätt uppfattas och man ej tror sig.höra densåmma i ett eller: annvat ensidigt yttrande, Utan att anse mix behöfrva styrka min trovärdigHet genom Sbtt prestbetyg, bifogas här, nedan några intyg från personer, hvilkas lingsjuka kreatur varit under min .behandlipg, emedan dessa intyg innehålla siffror, som i bevisningsväg torde få anses gälla måhinda mer än ett blott påstående. af artikelförfattaren. Iuod den 17:D-cember 185 Jo Ekberg, regementshistläkare. AA AE PU ALIR Hä nör o 24 Ge 2 oo VR RR rn föga RR OM IV ad ol i Med anledning af konudgens befallningshafvandes 1 Malmd förordnande — — — — oo —i— och är det med tacksamhet och rättvisa jag härmed lemmar Ekberg det intyg, att han icke allenast under tiden egnat enouttröttlig, och ihärdig !uppmärks samhet åt, sjukdomess, gång och behandling, utan bfren ait han, efter min fö ga öfvertygelse, lyckats komma sjukdomen s möjligt spåren; äfvensom jag af erfarevb 0 intyga, han genom de preservativer han gifvit åt de fri kreaturen, för det närvarande förekommit, åtminstons här, sjukdomensividare utbredande; emedan härstädes icke något kreatur insjuknat. sedan han började använda preservativmedlen, då intilldess nästan dagligen något måste å sjukstallen insättas. Boserup d. 20 Okt. 1848. P. 0: Lisdberg. Under den tid djurläkaren Ekberg här å orten varit statioherad i och för behandlibgen af den gängse boskapssjukan; har han hos mig haft 42 st. fäkreator uti kur, af hvilka nio dött; men de:33 åter till— frisknat, och äro dessa:nu i fullkomligt helsotillstånd. Häraf voro 12 oxar, som alla gjort hela våren, utom mycket annat, strängt arbete, och detta oaktadt äro de uti ett godt hull och fullt arbetsföra, och korna i lika mjölkgifvande stånd som före tillsjuknandet. Boserup: den 12-Juli 1849. P0. Liedberg. Att:38 st. kör och 11 oxar, alla argripna af den elakaftade lungsjukan, efter behandling af hr veterinärläkaren Ekberg blifvit så återstälda, att de nu ej synas lida af något ondt, betygas ar Gedsholm den 11 Juli 1849. Alex. Tham. På begäran af djurläkaren hr Ekberg får jag intyga, att så väl den läkemetod som preservativkur Han föreskrifvit mot den här i orten gängse elakartade lungsjukan bland fäkreaturen, visat de bästa resultater och att sjukdomen derigenom härstädes upphört. Bland mina fäkreatur, 12 st. till antslet, voro de sex mycket hårdt angripna och de öfriga mer och mindre svaga en längre tid, men efter noggrann skötsel, efter föreskrift af Ekberg, ha alla tillfrisknat i sitt förra tillstånd. — — — — — Westergård i Ekeby socken den 2 Januari 1850. Sven Per son, hemmansegare. At. bos mig fäkreaturen varit. mycket starkt angripna af den elatartsde lungsjukan och efter föreskrifven Mökarebehendling af djurläkaren Ekberg de rifvit fullfdmligt årerstälde, så att de numera visa sig lika friskåsom före sjukdomen, likasom flera af de öfrige kreatuteh varit mer och mindre misstänkte för samma -sjukdorfi men efter der preservatif-kur, som Ekberg föreskrilvits äfven desse blifvit lifligare ech aldeles friska. — — Tillika får jag nämna, att af 12 fäkreatur de 10väti, sf lungsjukan stark: angrippe, hvilka 3 af dessa, i sölighet med Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af don 28 December 1848 blifvit slagtade och de öfrige no alldeles friska Westergård den 2 Januari 1850. Per Persson. Hemmansåbo. Att hos mig varit 8 st. fäkreatur af den elakartade longsjukan angripne och efter djurläkarin Ekbergs föreskrifter och behandling ala blifvit återstälda och -åro nu i lika friskt tillstånd som förut, och får jag nämna av före Ekbterga ankomst bit förlorade jag 9 swörre och mindre fåkreatur af ssm