tenskap med en högt begåfvad ung mulatt på en plantage nära intill heknes egares, och med h en hon hade en mängd barn, som alla ärfde hennes utmärkta så väl fysiska som själseganskaper. Begåfvad med mer än vanlig känslighet och tankeförmåga, var vissheten om att de för henne aå outsägligt kära barnen ända från fö:elsen ej voro hennes egna — att de från första ögonblicket af sin tillvaro voro handelsartiklar, med ett värde, som steg i marknaden i mån af ajallva deras öfverlägsenhet, och underkastade alla handelsvarans ohancer — en tanke, som med blytyngd tryckte hennes själ. Då den familj, hvilken hon tillhörde, olyckligtvis blifvit försatt i små omständigheter, återstod för den ofta ej annat medel att ersätta bristen på: inkoraster än att årligen sälja en å två negrer. Millys bara voro genom sina öfverlägsna egenskaper mycket efterfrågade varor. Deras egare fresiades ofta genom orimligt höga anbud för dem, och da hade derföre, för att afvända en eller annan hotande kris, blifvit sålda från modren det ena efter det andra. Först hade hon motsatt sig denna bebandliny nästan med en lejoninnas vildhet; men piskslagen, många gånger upprepade, hade slutligen medfört en stum föriviflan, och kristendomen hade, såsom ofta är händelsen med slafvarne, inträngt genom remnoina och såren af ett bristande hjerta. De exempel på sann gudsfruktan, hvilaa stundom, ehuru sällan, återfinnas band slafvarne och hvilka öfverstiga till och med derag, 80.2 erhållit den bästa undervisning och bildning, äro vanligen resultater af olycsor och hemsökelser, så svåra, att de nödgat sjölen att öfverlemna sig endast åt Guds nåd. Men der en själ sålunda väckes till en djupare gudsfruktan, der kroasas tusende i hopplög själsslöhet. . :