slags vemodig fördragsamhet, såsom sorgliga bevis -på den verldsliga fåfängligheten. Myoken sympati kundesraan ej heller vänta sig mellan deåna lifliga,frimodiga, nästan trotsiga lilla Nina och den dystra stålgrå skepnaden, som stilla skred. omkring ihennas fädernebo-. nings rymliga salar. För att säga sanningen; tyektes till oeh med den förra fiona ett ndygdigt nöje i att vid alla möjliga tillfällen. ;choquera, sin vördnadsvärda slägting. Mrs Nesbit fann det stundom vara sin plikt, såsom hon sade, att uppkalla sin lifliga systerdotter på sitt rim och försöka öfvertala henne att lisa en eller annan gudelig ströskrift, såsom Laws Allvarliga kallelse, eller förklaringar öfver den etthundra och nittionde psalmen af Owen, samt att i allmänhet högtidligen varna. henne mot verldens fåfängligheter, varmed hufudsakligast menades begågnandet af andra färger än svart och stålgrätt, dans, skrifvande af kärleksbref och alla andra dårskaper, ända ned till förtärandet af Ninas älskniogsnams nam knäck. Ett dylikt uppträde pågår just nu i den goda ladyns rum, öfver hviiket vi vilja låta förhänget uppgå. Mrs Nesbit, ett litet blåögdt, ljuslagdt, dimunitivum till en qvinna, af omkring fem fots längd, satt och vaggade sig i den amerikanska ålderdomans respektabla asylgungstol. Hvarje frasning af hen. nes ståtgrå sidenklädning, bvsrjo veck i den snöhvita duken kring heanes axlar, hvarje remsa på hennes obefläckade mössa, talade om on själ, fjerran skild från verlden och dess omsorger. Sängen, anordnad med den ytterligaste noggranhet, var öfvertäckt med er hög af de elegantaste volanger, spetsar och band hvilka Nina böll i en oupphörlig rörelse, lik dea som vindfläkten anstälter på en blomstersäng, i det hon väade och svängde på dem för att visa dem för tanten. vc ! 3 Jag har pröfvat allt det der, Ninas, sade den