invåpsre bidraga ochhvars medel de alla få sesen vetsgrant användas till förmån för deras egna, eller andra fattiga bara inom församlingen, hvilkas föräldrar, äro döde eller eljest urståndsatte att draga försorg om barnens undervisning och uppfostran; detta skulle medföra belåtenhet för alla och en vida större vinst för samhället och menskligheten, än om penningarne ingå till statsverket, der de kunna undvarås och hvars verkliga behof böra fyllas af bättre lottade samhällsmedlemmars direkta eller indirekta skattebidrag. Behofvet af hela den återstående skyddsafgiftens användande till ifrågavarande ändamål förefinnes i större eller mindre grad inom alla församlingar Lönevilkoren för skollärare äro i allmänhet så otillräckliga, att måönga-af dem nödgas söka sig biförtjeåster utom skolan, hvaraf undervisningen lider stor skada; eller taga afsked och vända sig åt andra håll, der bättre utkomst erbjudes Sådant har inträffat med bättre skollärare i den ort jag tillhör. Vidare är det svårigheten för den mindre bemedlade och obesutna delen af allmogen, att med husrum, kläder och föda underhåHa sina barn uti en mera aflägsen skola, som gör det nödvändigt att skolan, så att såga, flyttar hem till dem; och för sådant ändaål måste flere flyttande barnalärare antagas och aflönas, så vida folkskolan skall medföra gagn för alla och särskilt för dem, som deraf äro mest i behof Dessutom bjudsr folkstolestadgan att fattiga barn bållas i skola på socknens bekostnad. Men de fattiga ; baraskarorna äro talrika Församlingarne äro hårdt betungade af den allmänna fattigvården, öch kunna icke såsom vederbör uppfylla denna föreskrift. Följden deraf blir, att de fattigas barn ofta måste sakna tillräcklig undervisning; deras skolgång blir kort och afbruten, ty de arma föräldrarne hafva hvarken mat eller kläder åt sina baro under deras skoltid. Den,som under tjenstgöring uti folsrika och fattiga församlingar kämpat emot dessa svårigheter, vet att denna framställning icke är öfverdrifven. Man har förat i detta afseende hänvisat till statsanslag, som skulle erhållas efter ansökan och lokalmyndigheternas pröfoing. Sådant kan visserligen ännu på några stälen blifva af nöden. Men behofvet är allmänt De ställen, der det icke förefinnes, äro ganska få och kunna anses såsom undantag. Der är. också vanligen folkmängden liten, och belopget af den personliga skyddsafgiften följaktligen också ringa. Lokalmyndigheterna kunna icke alltid så noga känna verkliga förhållandet. Dylika ansökningar medföra omgång och besvär, och framgången deraf kan bero af förord och kraftiga förespråkare. Deremot kommer alltid ett sådant behof att i allmänhet stå iförhållande till folkmängden. Utäf alla dessa bevekande skäl, och för att icke göra uppbördstitlarne flere än nödigt är, vågar jag vördsämt framställa följande förslag ; 1:0. Att-den personlign skyddsafgiften icke mera upptages såsom statsinkomst, hvadan alltså den första artikeln uti bevillningsförordningen kommer att utgå. 2:0. Att af alla i mantal skrifna personer, som hittills utgjort bevillning efter första artikeln, erlägges till folkundervisningens befrämjande en folkskoleafgif. af 24 sk. bko för man och 12 sk. bko för qvinna. 3:o. Att under fredstid denna afgift utgöres äfven af gemenskapen vid armån och flottan. 4:0. Att med debitering och uppbörd af denna nu till högre belopp utgående folkskoleafgift förhålles på enahanda sätt, som hittills skett med den lägre enligt föreskriften uti kongl. Maj:ts nådiga kungörelser af den 13 Mars 1846 och den 19 Sept. 1848. 5:0. Att dessa medel af församlingarne användas till folkundervisningens utvidgning och befrämjande medelst antagande och aflöning af flere ambulatoriska skollärare, der behofvet så fordrar, samt förbättring af de närrarandes allt för knappa lönevilkor, tillika med fattiga barns underbåll och undervisning äfven uti handtverk och näringar för deras framtida bergning, der tillgångarne sådant medgifva, samt således i fullkomlig öfverensstäåmmelse med högstberörde nådiga kungörelse af den 13 Mars 1848. 6:0. Att äfven dessa medlens användande årligen redovisas på enahanda sätt som ofvan åberopade nådiga kungörelse föreskrifver.