Hvad har svenska staten gjort för. att uppmuntra hällsklasser riktade sig, skänkte hon hägn åt litteratur ochokonst. I: våra dagar, då medelklassen företrädesvis riktar sig, är, det hon som bör göra det, och göra det på ett storartadt sätt. Det är hennes skyldighet. Medelklassen. har under sekler arbetat sig upp till den höga ståndpunkt hon i civiliserade länder nu intar; hennes bildning utgör den rätta måttstocken för ett lands civilisation: Jag vill icke med Sieygs säga, att medelklassen är allt, men hennes inflytande måste blifva öfvervägande, så vida hon förstår att rätt uppskatta de högre, andliga intressena. Låtom oss kasta en blick på Venedig och Genua, dessa handlande republiker, som intaga ett så hedrande rum i historien. Hvar äro nu dessa högar af. guld, som ofta med. klokhet, men stundom med våld eller list, der hopades från alla verldens hörd? o, bortblåsta såsom agnar för vinden. Men hvad står qvar? Jo, minnesvårdarne af köpmännens höga bildning -och -konstkärlek, uppenbarande sig i äe konstskatter de lemnat efter sig. Låtomoss följa historiens lärdomar; Vi vilja alla göra Sverge stort och lyckligt. Låtom oss ej gå miste om rätta vägen. Låtom oss af de millioner, hvilka användas för vår materiella förkofran, offra en skärf för civilisationens högsta, i siffror omätbara, men derföre ej mindre gällande intressen — för litteraturen och konsten. Pie H Och i sanning, när vi detta göra, uppfylla, vi endast fordringarne ; af den enklaste rättvisa. Ingen bör underskatta det materiella framåtskridandet, som utgör vilkoret för allt annat framåtskridande, men penningen får ej fattas såsom sitt eget högsta ändamål. Aktning för hvarje medborgerligt sträfvande, hvarje i sig nyttig och gagiande verksamhet; mån vördnad för det högsta, det heliga! Konsten är 8n af dess representanter på jorden, och det är icke väl bestäldt i ett land, hvarest de materiella intressena finna tösen målsmån, medan knappast någon vill föra den högre bildningens talan, af fruktan att hans röst skall förklinga: i rymden. i Om jag här företrädesvis talat till. detia ärade stånd, så har det skett derföre, att jag företrädesvis behöfver taga dess sympatier i anspråk. Man skall utan tvifvel, jag är viss derom, finba den bild jag framkastat mörk och oangenäm midt under: dessa dagar af jubel öfver ettvälstånd; sådant Sverge aldrig sett. Men bilden må vara mörk, blott den är sann. Och hon är sann... .Skådom: blott vår litteratur! Hvar förnimma vi nu dessa.djupa, nationella harposlag, som en gång uppeldade heia vårt folk och lyftade dess känslor och tankar upp öfver den prosaiska hvardaglighetens syften? Hvar se vi nu den rosengård, der folkets högsta verksamhet i dikt och skaldekonst: skjuter fria blommor? Hvar? Fråga Svensk Bibliografi! Fråga: Svenska 2kademien! Industrialismens isiga vind har gått fram öfver vårt blomsterfält och sköäflat dess afingen vänlig hand skyddade blomrhor. Författareskapet, diktningen, poesien äro hos oss icke längre ett fritt uttryck för menniskans högsta själslif; nej, det är på väg att sjunka ned, ned till ett handtverk, ett näringsfång. Hufvudsaken är, att stora litterära beställningar göras, att marknaden florerar. Må förläggarne jubla; nu är deras tid. Säkert skola de icke taga det allt för illa, om i deras jubel bianda sig suckarne från er döende litteratur — en litteratur, som var värd ett bättre öde. Skådom vidare! Kastom en blick på den bildande konstens ställning i vårt land. Iogen fara! Vi ega ju en kongl. akademi för de fria konsternalr Men hvad innebär denna lysande titel? Säkert någonting stort, nationelt,; i Sergels och Ehrenstrahls fädernesland? I sanning ingenting mindre. Det är biott ett ståtligt namn för en elementarskola. . Men hvar finnes då den ofta omtalade svenska konsten? Jo, hon defver landsflyktig i Rom, i Paris, i Disseldorff. Hon tärer på andra folks konstkärlek. Hon sitter der. husvill -på en främmande strand :och talar för andra folk om sitt fädernesland, detta fädernesland; som gaf konstens söner allt, storartade intryck, ädel uppfattning, minnenas poesi, blott icke bröd; i Än musiten? Än den drafnatiska konsten? Hvad är deras öde i vårt land? De borde väl blomsirs hos ett folk, som i musikalisk uppfattning står så högt, ett.folk, hvars språk står oöfserträffadt 1 kraf: och välljad, ett folk med sekelgammeal kultur, meå tusenåriga minnen, med folksånger, som väcka utlandets förtjusning, med ena historia, nrars bilder. återgifna på scenen, kunde mana nya slägten till dåterföljd och såunda g fia et tillbörligt kapital för bildningen, för fost-rlandskänslan, för natiomalandarp! I sanniog, ingenting mindre. Vi hefra väl en mbt sckalisk akademi; men har allmänheten från deuda förnummit något annat ljud, än det man händelsevis fått höra på Fredsgatan, om man någon gådg stadnat framtförspring Oscars paats, under det orgålnist-eleverna ivöfrvats i orgelspelning? Har denn: kuogliga akademi någonsin förskaffkt allmänheten til fälla att åhöra, j:g vill icke säga större tonskapelser, .utsn erdast rågra smärre nationelia tons:ycken? Visst icke! Och den kunghga teatern! på had fot står han? En giog egoad åt vir nations högste andiiga arfvedel, är han på väg aitistävgas af bris på medel. De högre konstnärerna :sakas en framtid, medan. den lägre personalen lider nöd och, mera äv någon annan svensk samhällsklass, saknar bröd för dsgen. Kunna vi då verkligen låta det gå så låog: vi som ännu låta kalla oss Gustaf Adolfs, Karl XII:s och Gustaf III:s folk, som ena gång inom tio årj i kampen för fosterlandet tre gånger förlorade och tre gånger uppsatte hela vår indelta armå! Nu. gäller det att i kampen för upplysning och: bildnisg icke låta andra nationer besegra oss, ty.den som en gång faller på den valplatsen, reser sig icke mera. Iåtom oss ännu våra sveaskar! Den som skall bära detta namn, måste kanna känna; tänka, handla upphöjd o h foster! two eg H Det vore orättvist att förneka dena stigande uppmuntran, som konsten rönt från. allmänhetens sida: Denda uppmuntrat, så nödvändig hon är för konstnären, kan dock icke vara tillfyllestgörande. Staten har äfven här plikter att uppfylla; Han hör icke sky några uppoffsingar, för att-.väcka och utveckla konstnärsanlagen hos landets söner; dessa: uppoffrinar äro rikt belönade genom den glans, konstnären, då han vinner rykte,skastar öfrer sitt. fosterland. 4 o LE TT fof-1 0 ww Ö FVO, öre ve. Öv RA a nt Sat Lediga JA Ke KN TR AR CO litteratur och konsi? Ingenting; ty de alnozor man kåstat åt svenska akademien, de fria konsternas akademi och musikalista akademiens, förtjena icke att tagas i beräkning; hela det belopp, hrarmedsvens a statsverket understödjer den sköna litteraturen och konsten, utgör sammanlagdt endast några och tjugo tusen riksdaler basko — en spottstyfser för så höga föremål. Det är verkligen hög tid att man. skänker: större uppmärksamhet At natiosens högre intressen, och jig får på de skäl, jig här ofvan icke utsecklat, mes aniydt, frao föresiå: Ätt rikets ständer måtte anslå en simma af 10,000 riksmynt årligen, för att användas dels till priser för inhemska förfåttares arbeten på skövlitteraturens område, dela till utrikes-resestipgndier för dem, som med sådana priser blifvit belönade; Att det af Kongl. Maj:t till inköp af inhemska målares eller bildhöggares arbeten äskade anslag af 4500 rdr rmt årligen måtte förhöjas till 10,000 rår samma mynt; Att utom det anslag, 2000 rdr hambnrzer banko, som finnes å staten för fria konsternas akademi upgtaget till utrikes resestipendier för akademiens elever, ett ytterligare anslag af 5000 rdr rmt måtte anslås till resestipendier för inhemska målare, bildhug gara och arkitekter; Att ett belopp af 5000 rdr rmt måtte tilldelas inhemske musici eller sångare, för att vid utländska bildningsanstalter fullkomna sin konstnärsbildning. Vid beviljandet af de:sa anslag anser jag böra fäUT a a DA PE RA