de lägre anlagens naturnödvändighet, ty i sådant fall hade den sej varit ett straf. Skall underdånigheten inom äktenskapet kristligt förstås, är det naturligt att detta äktenskap också bör betraktas ur kristlig synpunkt. Men, nådigaste tant, huru många giftermål i vårt land skulle väl blifva af, om, enligt en högt aktad författares ord: Den unga flickan aldrig borde skänka sin band åt någon annan än en moralisk, religiös man, mäktig att uppfatta äktenskapets kristliga betydelse? HviJar beroendet på en sådan grund, adlas vis.serligen dan ljufva hängifvenheten, kärleken till -beroende m. fl. vackra fraser till en allvarlig känsla af Guds kallelse till ett gemensamt arbete för våra likars bästa. Men huru ofta kan väl detta anses vara fallet? Dessutom , nådigaste tant, är tant allt för väl bekant med ställningar och förhållanden för att ej veta, huru toffeltaktiken m. fl. demagogische Umtriebe utträngt den mera urmodiga underdånigheten, hvilken dock paraderar vid högtidliga tillfällen, likasom rikshärolden vid riksdagens utoch afblåsande. Men det här moraliserandet blir kanske tråkigt, ty, säga hvad tant vill, så är tant en smula femme du monden. Jag går derföre direkt till tants stora plan. Tycker tant om liknelsen med ångbåtar i våra dagar? Jag är så rädd att det är ett elakt omen, att tant tager dem som modell: för: konstruktionen af sin stora flickkasern. Och landtbruket sedan? Söta tant, inte går det an attlemna deti händerna på en engelsk eller fransk familj. Inte behöfver oxdrängen eller ladugårdspigan tala franska eller engelska. Vet tant, att jag hört omtalas en gammal pommersk militär som, sedan han blifvit svensk landtbrukate fordrade att oxarne skulletrafva och statfolket äta sallat) sommaren om som sofvel; så tillåt mig åtminstone att föreslå en ordentlig svensk