Industriens gemensamhet. (Efter The Eeonomist.) Sedan man kommit till en klar och bestämd insigt om att penningen blott är ett medel attutbyta förmögenhet och endast är förmögenhet på samma sätt som hvarje annat nyttigt verktyg, eller såsom en del af arbetets produkt, som underlättar vidare arbete, så blir det också tydligt och klart, att produkter betalas med produkter, eller tjenster med tjenster, och att penningen blott är ett medel att reglera ingångna förbindelser, icke det, hvarmed betalning i sista hand verkställes. Utbytet af varor emellan England och Holland uppgår i värde till 6,500,000 import och 7,000,000 export, men de penningar, som passera dem emellan, bestiga sig kanske icke, utom i särskilta fall, till 100,000 om året. Smöret från Holland, värderadt till 1,190,004, och osten, värderad till 840,000, betala unefär vår export af bomullstyger, värderad till 440,000, bomullstråd, värderad till 1,450,000, och maskiner, värderade: till L 120,000. Samma förhållande är det hela verlden igenom. Produkter betala produkter, tjenster ersätta tjenster. Dagspenningen eller lönen utgifves lika fort som den förtjenas, och ehuru arbetaren eller tjenaren visserligen icke erhåller annat än penningar för sina tjenster, så utbyter han dem likväl genast för andratjenster. Denna vigtiga sanning gör sig gällande ialla byten individer emellan lika väl som vid byten emellan olika nationer, hvilka i sjelfva verket icke äro annat än byten emellan individer, som bo geografiskt tskilda eller under olika styrelser: Enligt denna grundsanning, ju mera verksam och intelligent en individ är, desto bättre och större äro de tjenster han gör andra; ju mera han producerar, desto mera har han att ge i byte; desto bättre kund, granne och vän är han: Detta är lika sant om individer, som bo under olika styrelser, som om dem, hvilka bo under samma styrelse. Vära uppfinningar af maskiner, förbättringarne i vår slöjd och industri ha gjort oas till förträffliga kunder — hela verlden är angelägen att sälja åt oss; förträffliga grannar — hela verlden lånar med begärlighet våra uppfinningar; och förträffliga vänner — den ser upp till oss som ett mönster, och finner att, i allt som rör handel, den icke kan göra bättre än följa vårt exempel. Om vi icke tillverkade så förträffliga maskiner, sådan god bomullstråd och så omtyckta bomullstyger, så skulle vi hvarken ega behof eller förmåga att köpa holländarens smör. Smöret blefve derföre icke tillverkadt, det kunde icke säljas. Om holländaren icke tillverkade så mycket smör och ost, skulle vi icke kunna sälja så mycket af våra maskiner, bomullstråd och bomullstyger, och vi skulle snart upphöra att producera dem. Vi känna alla. att en aftagande efterfrågan snart tvingar spinnerierna i Manchester att afkorta arbetstiden. Hvad som är sant om holländsk ost och smör och engelska bomullsfabrikater och maskiner, är sant om alla industriens produkter. Under arbetets fördelning, hvilken lika mycket är en l en a TN DL 6, rer rev tA kt Då er RR 4 RR RR RO ÖV mm EMM menskliga lifvets lag som könens fördelning, l är största delen af produkterna af hvarje menniskas arbete ämnad till försäljning, och kan bon icke sälja, så upphör hon äfven att producera; hon skulle i stället producera någonting, hvaraf hon sjelf kunde draga nytta. Derföre betalas icke allenast produkter med rodukter, eller tjenster med tjenster, utan om betalningen icke tillåtes el!er bytet inskränkes, så uppstå inga tjenster eller produkter, och individerna eller nationerna göras jemförelsevis fattiga, civilisationens framsteg fördröjas, och barbarerna lika, blifva vi dåliga kunder, dåliga grannar och snarare fiender än vänner. Det existerar derföre en gemensamhet i industrien mellan individer och mellan nationer. Liksom man talar om en nations industri såsom ett helt — och den för tjenar med rätta att så omtalas, då spinnaren, väfvaren, maskinisten, jordbrukaren, som fritt och ömsesidigt: byta produkter eller tjenster, annars skulle vara ur stånd alt lefva — likaså kunna vi tala om nationernas industri som ett helt. Den holländske smöroch ostfabrikantes, den engelske bomullsspinnaren, den amerikanske bomulisproduceaten lefva alla på hvarandra, och skulle den enes produkter axtingen inskräekas eller helt och hållet tillintetgöras, så blefve de andre derpå lidande. Den solidaritet, som våra grannar säga existerar emellan kapital och arbete, existerar emellan hvarje slag af produktif verksamhet. Vi äro alla intresserade i hvarandras välfärd. Engelsmannenär lika mycket intresserad i handelns inskränkning genom kejserliga lagar som fransmannen, och fransmannen är lika mycket som vi sjelfva intresserad i de lagar, som hindra oss att köpa hans vin. Om lagar skola lämpas efter.samhbällen — om vid lagstiftning — den vigiigaste moraliska funktion, som af menskliga varelser. ckan fullgöras — lefvande intressen :öck icke döda fördomar skola rådfrågas, så måste denna gemensamhet i industri emellan menskliga sambällets alla delar svart öfvertyga alla styrelser, le må vara despotiska. eller icke, om nödvändigheten för deras egen säkerhets skull af en annan politik, än den de hittills följt. Vi bedja prohibitisterna i Belgien noga öfverväga dessa anmärkningar. De äro alla filantroper, hvilkas afsigt är att beforåra deras egna landsmäns och andras välfärd; de misstaga sig beklagligei endast om de medel, hvarigenom ett så önskvärdt mål kan vinnas. De vilja inskränka och minska de tjerster, som fransmän och engelsmän äro villige att göra Belgien. De vilja icke ha ders-s tjenster. I samma mån de hindra dem, i samma mån minska de Belgiens produkter, hvarmed de skulle betalas; och inskränka den arbetsförtjenst i Belgien, som de just önska satt befordra. Af erfarenhet veta vi, att de lagar, hvarigenom importen af spanmål, silke, handskar m. m. till England bindrades, mycket minskade arbetsförtiensten för värt folk.