icke kunde tränga djupare in i landet, förklaras numera belt enkelt deraf, att floden neädströmmar från Sydafrikas platålandi flere katsrakter, och hvarje användande af farkoster vid sådana ställen måste upphöra. Landskapen i trakten at fallen skola, enligt Livingston, i prakt icke stå efter de brasilianska urskogarne, och dessa bergstrakter skola vara synnerligen helsosamma för europer. På sin återväg till Tete gjorde Livingston ett vigtigt rön. Han bade i Loanda förskaffat sig tvenne åsnor, hvilka han bragte välbehållna till portugisiska besittningarne på östra kusten. Sydafrikas platåland är nemligen hemsökt af en; fruktansvärd landsplåga, den så kallade tsetseflugan, hvilken, af samma storlek som vår blå fäfluga, med sitt giftiga stygn dödar de tama husdjuren, särdeles hornboskap och hästar. Öfverallt der denna insekt infinner sig, är det förbi med all boskapsafvel. Dess stygn är väl icke farligt för menniskan, men resande, som på ryggen af packoxar färdas genom landet, hafva allt skäl att frukta den giftiga flugan, emedan det händt att de, efter förlusten af sina oumbärliga lastdjur, måst försmäkta i öknarne. Märkvärdigt är, att tsetseflugan endast angriper husdjures. men icke de vilda, äfvensom att åsnan är säker för hennes anfall. — I hvad mån haudeln och civilisationen komma att vinna genom upptäckandet af en väg genom Sydsfrikas. inre, är ännu svårt att bedöma. Elfenben, vax och slafvar äro de enda landets produkter, som hittills. utförts till de portugisiska besittningarne. Men Livingston är fuil afentusiasm för de sydafrikanska folkstammarnes omvändelse till kristendomen. Han försäkrar oss, att Sitschuanaspråket är det regelmessigast utvecklade af alla negerspråk. Detta språko, tillägger han, är så fullkomligt, att på detsamma Pentateuchen kan öfversättsa med ett mindre antal ord än den grekiska Septuaginta, och med ett vida mindre än den engelska öfversättningen behöft.s Också har den oförtrutne mannen endast återvändt till Europa för att förbereda sig till en ny expedition. Så minskas vidden af Afrikas obekanta regioner allt mer och mer och är nu inskränkt till ett område, som på båda sidor om eqvatorn endast sträcker sig till 5 å 10 graders bredd; och den yta detta terra incognita omfattar, är numera icke större än Arabisks halfön, då vi deremot i början af innevarande gekel ingenting kände om sjön Tsad, ingenting om Nigerflodens område annat än des: delta, och Tombuktu endsst var ett sagonarn och Blå Nilens källor ännu :lågo oupptäckta, kortligen, då vi till och med om Nordafrikas inre icke visste särdeles mera än de gamle än araberna och medeltidens kartografer. Livingston anlände i medlet af December till England. Hans helsotillstånd var vid denna tid godt; emellertid är hans venstrz arm, som blifvit söndersliten af ett lejon, bruten och idet närmaste obrukbar. När Living ston på Mozambik-kusten kom ombord på en gelska skeppet Frolic., hade han svårt att uttrycka sig på engelska, hvilket språk han nästan glömt under sitt långvariga vistande : Afrika. Han hade med sig en infödd frå: det inre Afrika. Då denne kom till Mauritius, gjorde ångfartygen och de öfriga underverken af europeiska civilisationen på honom et sådant intryck, att han blef förryckt. srang öfver bord och drunknade. Dr Livirgston har nu wait i 17 år frånvarande från England. Han har geromrest Afrikas kontinent nästan midiöfver från vester tu öster, har besökt städer, der ingen civiliserad menniska varit före honom, Han r:ste : den tvåfaldiga egenskapen af missionör och läkare, ty han är promoverad medicine dok tor. Han är en tämmeligen småväxt man med ett vackert och allvarligt ansigte, hvari der obtevingligaste beslutsamhet uttalar sig. Om bord på skeppet Candia, med hvilket han färdades från Alexandria till Tunis, väckte han allmän uppmärksamhet genom sin anspråkslös het. Om sina resor talade han aldrig, utom när man gjorde honom frågor derom. Såret iarmen fick han i öknen, under det han reste tillsammans med en vänligt sinnad afrikansk folkstam. En hop lejon anföll lägret under natten och släpade bort några boskapskreatur. De infödde trodde i sin ångest att de blifvit förhexade af en i grannskapet boende folkstam. Livingston sade dem, att derag feghet vore anledningen till den lidna förlusten, och nu togo de mod till sigoch förföljde fienden. Doktorn sårade ett lejon med en kula, : Djuret föll, men sprang åter upp på fötterna, slet sönder Livingstons arm skadade tre infödingar, som skyndade doktorn till hjelp, och sjörk derefter dödt till jorden. Den sårade armen blef oriktigt behandlad, och Livingston led till följe derai fruktansvärda smärtor. Mär digt ör att Livingston fuinit de gamla kartorna öfver Afrika riktigare än de nyare. Han har funnit en stor del af det område, soma på kartor öfver Sydafrika utgör er blanka, bestå af bördiga länder, bebodda af folkrika stammar och genomskurna af stora floder. Högst vigtig är den anmärkning han gjort, att ja längre han inträngde i det inre af Afrika, desto mera civiliserade och talrika fann han inavånarne. De voro mindre vilde oeh misstänksamma, hade bättre och mer: stadgade styrelseformer samt flera behof är de stammar, fom bodde närmare hafskusterns. Han träffade stammar i det inre, som förstodo sig på trädympning och kände kinabarkens egenskaper, eburu de ej begagnade den i der koncentrerade form, hvartill den beredes ) Europa. De hade dessutom en tradition om Noach och syndefloden. De drefvo handel med elfenben och guld, söm såldes af den ena stammen till gen andra, tills dessa varor hunzno fram tilf europåerna vid kusten. Antalet af stora djurslägten, som Livingston påträffade emellan 8:de och 22:dra sydl ga breddgraderna, var nöstan otroligt. De finna sin näring på vidsträckta slätter med ortofva väx