ec dalen af Karopas fastband har den politiska reaktionen fortgått på den bara. som beträddes efter de misslyekade omgestaltningsförsöken 1848. Många af den s3enaste tidens företeelser, många politiska anakronismer, som framträdt eeh lyckats göra sig för ögonblieket gällande, synas egnade at: väcka nedslagenhet och misströstar; det synes understundom som skulle folken alldeles förlora och gifva till spillo frukterna af lånbittra lidanden och århundradens erfaronet; men detta är endast skenbart, och den, som gifvit närmare akt på tingens utveekling, förlorar ieke hoppet; aär åketbtoddes sköflas af en frostnatt, tröstar sig lamdtmannen med hoppet, att roten är eskadad i jorden och växten ånye skall skjuta upp, när vårsolen åter er sin värma. MBStillaståendet är mera skenbart än verkligt, och mensklighetens stora frågor dö ieke bort; när rätta tidem är inne, skola de med makt röja undar hindren; de regeringar, som imgenmting lärt och som inbilla sig, att det längd blir möjligt att intränga nationernas politiska och aegiala lif i gamla utlefvade former, skola åter med hä nad se dessa former sprängas och dena gamls bepröfvade maecchiavellismen strarda. Fåfängt gör reaktionen sig en förhoppning att för längre tid bli herrskande eeh föra der menskliga civilisationsutveeklingen på villospår, genom att uppfostra en ny generation i politisk slapphet oeh andlig försoffning; så t. ex. i Österrike genom det beryktade konkordatet, som nästaa ebemärkt trädde i dagen under krigsbullret, men som utgör en den våldsammaste utmaning åt tidsamndan och er verklig skasxdal för värt tidehvarf, emedan det återkallar medeltiden med dess hierarkiska anspråk oeh tyranni midt i det nittonde århundradet. Det är dock nu mera. icke en lätt sak att i längden böja Kpplysja folk under prestväldets förfäande ok. Till följd at den drift, som oemotståndligt förmår reaktionen att.gå allt längre oeh längre, kan dess tid ieke heller bli allt för lång. -Den evanlige man, som för närvarande leder Frankrikes öden, utgör, oaktadt sitt revolutionära ursprung, den medelpunkt, kring hvilken de trakonservativa intressena i Europa gruppera sig. Han eger sin styrka och sitt företräde framför andra sjelfherrskare deri, att han ledes af en ide och att han verkligen tror derPa att han är särskilt bestämd att lyfta rankrike eeh Europa till en hittills ouppnådd höjd af eivilisstiom och välstånd. Missräkningarne i dessa kejserliga verldsförbättTagsplaner med deras fatalism eeh faratism träda dock allt skarpare i dagen; den säkerhet oeh följdriktighet, hvarmed Napoleon hittills uppträdt i sin yttre politik, synas på semaste tiden ha lemnat rum för en viss osäkorhet; det intima närmandet till Ryssland ech den deraf följande politiken kunna lätt blifva hans Achilleshäl; de varma loford, som de legitimistiska franska bladen egnat åt hans senaste uppträdande met. Sehweis, visa tillräckligt, hvilka förhoppningar de dynastiska intressen, nämde blad representera, fästa vid en dylik antinationel politik från hans sida. Men faller Louis Napoleon, så torde icke leitimitetens aktier derigenom stiga hvarken i frankrike eller Europa i allmänhet. Vi återkomma i morgon till några betraktolser öfver vårt eget lands politiska förhållanden och dess utsigter under det nu ingångna tidskiftet.