ken af dessa spickevaror är långt angenämare, än af
dem, som rökats på annat sätt.
— Vinteräpplens förväring. I trakterna kring
Rhefi och Mosel förv.ras vinteräpplen från De till
Pingst på följande sätt: Omkring midten äf Decem-
ber läggas de i rena och vattentäta laggkärl, till en
bandbred nära kanten, och betäckas med färskt en-
ris, Hvarmed kärlets öfriga rymd fylles. På enriset
lägges ett med handtag försedt lock, som är så myc-
ket mindre än: kärlets mynning, att det kan sjunka
ned deri. Locket låstas med några väl rensköljda
stenar, och slutligen fylles kärlet till brädden med
friskt källvatten: — Kärlen insättas i ett frostfritt
kallrum eller en torr källare.
Allt Hvad man sedan bar att iakttaga, är en liten
försigtighet emot vattnets förskämning. Det får icke
vidröras med händerna vid: fräktens upptagande, och
man måste derföre plöcka undan enriset med en ren
eldtång, när mad vill hämta upp frukt, samt uttaga
dennö antingen med n bleckslef, eller, när äpplena
blott skola begagnas till matlagning och ej till de-
sert, ljostra upp dem med en gaffel.
— Rikhaltigt stoff för en teaterförfattare.
VA en engelsk tidning läses följande: En lustspels-
eller melsdrathförfattare, som är i förlägenhet om
ett godt ämne, behöfver icke derför sälja sin sista
skjorta, utan endast läsa gårdagens Times, och Han
skall finna hjelp. Kärlek, svartsjuka, sju dueller och
ett gräsligt mord äro redan i och för sig inga då-
liga iogredienser i en teaterpjes; men om dertill
denna massa af handling förlägges till ett jernban-
tåg och afspelas under loppet af en enda natt, hur
intressant, hur originelt och lärorikt blifver icke då
dramkt! Den, som vill reflektera öfver detta tema,
måste dock studera skådeplatsens lokalfärg, ty pje-
sen är en amerikansk sedemålning,. Den 28 Au-
gusti innevarande år, kl. 5 på morgonen, afgick i
staten Georgia från Macon till Augusta ett jernban-
tåg med tjugofem passagerare och en lastvagn, hvil-
ken äfven tjenade till rökrum. Vid framkomsten till
sista stationen, kl. 4 påföljande .morgon, hade mer
än halfya ressällskapet funnit döden. Denna hjert-
slitande, historia berättas i sTimes spalter af ett en-
gelskt ögonvittne.. Hjeltarne och hjeltinnorna äro
betecknade med bokstäfverna ÅA B C D 0. 8. v.
F.. ett fruntimmer, som låtit enlevera sig af A; B
älskar F och tager, som svartsjuk rival, plats isam-
ma vagn. Han är näsvis mot A, och denne drifver
med B; men der vill icke blifva någonting riktigi
utaf, .d. v. s. det kommer fcke till någon duell dem
emellan. .C, en opartisk åskådare, blir förtretad
häröfver och erbjuder Ä en dust på revolvers. Topp!
söger denne och ropar: skonduktör, stanna ett ögon-
blick !v; Båda stiga ur vagnen... A blir som skjuten
qvarliggaude på vägen. C stiger åter in, och-man.
far vidare, under. intressanta samtal om. förträfflig-
heten af Colvs revolvers. Nu faller det F in att
hämnas sin älskare, och hon uppforar flerä gentle-
men att utmana C.. Konduktören stannar för andra,
för tredje, för fjerde gången o. s. v. tills flera bok-
stäfver af alfabetet äro skjutne. För att afbryta en-
formigheten af detta rdramatiska arbete, håller en
yahkee, stående på tränens plattformp, för passage-
rarnae ett inspireradt föredrag om duellens poesi Den
sista duellen utkämpas i rökrummet med så kallade
monte-christopistoler, hvilka icke gifva någön knall;
och då en medföljande liten son till den fallne bör-
jar gråta och skrika, släpår segraren gossen till
vagnsdörren, mördar honom och kastar liket öfver
skenöroa. Na hör man en lakonisk suck; den kom-
mer från H, en gammal hexa, som under hela fär-
den förbållit sig Heutral. Då vaknar såmvetet hos
mördaren, och han stiger ur för att icke sätta kon-
duktören i förlägenhet; Man framkommer till Au-
gusta, och här (detta hade ögonvittnets bort til-
lägga) ber F eldaren ätt Yndestfullt öppna ångpan-
nån för henne. Hön tager af sig sin cridolineappa-
rät och kastar sig ned i det sjudande vattnet. För-
hänget faller. Mer ögonvittnets försäkrar, att: dy-
lika tilldragelser böra på de amerikanska jernba-
norhda till ordningen för dägen; tidningarne i Georgia
hade icke hämt ett örd om hväd som passerat, så
att rättvisan icke blef föränläten att blahda sig i
saken. Märkvärdigare än ofvanstående berättelse,
hvilken har starkt tycke af en persiflage öfver me-
lodramgenren, är den omständigheten, att Times
aftrycker historien som en trogen bild af amerika-
narnes hvardagslif och går i borgen för sin sages-
mans sanfärdighet, ;
— I Tistrups socken .på Jutland har, enligt
Varde Avis, en ganska märklig hände!se helt ny-
ligen inträffat, I nämde socken bor en familj vid
namn Altenburg, som till största delen lifnärer sig
genom att resa omkring och musicera i städerna.
Då familjen nu bortrest och qvarleinnat sina barn,
en flicka på 15 och trenne gossar af 13, 11 och 9
års ålder, uppstod hos dessa barn den tanken, att
företaga sig något, som kunde åstadkomma att de
sluppe gå i skolan, och blef man sl tligen ense om,
att det bästa ,.medlet vore — att skära tungan af
hvarandra. Pen ll:årige gossen försökte först expe-
rimentet på sig sjelf, men då han icke lyckades, upp-
gaf han sjelf försöket,..hvaremot den 13:årige bro-
dern fullbordade det, i det han afskar ett stycke af
dennes tunga af omkring 1 tums längd och en half
tams bredd, på så sätt. att han höll fast i ändan af
tungan: med ett tort tygstycke och afskar derpå styc-
ket med en, skarp knif. Då knifven träffade en åder
och blodet derföre med en stråle stod ut ur-munnen
på gossen; blefvo .de alla förskräckta; och uppgåfvo
straxt ytterligare försök. Gossen är under läkarebe-
handling och förhör är börjadt om saken, Det för-
underligaste vid hela denna sak tyckes vara det ut-
omordentliga mod och den fasta vilja, som en gosse
om 11 år här visat, i det han, sedan han sjelf sku-
rit sig i tungan, frivilligt öfverlemnar åt en annan
att afskära resten: