STOCKHUOLB, åcn 30 Dec.
Bref från Danmark.
Köpenhamn den 23 December.
Ännu i detta ögonblick har kabinettet här-
städes icke blifvit färdigt med eller kunnat
förena sig om något svar på de sista tyska
noterna. Man endast funderar och funderar
om igen. Hr Scheel är lyckligt tillbakakom-
men från exkursionen till Pinneberg, men
han tyckes ej hafva fått någon inspiration på
landsvägen, intet pekfinger har ännu visat sig
för honom ur molnen, och han står der allt-
så lika när som förr.
Under allt detta löper tiden undan, och
man torde tyvärr en vacker dag göra den
erfarenheten, att hvad der kunnat uträttas och
uträttas med chance just i detta ögonblick af
egendomligt kombinerade omständigheter,
det är nu — för sent,. Jag har tillräckligt
och alltifrån första stund påpekat hela be-
tydelsen af de nya allvarsamma förvecklingar,
hvilka de stora tyska hofvens fixa ideer och
rent absurda anspråk beredt Danmark för
sjunde resan; men jag är fortfarande å andra
sidan af den mening, att en deciderad stats-
mannaförmåge kunde här begagna just denna
sakernas sällsamma ställning till sin fördel
och bringa ett helt annat resultat af den, än
Tyskland sjelf väntat sig. Finnes denna högre
statsmannaförmåga inom den närvarande mi-
nisteren? Den är der, åtminstone i sådant
fall, under ett makalöst inkognito, och hvad
der framför allt och bestämdt saknas, det är
beslutsamhet. : Man tyckes snarare hafva fast-
nat vid den iNusionen, att Tyskland skulle
kunna, just gerom ett fullkomligt passift mot-
stånd från Danmarks sida, drifvas å sin sida
till det initiativ, som för Danmark vore det
önskvärdaste, drifvas till att sjelft föreslå
Holstein-Lauenoburgs utorganiserande af den
danska statskomplexen. Detta att göra ingen-
ting, att blott draga ut på tiden, att ge fra-
ser och omsvep FH stället för svar, detta kallar
man här politisk seghet,, och man inbillar
sig, att genom denna seghet till den grad ut-
trötta Tyskland, att detta sjelft skulle en
vacker dag komma och säga: Nåväl, ske då
i Guds namn er vilja, tjurbufvudent! Låtom
Holstein gå på egen band och sitt ni der
bäst ni vill med ert välsignade Danmark till
Eidern! ;
Jag tillstår att jag ickebegriper logiken i
denna förutsättning, hvilken man för öfrigt
hör uttalss äfven af sig så kallande politiska
personer uanför regeringens slutna krets. Jag
vill gå så. längt söm till ätt ett7ögonblick
förrosku!l supponera, alt de tyska stormak-
terna kunde komma och säga: Frågan om
Holsteins afskiljande från riket Danmark är
en sak att tänka på, vi äro icke absolut emot
ett dylikt arrangement, men — intet för in
tetl Och så finge vi då se arrangementets
vilkor... Det är dessa man nu här hoppar öf-