CE 3 ZAMOR C). Ett år senare. Ater var det julafton, Klockan hade nyss slagit sju på morgonen, och allt var så tyst och stilla i fru Alards lilla boning. I det yttre rummet brann ett ensa.rt ljus Ingen treflig brasa flammade i kakelugnen, intet julbestyr upptog Siri. Det julen förut så inbjudande rummet föreföll nu kallt och ödsligt. Dörren till sängkammaren var stängd. Siri stod lutad mot den tunna väggen, som skilde det yttra från Edvins rum; Var denna bleka skugga väl samma Siri vi sågo så blomstrande och full af lefnadslust för ett år sedan? — Ja, det är. verkligen samma drag; men ack! huru förbleknade. Ailt hvad som förr andades glädje och helsa var försvunnet, och dessa drag. förtäljde nu om ett stort, ett onämbart lidande. . Man , kunde i den nitonåriga flickans ansigte läsa en hel historia om imenskliga qval och strider. Der återfans spår af så mången utkämpad kamp med hjertat, så mången dyrköpt seger öfver känlan, att man bade velat gråta vid åsynen af allt det lidande, som nu talade ur detta förr trä te. Med gå bård? Sic. der Biusge Jag i fvåa m Jå för att baspara 10 je sorg. -O Gud! uppebällumstt faor ——