CE 3 ZAMOR C).
Ett år senare.
Ater var det julafton, Klockan hade nyss
slagit sju på morgonen, och allt var så tyst
och stilla i fru Alards lilla boning.
I det yttre rummet brann ett ensa.rt ljus
Ingen treflig brasa flammade i kakelugnen,
intet julbestyr upptog Siri. Det julen förut
så inbjudande rummet föreföll nu kallt och
ödsligt. Dörren till sängkammaren var stängd.
Siri stod lutad mot den tunna väggen, som
skilde det yttra från Edvins rum; Var denna
bleka skugga väl samma Siri vi sågo så blom-
strande och full af lefnadslust för ett år se-
dan? — Ja, det är. verkligen samma drag;
men ack! huru förbleknade. Ailt hvad som
förr andades glädje och helsa var försvunnet,
och dessa drag. förtäljde nu om ett stort, ett
onämbart lidande. . Man , kunde i den ni-
tonåriga flickans ansigte läsa en hel historia
om imenskliga qval och strider. Der åter-
fans spår af så mången utkämpad kamp med
hjertat, så mången dyrköpt seger öfver kän-
lan, att man bade velat gråta vid åsynen af
allt det lidande, som nu talade ur detta förr
trä te. Med
gå bård?
Sic.
der Biusge Jag i fvåa m Jå
för att baspara 10 je sorg. -O Gud!
uppebällumstt faor
——