derna -på denna. kläss, och må.man sedan granska
lämpligheten afdepartementschefens förespegling att
vilja anskaffa. 600 sådana karlar mot en aflöning,
utom förmåner in natura, af 25 öre om dagen, då
kofferdimatrosen för oärvarande erhåller. 142 öre med
iogen annan egentlig skilnad för resten -dem emel-
lan, än att den förre får en summa motsvarande en
enda månadspenniog af. den: senares att skaffa sig
kläder för, och slutligen, oförmögen att längre arbe-
ta en pension af 13 rdr 50 öre rmt årligen. Hittills
har antalet varit beräknadt till endast 400, men:buru
har detsamma varit uppfyldt? Rullorba upplysa frå-
gan i hvad antalet vidkommer. Med afseende å
beskaffenheten vädjade talaren till alla de yrket till-
hörande som voro närvarande, såväl chefer soni un-
derlydande. Hems:älde om då ej vore bättre ati
först göra en verklighet af de 400 nu bestämda, io-
san man förespeglade sig att kunna erhålla 600 på
de föreslagna vilkoren. Den vigtiga frågan om möj-
ligheten aut under fredstid--bibebålla personalen vid
full tjenstbarhet genom befordran i lämplig tid, un
derlättad genom passande pensioner, har äfven med
skäl utgjort föremål för departementschefens upp-
märksamhet; men buru bar denna sak blifvit be:
handlad? Man vill tvinga den pensionerade att
yiterligare under 5 år underkasta sig tjenstgörings-
skyldighet, om ham skall erbålls full pension. Tala
ren änsåg sådant icke billigt, kanske till och med,
usder. vuvarande föreskrifter för samiralitets-krigs:
manshuskassen, icke fullt lagligt och trodde, då ovil
korligen en del af de afskedstagande äro till vidare
tjenstgöring oduglige, bättre att genast vid denna
vidpunkt afgöra hvilka skulle bibehållas vid tjenst
göringsskyldighet och öfverflytta dessa på reserv-
staten, upder det att de öfrige öfverflyttades på pen-
sionsstat. Förordade till följd häraf bibehållande af
reservstaten och öfverförande till densamma af dev
summa, som blifvit begärd till förökande af pen:
sionskassans tillgångar för att dermed sätta styrel-
sen i tillfälle öka dessa löner i samma förhållande
som de på ordinarie stat, eller så, att de alltid bibeböllos
vid det belopp som lön å stat utan tjenstgöringspen-
ningar utgör, och att ditkommendera eller flytts
så, som ståtens bästa det kräfde. Äfven. här syntes
gemenskapen halva blifvit allt för mycket åsidosatt.
oaktadt både konuvgens och revisorers af kassar
uppmärksamhet varit riktad bärpå, men då talaren
väckt särskilt motion i frågan, som han boppades
skulle tillvinna sig utskotts och ständers behjertande,
ville han ej nu vidare upptaga ståndets uppmärk:
samhet dermed Af alla dessa skäl tillstyrktes anslag
till löner eiler lönförbättringar endast i de fall, der de
ej på annat sätt kunde beredas, och blott provisio-
nelt till nästa riksdag, med belopp af 50 4. å löner
ej högre än 1000 rår rmt och 33!,, 4 å löner öf-
verstigande denna summa. Med hänsyn till mate-
rielen vitsordades.af den kongl propositionen till-
raekligt den bristande förmågan att uppfylla gifna
löften, och ändock syntes man gjort sig allt besvär
att skaffa flotta för godt köp genom användandet af
gamla skepp, ett sätt längesedan utdömdt bland an-
dra nationer, annat än i bebofvets stund. Man bor:
de kunna fatta, att fartyg, utrustade och bygde innan
man ansett möjligt att använda ånga på krigsskepp.
icke kunde vara lämpade efter tidens fordringar och
att således den kostnad, som nedlägges på dylikt, en-
dast är att anse som. bortkastad. Tidens inflytande
på virkets godhet torde ock vara att taga i betrak-
cande. Ansåg att inga anslag borde lemnas härtill
och innan den styrelse, som hyllar idn af ungskepp,
uppstält sina beräkningar på sådane af tidsenlig be-
skaffenhet Härutinnan vore att göra en besparing af
mera än 132,000 rdr rmt omåret eller öfver två
millioner rår rmt på den beräknade tiden af 15 år.
Kunde slutligen icke undgå anmärka, att om detan-
märkta förfarandet kunde anses. förklarligt och för-
låtligt, då frågan vore att i farans stund anskaffa
försvarsmedel på kortaste möjliga tid, då man icke
alltid -vid dylika fall får vänta sig ett det mest för-
ståndiga användande af statens medel, vore sättet,
när man antager en tid, mera än tillräcklig för far-
tygens byggande, af ej mindre än 15 år, både oför-
klarligt och oförlåtligt.
Hvad skulle dessutom uppräknandet af ångskepp,
ångfregatter, ångskonertar betyda? Icke vunnes der-
af någon upplysning om hvad framtiden bure i sitt
sköte, då hvar och en sakkunnig väl vet, att
under hvart och ett af dessa namn kan för-
stås fartyg, sdet ena dubbelt så stort, nära dubbelt
så kostsamt som det andra? - Hvarföre icke bygga
något af de mindre bland dessa fartyg, då dessa o-
vilkorligen vore de användbaraste under fredstid och,
som erfarenheten torde komma att visa, äfven under
krig: i Östersjön. t
Må man använda de gamla skeppen till hvad de
duga, och detta kan vara till: mycket nog vid för-
svaret af våra kuster och hamnar, men må man låta
bli att söka föreviga dem i en tid, då de ej mera
passa. Önskade, att man icke skulle tro, att ideer
blifva storartade blott derföre att de afse till massan
stora ting. Helgjutenhet och sammanhang vore äf-
ven af nöden. Talaren fann anmärkningsvärdt, att
under denna storartade Ökningsifver blott icke skär-
Bärdsvapnet. mera blifvit ihågkommet, då man vid
alla. möjliga tillfällen ser Tramstantas den omsorg,
med hvilken det af närvarande styrelse omhuldas.
Kunde ej klandra ångkanonsluparne, då han alltid
ansett skärgårdsvapnet odugligt utan ånga, och re-
dan för 5 år sedan. förordat antagandet,, deraf, .soch
skulle visst ej annat än på det uppriktigaste önska
framgång häråt, glad om det misstag han vid denna
tid begick, att tala om med bombkanoner beväpnade
ångbogseringsfartyg af 70 hästars kraft, i stället för
ångkanonslupar med samma kraft, vore det värsta
som han eller någon annan marinminister begått.
Ansåg blott ej, att de roende till följd häraf borde
utdömas, då de icke kostade mera än en fjerdedel
och en gång i position i ett skärgårdskrig, som än-
dock är ett positionskrig, kunde verka med samma
kraft och kanske större. skottsäkerhet. Äfven de
kunde och borde förbättras, blott de ej alldeles för-
kastas, och äfven härutinnan ansågs det afgifna för-
slaget, att icke nybygga några under de kommande
15 åren, förkastligt, då man sålunda uteslöte nödiga
förbättringar äfven på detta vapen, en förkärlek för dc
detta vapens närvarande beskaffenhet, hvartill talaren 1
för sin del ingalunda ville göra sig skyldig. Vitsor-
dade det förbättrade skick, i hvitket skärgårdsflot-
tans utredning under senare år blifvit försatt, men (
ansåg sådart endast böra få gälla hvad det kunde i
jemförelse med sådana förhållanden som d.t, att utaf
den af rikets senast församlade ständer: anslagna
million till iståndsättande af flottans materiel ha-
de, af 800,000 rdr bko, -787,000 rdr blifvit använda
till det yttre sjöförsvaret och 13,000 rår till skär-
gårdsflottan, och att enligt den af departementschefen
uppgjorda plan för unga officerares öfning skulle
först, sedan de i 4 år uteslutande varit sysselsatte
med öfning å det yttre sjöförsvarets fartyg, någon
dylik med afseende å skärgårdsvapnet komma i frå-
ga. Ansåg derföre ovilkorligen nödigt, att medlens
användande noga kontrollerades, och dertill hörde !l
äfven, att den föreslagna sammanslagningen af ny-
bygnads- och underhållsstaterna ej bifölles. Utan f
bestämd delning försimmas underhållet, .och om det le
är illa att veta sig icke ega någonting, är det ändå
värre att icke underhålla och hafva i fullgodt stånd 1
hvad man anser sig ega. Då de anslagne medlen
ej räcka till allt hvad man vill; -Skule de, användas Ik
hädanefter, likasom förr då sådant ej varit förbudet, Ik
på det-som synes mest, under det att det andra får !f
et — — —- AS
dig och mig till tants förlustelse. Nå icke li
mig. emot.n S je
Åhnej, om du! bara vill -hjelpa mig medjin
julgranen; så skall jag förtälja alltsammans. a
Förslaget antogs med acklamation och Ed-I