STECEHOLB, co 24 Dec.
Frågan om Neufcbåtel har antagit ett ho-
tande utseende, att döma af de ifriga rust-
ningar, som göras både ef Schweiz och Preus-
sen; och den retade stämning som tyckes råda
i begge länderna. Diplomatien, som säkerli-
en skulle kunnat qväfva denna förveckling
i ein linda, om den ej nu liksom ofta förut
sökt begagna den till ett grumligt vatten att
fiska uti, har så länge lekt med frågan, att
hon mot sin vilja lyckats göra den till en i
bokstaflig mening brännande. Detta gäller i-
synnerhet om Frankrikes och dess beherraka-
reg sätt att. behandla den... Skulle man tro
det antagna skenet och den vreda minenyha:-
de man all anledning att befara, det kejsar
Napoleon: ämnade, i förbund med Preussen
och Ryssländ, söka qväsa det lilla modiga
Schweiz för det det vågat tro på och för-
fäkta en gemensam .internationel rätt för
de starkare och de svagare. Det är dock
för mycket som talar emot Frankrikes och
särskilt Louis Napolzons deltzgande i ett så-
dant förbund, för att man skulle kunna til-
lägga detta uppträdande någon: annan. karak-
ter än den af en vanlig diplomatisk manöver.
Ty först och främst skall England aldrig, hvad
äfven en i går ingången telegrafdepesch be-
kräftar, gifva sitt samtycke till någon vålda-
åtgärd mot Schweiz, och Lonis Napoleon har
nyligen visat, att han ej ännu tror sig kunna
umbära förbundet med denna makt, Vidare
kan han ej förbise, att det strider mot Frank-
rikes intresse, att en af de östra portarne till
dess område, de till Neufchåtel stötande Jura-
pässen, befinner sig i händerna på en stor-
makt, som redan tre gånger visat, att den
hittar vägen till Paris. Och slutligen kan han
ej, huru långt han än zom adept må ha bun-
nit i. Macchiavellis skola, ha helt. och hållet
förgätit tacksamhetens plikt. Och skulle han
det äfven, skall dock hans skarpa förstånd
säga honom att otacksamhet kan vara. ett po-
litiskt fel. Han kan nemligen ej annat än
erinra sig huru han efter uppträdet i Strass-
burg 1836 sökte och fann skydd i Schweiz,
och huru denna makt, då Frankrike fordrade
hans förvisande. och : understödde denna sin
fordran med. en armekäår af 25,000 man vid
ränsen, icke blott icke eftergaf för denna
ordran, utan rustade sig att försvara asylrät-
ten på ett sätt värdigt antikens vackraste före-
dömen. Att det då ej kom till någon kon-
flikt emellan Frankrike och edsförbundet,
förekoms endast genom Louis Napoleons fri-
villiga vafresa.. Och denna heroiskaförsvarare
i nödens stund kulle ban nu svika. Huru
historien skulle stämpla ett dylikt bandlings-
sätt kunde han möjligen förbise, men ej det
förakt, hvilket han derigenom skulle ådraga
sig i det ridderliga franska folkets och hela
Euwopas ögon, Och despoter, sådana.som
han, frukta vida mera att föraktas än att ha-
tas. Det är derföre all anledning att med
vår Berlinerkorrespondent, i hans gårdags-
bref; antagay att Frankrike endast velat upp-
drifva tvisten mellan Preussen och Schweiz
till en viss värmegrad, för att derefter få äran
af att uppträda såsom medlare och derigenom
ytterligare stadga sitt inflytande. I denna sin
politiska beräkning tyckes han dock ha glömt
idiosynkrasien hos konungen af Preussen och
hans junkrar å ena sidan. samt. schweiziska
folkets ömtålighet om sin sjelfständighet å
den andra, och det kan derföre ha varit fara
värdt, att han under sitt diplomatiska 1e-
kande med elden kunnat åstadkomma hvad
han ej ämnat, en ordentlig eldsvåda, ett verk-
ligt krig.
Lyckligtvis tyckes dock Englands hållning
ha verkat som kylande pulver 8 begge sidor,
och det är förm dligen dess kloka besinning
man har att tacka för den fredliga: uppgö-
relse, som, enligt en i dag ankommen tele-
grafdepescb, snart skulle kunna vara att motse.