RIKSDAGEN.
Presteståndet.
Diskussion i tryckfrihetsfrågan.
När vi i dag återkomma till redogörelsen för de-
hatten i tryckfrihetsfrågan; vilja vi, jemte det vi
ippräkna dem som deri deltogo, endast framställa
yttranden af några bland de mera framstående talar-
ARDEN LIAM HR An nr
ödslig nejd, bade de döck daglig gemenskap
med den öfriga verlden; Det romantiska bergs-
passet. vid Notch är.den stora pulsåder, genom
hvilken ali inre trafik emellan Maine på ena
och Hvita Bergen samt stränderna af S:t Law-
rence på andra sidan oupphörligt framström-
mar, Diligensen rastade alltid en stund vid
hyddans dörr, och vandraren, utan annat säll-
skap än sin vandringsstaf, vek in för att vexla
några ord med dess inbyggare, på det att icke
känslan af en tryckande enslighet alldeles
skulle öfverväldiga honom innan han hunnit
passera de ödsliga bergsklyftorna eller uppnå
det närmaste huset nere i dalen. Här tog äf-
ven forkarlen, på vägen tiil Portlands mark-
nad, sitt nattqvarter och plägade, om ban var
ungkarl sitta uppe och språka med familjen
en timma utöfver sängdgs och vid afresin
försöka att stjäla sig till en kyss af bergs-
bygdens vackra tärns. Det var ett af dessa
gammaldags värdshus, der man betalade endast
för kost och husrum, men på köpet blef be-
mött med en bhj.rtighet och välvilja utöfver
allt pris. Derföre uppsteg äfven nu hela fa
miljen, gamla och uoga, då de hörde fotsteg
i yttre rummet, liksom om de velat helsa nå-
gor välkommen, som hörde till deras krets,
och bvars öde oupplösligt var förenadt med
deras.
Dörren upptogs af en yngling, hvars ansigte
ul! en början bar det allvarliga, nästan ned-
slagna uttryck hos den; som allena och vid
nattens inbrott vandrar en vild och ödslig
stig; men blicken klarnade snart då han såg
sig så bjertligt välkomnas. Kn enda blick
och ett oskyldigt smålöje stälde främlingen
genast på förtrolig och!hjertlig fot med äldsta
dottern. Ah, en sådan brasa är just hvad
jag längtat efter! utropade han, vi synnerhet
när en sådan treflig krets är församlad kring
den: Jag: är alldeles stel af köld, ty: detta
pass är just likt mynningen af en ofantlig
låsbälg, som pustat mig en iskall vind i an-
sigte under hela vägen från Bastlett.,
Ni ämnar er således 8t Vermont till? sade
pusfadern, i det hanlösgjorde en lätt rensel
rån ynglingens skulror.
Ja, till Burlington och ännu längre bort,
svarade han. Jag trodde mig kunna hinna
till Ethan Crawfords till natten; men en fat-
gångare kommer icke så hastigt fram på så-