RIKSDAGEN. Presteståndet. Diskussion i tryckfrihetsfrågan. När vi i dag återkomma till redogörelsen för dehatten i tryckfrihetsfrågan; vilja vi, jemte det vi ippräkna dem som deri deltogo, endast framställa yttranden af några bland de mera framstående talarARDEN LIAM HR An nr ödslig nejd, bade de döck daglig gemenskap med den öfriga verlden; Det romantiska bergspasset. vid Notch är.den stora pulsåder, genom hvilken ali inre trafik emellan Maine på ena och Hvita Bergen samt stränderna af S:t Lawrence på andra sidan oupphörligt framströmmar, Diligensen rastade alltid en stund vid hyddans dörr, och vandraren, utan annat sällskap än sin vandringsstaf, vek in för att vexla några ord med dess inbyggare, på det att icke känslan af en tryckande enslighet alldeles skulle öfverväldiga honom innan han hunnit passera de ödsliga bergsklyftorna eller uppnå det närmaste huset nere i dalen. Här tog äfven forkarlen, på vägen tiil Portlands marknad, sitt nattqvarter och plägade, om ban var ungkarl sitta uppe och språka med familjen en timma utöfver sängdgs och vid afresin försöka att stjäla sig till en kyss af bergsbygdens vackra tärns. Det var ett af dessa gammaldags värdshus, der man betalade endast för kost och husrum, men på köpet blef bemött med en bhj.rtighet och välvilja utöfver allt pris. Derföre uppsteg äfven nu hela fa miljen, gamla och uoga, då de hörde fotsteg i yttre rummet, liksom om de velat helsa någor välkommen, som hörde till deras krets, och bvars öde oupplösligt var förenadt med deras. Dörren upptogs af en yngling, hvars ansigte ul! en början bar det allvarliga, nästan nedslagna uttryck hos den; som allena och vid nattens inbrott vandrar en vild och ödslig stig; men blicken klarnade snart då han såg sig så bjertligt välkomnas. Kn enda blick och ett oskyldigt smålöje stälde främlingen genast på förtrolig och!hjertlig fot med äldsta dottern. Ah, en sådan brasa är just hvad jag längtat efter! utropade han, vi synnerhet när en sådan treflig krets är församlad kring den: Jag: är alldeles stel af köld, ty: detta pass är just likt mynningen af en ofantlig låsbälg, som pustat mig en iskall vind i ansigte under hela vägen från Bastlett., Ni ämnar er således 8t Vermont till? sade pusfadern, i det hanlösgjorde en lätt rensel rån ynglingens skulror. Ja, till Burlington och ännu längre bort, svarade han. Jag trodde mig kunna hinna till Ethan Crawfords till natten; men en fatgångare kommer icke så hastigt fram på så