Om således, som man föregifver, regeringens afsigt icke varit någon annan än den, att utur tryckfrihetsförordningen bortsofra hvad som der kan anses vara öfverflödigt och oe gentligt. samt böra hänföras till civil--eller kriminallag; hvarföre inskränkte man sig icke då till en proposition om en förändrad redaktion af nämde förordning, för att derifrån utesluta dylika smistadganden och, efter en derom samtidigt gjord proposition, öfverflytta dem till kategorien af allmän lag? Ett sådant sätt att gå fill väga. skulle vara egnadt att aflägsna de nu oundvikliga misstankarne om motiver, fientliga mot tryckfriheten. Och huru kan man; välj öfrigt ens-tänka sig en sådan kortsynthet hos den vidunderliga propositionens upphofsmän, att dessa på god tro skulle. kunna föreställa sig, att. det.blefve möjligare att, med samtycke af alla fyra riksstånden, upphäfva Hela tryckfrihetsförördningen såsom grundlag, än att vinna ett lika antal stånds bifall till nödiga och skäliga förändringar i samma grundlag? Detta är, som sagdt, icke tänkbart; hvarföre det ju var helt naturligt, att nationen skulle fatta det begrepp, att afsigteh var någon annan än den uppgifna. -Till och .med 1812, då friheten ännu var i sin spädaste ålder och landet befann sig i djupt elände. hvarifrån det. trodde sig kunna befrias endast -genom den frälsare, det valt till sin härfötare, vågade regeringen icke mer:änjatt: genomdrifva. ett tillägg. till tryckfrihetslagen. hvilket väl vanns, men hvaraf ingen haft så stor olägenhet som regeringen sjelf, emedan det ovedersägligen är just detta tillägg af den så kallade indragningsmakten, som, vanmäktigt i sig sjelf, just: framkallat det, med.sköl iklandrade så kallade ansvaringssystemet. Och nu, då Sverges frihet snart uppnått el ålder af ett halft .sekely då landet är starkt och blomstrande, då åtminstone inga yttre faror hota detsamma; nu skulle regeringen Känna tro-sig lyckas. att i laglig, ordning förmå ri kets ständer att från antalet af sina grundlagar utstryka en af de aldravigtigaste, och dettas utan att ens få, veta hvad. regeringen..behaade sätta i stället. I sanning, om verkliger onungens rådgifvare vid förra riksdagen hy: ste en, sådan. beräkning och förhoppning, ::i kan man med fullt skäl jå dem lämpa de! uttryck af Talleyränd br finansministern behagade på riddarhuset begagna.