C. I. D.
Ytterligare om kyrkoherden Landgrens
motion rörande kyrkotukten.
Kyrkoherden Landgren har begärt plats
för följande:
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Med anledning af det sällsamma sätt, hvarpå mo-
tionen om kyrkotuktens återställande blifvit behand-
lad så väl inom presteståndet, som i tidningarne,
må det vara tillåtet yttra några ord, för att visa
hvarom frågan egentligen gäller. Först och främs:
bar man harmats d.röfver, att den nu gällande
kyrkolagens uttryck bennlysning förekommer i mo-
tionen. Man har kallst detta ordet fult och papi-
stiskt. I samma mening kan och måste man äfven
kalla ordet kyrka fult och papistiskt, ty det ärin-
genting annat än romerska ordet curia,) som med
förvrängdt uttal infördes jemte papismen af engelskå
munkar i Tyskland, hvarifrån det kom öfver till
Sverge. Sjelfsa ordet prest har nyligen blifvit för-
klaradt för ytterst fult och en skamfläck för svenska
kyrkan. (?) Vi hålla ej mycket på ord. Man må gerna
bortkasta dem, om ste af fina öron ej tålas, bioti
sanniogens sak får stå qvar. Uader medeltiden hade
man, som bekant är, fyra slags baunlysning, nemli-
gen: 1) det enkla uteslutandet från nattvarden, 2)
ur församlingen, 3) anatemet och 4) interdiktet. De
tvenne sista slagea utgöra den med räita förbatliga
påfviska bannlysningen: - Men emot de två: första
slagen har väl knarpast någon kyrkorättslärare kun-
nat uitala någon fö-kastelse. Äfven de allra tilfäl-
ligaste fria associationer och sällskaper taga sig ju
opåtaldt rätt att från sig utesluta ovärdiga medlem:
mar och beröfva dem sällskapets förmåner. När för-
lorade församlingen denva för alla associationer na-
turliga rätt? Eller hvarföre tager man sig så illa
vid, om dess utöfning sättes i fråga? Man säger
att motionen vill återinföra större bannlysningen i
församlingen. Vi fråga: vill motionen införa någon-
ting annat än hvad som utöfvas i alla rikets för-
samlingar, nemligen att vissa menniskor på domsto-
larnes befallning dels begrafvas i tysthet, dels läg-
gas afsides i Kyrkogård? Hvilkendera utvägen man
väljer är motionären likgiltigt. Jemför man nu vVa-
rande stadganden med motionens förslag, så är ej
svårt att se hvilkeadera är mildare och billigare.
Eoligt nu varande stadga skall hvar och en, som
dör i rusigt tillstånd, förnekas kristlig begrafning,
äfven om detta rus vore det första i hans lefnad.
Eoligt motionens förslag kan sådant endast bända
den, som fortfarande lefver i fylleri och ej ändrar
sig, oaktadt alla varniogar från kyrkans sida. En-
ligt nu varande föreskrifter medgifves ej kristlig be-
grafning för de beskedligaste menoniskor, som af
hjertängslan afhändt sig lifvet. —Nigot sådant är
icke i motionen åsyf:adt. Ja, bland de förseelser,
som bhitiills varit med kyrkoplikt belagda, hade mo-
tionären gerna velat boritaga flera, såsom vid halt
mansbot och för dem som gå oskrifiade till nattvard.
så vida det skett af okunnighet, om han ej fruktat
att uppröra mot.sig flera klagorop. Ty såsom Lau-
rentius Petri rätteligen yttrade sig, är det egentli-
gen ieke synden, utan förbärdelsen, som bör föran-
ieda uteslutelsen.
Man har sazt att förslaget är overkstälbart. Hvad
vill detta säga? Är det mera overkstälbart att neka
en mordbrännvare (å uthus), en tidelazare och mene-
dare nattvarden, än en tuf? — Man her sagt att
kyrkogårdarne skola blifva tomma: om motionen går
igenom. - Men hvarest nekar motionen någon enda
menniska kyrkogård? Och om motionären tillåtit
sig något sådant, så vore det just icke någon artig-
het mot svenska folket om dess flertal vore sådant
afskum, som i motionen uppräknas. och som ej synes
böra väska ett så känslosamt deltagande.
Man har segt att prostetinget blefve en inqvisi-
tionsanstalt.. Nu är visserligen sannt att en domstol
med ackusativ rättegång kån vara lika mycket en
inqvisitions- och förföljelse-anstalt, som der metoden
ir inqvisitorisk; ty allt beror på bevisningssättet och
nämdens sammansättning, och häri synes förslaget ej
emna något öfrigt att önska, Att ej stiftssynoder
innas, lärer ej vara motisnärns fel. Och någon yt-
erligare instans lärer ej, enligt sund kristlig kyrko-
ätt, komma i fråga; ty symboliska böckerna till-
krifva fastmera hvarje enskild församling bannlys-
vingsrätten. N
Derjemte må anmärkas att motionens förslag ail
ieles icke förutsätter någon apostolisk anda i högre
nening i församlingarne utan just sådan naturlig
ättskänsla, som finnes öfverallt i hela Sverges rike;
y ingenstädes vill folket taga i försvar sådsna per-
ongr, som i förslaget uppräknas, utan man beklagar
ohälligt att öfver dem ingen nöäpst finnes. Det är
cke redligt att förvilla allmänheten med sådana upp-
ifter, som att motionären skulle åsyftat alla ogud-
ktiga menniskor, då han inskränkt sig till några få !
e gröfsta lasterna.
Slutligen må några ord nämnas i afseende på- den
esynnerliga beskyllningen, att moiionen skulie be-
rämja separatismen. Ja visserligen, om hon faller.
ien går hon igenom, så skall förslaget blifva ett
;ke ringa medeb till separatismens -afhjelpånde;- ty
ela den del af svenska presterskapet, somsmed-se-
aratister och sekier haftatt göra, lärer med en mur!
unna intyga att svärmeriet just upptändes och näres
f hatet mot kyrkan för dess bristande tuktoch ord-!
ing i sedligt hänseende. 2 i
: :
) Månne icke rättare sf grekiska ordet kyriaka —V
Herrans tillhörighet, Herrans hus? äre
Redaktionens fråga,
La