C. I. D. Ytterligare om kyrkoherden Landgrens motion rörande kyrkotukten. Kyrkoherden Landgren har begärt plats för följande: Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af det sällsamma sätt, hvarpå motionen om kyrkotuktens återställande blifvit behandlad så väl inom presteståndet, som i tidningarne, må det vara tillåtet yttra några ord, för att visa hvarom frågan egentligen gäller. Först och främs: bar man harmats d.röfver, att den nu gällande kyrkolagens uttryck bennlysning förekommer i motionen. Man har kallst detta ordet fult och papistiskt. I samma mening kan och måste man äfven kalla ordet kyrka fult och papistiskt, ty det äringenting annat än romerska ordet curia,) som med förvrängdt uttal infördes jemte papismen af engelskå munkar i Tyskland, hvarifrån det kom öfver till Sverge. Sjelfsa ordet prest har nyligen blifvit förklaradt för ytterst fult och en skamfläck för svenska kyrkan. (?) Vi hålla ej mycket på ord. Man må gerna bortkasta dem, om ste af fina öron ej tålas, bioti sanniogens sak får stå qvar. Uader medeltiden hade man, som bekant är, fyra slags baunlysning, nemligen: 1) det enkla uteslutandet från nattvarden, 2) ur församlingen, 3) anatemet och 4) interdiktet. De tvenne sista slagea utgöra den med räita förbatliga påfviska bannlysningen: Men emot de två: första slagen har väl knarpast någon kyrkorättslärare kunnat uitala någon fö-kastelse. Äfven de allra tilfälligaste fria associationer och sällskaper taga sig ju opåtaldt rätt att från sig utesluta ovärdiga medlem: mar och beröfva dem sällskapets förmåner. När förlorade församlingen denva för alla associationer naturliga rätt? Eller hvarföre tager man sig så illa vid, om dess utöfning sättes i fråga? Man säger att motionen vill återinföra större bannlysningen i församlingen. Vi fråga: vill motionen införa någonting annat än hvad som utöfvas i alla rikets församlingar, nemligen att vissa menniskor på domstolarnes befallning dels begrafvas i tysthet, dels läggas afsides i Kyrkogård? Hvilkendera utvägen man väljer är motionären likgiltigt. Jemför man nu vVarande stadganden med motionens förslag, så är ej svårt att se hvilkeadera är mildare och billigare. Eoligt nu varande stadga skall hvar och en, som dör i rusigt tillstånd, förnekas kristlig begrafning, äfven om detta rus vore det första i hans lefnad. Eoligt motionens förslag kan sådant endast bända den, som fortfarande lefver i fylleri och ej ändrar sig, oaktadt alla varniogar från kyrkans sida. Enligt nu varande föreskrifter medgifves ej kristlig begrafning för de beskedligaste menoniskor, som af hjertängslan afhändt sig lifvet. —Nigot sådant är icke i motionen åsyf:adt. Ja, bland de förseelser, som bhitiills varit med kyrkoplikt belagda, hade motionären gerna velat boritaga flera, såsom vid halt mansbot och för dem som gå oskrifiade till nattvard. så vida det skett af okunnighet, om han ej fruktat att uppröra mot.sig flera klagorop. Ty såsom Laurentius Petri rätteligen yttrade sig, är det egentligen ieke synden, utan förbärdelsen, som bör föranieda uteslutelsen. Man har sazt att förslaget är overkstälbart. Hvad vill detta säga? Är det mera overkstälbart att neka en mordbrännvare (å uthus), en tidelazare och menedare nattvarden, än en tuf? — Man her sagt att kyrkogårdarne skola blifva tomma: om motionen går igenom. Men hvarest nekar motionen någon enda menniska kyrkogård? Och om motionären tillåtit sig något sådant, så vore det just icke någon artighet mot svenska folket om dess flertal vore sådant afskum, som i motionen uppräknas. och som ej synes böra väska ett så känslosamt deltagande. Man har segt att prostetinget blefve en inqvisitionsanstalt.. Nu är visserligen sannt att en domstol med ackusativ rättegång kån vara lika mycket en inqvisitionsoch förföljelse-anstalt, som der metoden ir inqvisitorisk; ty allt beror på bevisningssättet och nämdens sammansättning, och häri synes förslaget ej emna något öfrigt att önska, Att ej stiftssynoder innas, lärer ej vara motisnärns fel. Och någon yterligare instans lärer ej, enligt sund kristlig kyrkoätt, komma i fråga; ty symboliska böckerna tillkrifva fastmera hvarje enskild församling bannlysvingsrätten. N Derjemte må anmärkas att motionens förslag ail ieles icke förutsätter någon apostolisk anda i högre nening i församlingarne utan just sådan naturlig ättskänsla, som finnes öfverallt i hela Sverges rike; y ingenstädes vill folket taga i försvar sådsna perongr, som i förslaget uppräknas, utan man beklagar ohälligt att öfver dem ingen nöäpst finnes. Det är cke redligt att förvilla allmänheten med sådana uppifter, som att motionären skulle åsyftat alla ogudktiga menniskor, då han inskränkt sig till några få ! e gröfsta lasterna. Slutligen må några ord nämnas i afseende påden esynnerliga beskyllningen, att moiionen skulie berämja separatismen. Ja visserligen, om hon faller. ien går hon igenom, så skall förslaget blifva ett ;ke ringa medeb till separatismens -afhjelpånde;ty ela den del af svenska presterskapet, somsmed-searatister och sekier haftatt göra, lärer med en mur! unna intyga att svärmeriet just upptändes och näres f hatet mot kyrkan för dess bristande tuktoch ord-! ing i sedligt hänseende. 2 i : : ) Månne icke rättare sf grekiska ordet kyriaka —V Herrans tillhörighet, Herrans hus? äre Redaktionens fråga, La