NÅGRA ORD OM QVINNAN. MED ANLEDNING AF VISSA GRANSKNINGAR AF ROMANEN PHER THA7.) Redan om vi följa den heliga skapelseurkunden, säger Agardh, finna vi att åeruti förutsättes, att qvinnan utgör skapelsens ädlaste och fullkomligaste .verk;: Ty tingen och varelserså skapades i den ordningen, att:-det fullkomligare allt jemt framkom efter det ofullkombgares; och qvinnan skapades gBist. A!lt var, säger denibeliga parsbeln, efter mannens skapelse godt; men då skaparen lät alla varelsernå, den ena efter den andra, framträda för mannen, befans, att det ännu felalades något i skapelsens fullkomlighet; det var qvinnpan. Men den högsta skönhet feltes i naturen, kronan feltes än i skapelsen. Allt det som skapades, skapades ur något lägre. Mannen skapades utur det döda stoftet; qvinnan utur mannen, det redan lefvande. ,Qvinnan är alltså en förädling, en förfining, en sublimering af mannen. 3 A)l detta är icke poesi. Betraktar man qvinnans egenskaper dels fysiologiskt;dels. sykologiBkt;, så kan ej nekas, att honicke. lott till hela sia kroppsliga varelse, utan äfven till sin ändliga, framställer sig såsom det finaste, renaste, lifligaste, känslofullaste och. skönaste på jorden. s nDetta Noda, fing, rena och känslofulla -värsen hörer till hennes natur. Det visar-sig öfverallt der ej gamhällsförhålanden — genom uppfostran, genom hennes uteslutande fn: allt allvärligt, genom henbes sysselsättning med idel! småsaker och nöjen — förqväft detsamma. Mannen låter henne — liksom He) rodias dotter — blott dansa för sig. Och 8edan han gjort det, betjenar han sig deraf för att framställa henne såsom till själskraf; ter, till förstånd, skarpsinnighet och drift :mannen underlägsen. Man har nemligen Då! stått och — i Sverge nemligen, icke annorstädes — pästår ännu, att hon icke är skick() Se Aftenbladet n:o 292. TTT