NÅGRA ORD OM QVINNAN.
MED ANLEDNING AF VISSA GRANSKNINGAR
AF ROMANEN PHER THA7.)
Redan om vi följa den heliga skapelseur-
kunden, säger Agardh, finna vi att åeruti
förutsättes, att qvinnan utgör skapelsens äd-
laste och fullkomligaste .verk;: Ty tingen och
varelserså skapades i den ordningen, att:-det
fullkomligare allt jemt framkom efter det
ofullkombgares; och qvinnan - skapades gBist.
A!lt var, säger denibeliga parsbeln, efter man-
nens skapelse godt; men då skaparen lät alla
varelsernå, den ena efter den andra, fram-
träda för mannen, befans, att det ännu fela-
lades något i skapelsens fullkomlighet; det
var qvinnpan.
Men den högsta skönhet feltes
i naturen, kronan feltes
än i skapelsen.
Allt det som skapades, skapades ur nå-
got lägre. Mannen skapades utur det döda
stoftet; qvinnan utur mannen, det redan lef-
vande.
,Qvinnan är alltså en förädling, en förfi-
ning, en sublimering af mannen. 3
A)l detta är icke poesi. Betraktar man
qvinnans egenskaper dels fysiologiskt;- dels.
sykologiBkt;, så kan ej nekas, att hon- icke.
lott till hela sia kroppsliga varelse, utan äfven
till sin ändliga, framställer sig såsom det
finaste, renaste, lifligaste, känslofullaste och.
skönaste på jorden.
s nDetta Noda, fing, rena och känslofulla -vär-
sen hörer till hennes natur. Det visar-sig
öfverallt der ej gamhällsförhålanden — genom
uppfostran, genom hennes uteslutande fn:
allt allvärligt, genom henbes sysselsättning
med idel! småsaker och nöjen — förqväft det-
samma. Mannen låter henne — liksom He)
rodias dotter — blott dansa för sig. Och 8e-
dan han gjort det, betjenar han sig deraf
för att framställa henne såsom till själskraf- ;
ter, till förstånd, skarpsinnighet och drift
:mannen underlägsen. Man har nemligen Då!
stått och — i Sverge nemligen, icke annor-
städes — pästår ännu, att hon icke är skick-
() Se Aftenbladet n:o 292.
TTT