Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) London den 5 December. Inöfå de regerande familjerna och den ut ländska : diplomatien arbetas nu på en mini stårförändring, hvarigenom Russell skall bl premierminister; och Palmerston ville gern från underhuset aflägsna sina farliga rivaler såsom Pitt 1805 gjorde med sin företrädare Addington, genom hans upphöjande till pärs värdigheten. De artiklar, som på senaste ti den förordat förändringen, härröra icke frår Russells vänner, utan från Palmerston. On man uti de deltagandes memoirer genomläse! historien öfver ministerkriser, som för men niskoåldrar sedan föregått i England, så bli man skygg för att våga ett omdöme. Mar ser huru litet af de verkliga motiverna di blef bekant för allmänheten, alldeles sor om pressen blott blifvit begagnad för att ut breda oriktiga föreställningar, och man säge: sig sjelf att det nu är på samma sätt. Jag ingår derföre icke på de rykten, som hvarje morgon uppstå och hvarje afton åter försvinna. Blott följande stora fakta stå fast, att Öster rike gör och för sin existens måste. göra all. varsamt motstånd mot Ryssland, och att Öster. rike misstror lord Palmerston samt har sköl dertill. I det första tal, hvarmed han i Juni 1829 tog del i den utländska politiken, be. tecknade han såsom engelska politikens ledande grundsats att förekomma en österrikisk turkisk, allians, och bans första stora handling såsom uttrikes minister var att förhindra den koalition, som 1831 under polska revolutione var i görningen mot Ryssland. Må man förbigå gåtorna.i denna utomordentliga mans bana och hålla sig till det historiska fåktum, att England under hela 18:de århundradet, under sken af opposition emot Ryssland, varit öfverens med detsamma. Intet land har derpå gjort så sorgliga erfarenhetsrön som Sverge. Hvarföre skulle det vara otroligt, att Palmerston : fortsätter denna politik? Att han fört kriget och slutit freden så att Ryssland lidit-så litet som möjligt, det blir allt tydligare; ju mera jäsningen lägger sig, ju mera krigets hemliga historia blir känd, ju mera följderna af freden blifva märkbara. Den fortsatta ockupationen-af Svarta hafvet utgifves såsom stor energi mot Ryssland, men är i sjelfva verket ett fortsatt anfall på Portens oafhängigbet, ett fortsatt kränkande af pariserfördraget. Ont man icke företagit något allvarsamt med en ofantlig flotta under kriget; hvad skola då under freden de få skeppen under Lyons betyda? Ganska betecknande är hvad Post vyligen sade om turkiska ministerkriten: Ali paseha skulle hafva stängt Turkiets ihafsport för dess bästa vän England. Skulle emellertid Acbmet Vefick qvarblifva i ministåren, så skulle Post icke hafva vunnit mycket genom bytet. Han är en fast patriot och hans mål upphörandet af den prokonsularstyrelse, som de främmande sändebuden utöfva. Det skulie icke vara öfverraskande, om han; genom ryska skribenter blefve utskriken såsom rysksinnad; denna manöver är ganska vanlig. Hjeltarne från Krim blifva den ene efter den andre lifslefvande -begrafna. Det koönstgjerda rykte, som man åt dem tillskapat, försvinner; de lånta fjädrarne affalla. Den första var Cardigan, om hvilken det nu är bevisadt, att han vid Balaklava vände om efter första chargen och lemnade sitt folk utan anförare. Den andre Lucan har försökt genom en injurieprocess mot Daily News äterstälia sitt renomå, men har tappat. Högst stod hittills och bar nu fallit djupast sir W. Williams från Kars. Kmety (Ismail påscha) har sedan hans första uppfordran till Williams, stt låta sanningen komma till heders, icke hade någon följd, oftentliggjort en på engelska språket författad skildring af slaget den 29 September förlidne år (A narrative of tbe defence of Kars on the 29th of September 1855 by George Kmety. : London, James Ridgway I s. 6 d.). Nikommer säkert att taga tännedoem-om sjelfva boken, och jag inskränker mig till att på förhand varna emot de recensioner, som finnas i några engelska tidningar. Med undantag af Press, gifva alla, så vidt jag bemärkt, ett oriktigt begrepp om arbetet. Hufvudsaken är, att anfallet var riktadt mot förskansningarne. på venstra stranden af floden Kars, att denna vensträ del af lägret stod under Kmetys befäl, att ham under slaget förde befälet och: personligen åedde en stormning mot en afl ryssarne tagen redutt, att Williams, som bade gitt högqvarter på högra stra: den vid reservernas alldeles icke baft någom andel i slaget, och att Kmetys förslag, att begagna 8egern tillett angrepp mot de detacherade ryska kårerna och genom deras förstöring bryta blokadeny; blef afböjdt. Hvarken Williems eller Times, hvilken tidning: Kmety direkte -tiilskickat ett exemplar, hafva hittills låtit höra! af sig i frågan. Kort förut hade Wiliarös blifvit illa blottstäld. I ett arbete af hans dijutant Lake öfver det asiatiska fälttåget var