Bondeståndet.
Frågan om uppskof i riksdag.
Förslaget, att i grundlagarne inrymma konungen
rättighet att med tre stånds bifall eller på tre stånds
begäran prorogera riksdag för en tid af högst 6 må-
nader, var det enda bland alla de 15, i lördags i
bondeståndet pröfvade förslagen till förändringar i
grundlagarne, som föranledde någon betydligare me
oingsskiljaktighet inom ståndet. De flesta talare
som nu ville hafya afslag, voro likväl för principen
och önskade, att konstitutionsutskottet måtte bereda
ett förslag i samma syfte att hvila till nästa riks-
dag, men med en bestämd och klar redaktion, ty
man motsatte sig nu förslaget hufvudsakligen blovi
derföre, att dess ordställning ansågs i högsta motto
oklar och tvetydig, eu brist, som förslagets förfäk-
tare ansågo sig böra medgifsa och erkänna.
Bjerkander uppträdde först emot förslaget. Han
skulle, om någon kunde ba gjort honom förvissad ati
detta förslag skulle föranleda förkortning i riksdagar-
ae och icke missbruk, ba röstat för detsamma; men
som han nu trodde att det skulle gå på alldeles mot-
satt sätt, så måste han rösta för afslag. När riks-
dagen blefve up;skjuten,skulle de inflytelserikaste le-
damöterna låta invälja sig i utskotten för att qvar-
stanna medan de öfriga fingo hemresa för att efter
prorogationstidens förlopp återkomma eudast för att
underskrifva hvad utskottsledamöterna beslutat; ty
en så stor mängd af utskottsbetänkanden skulle då
sroligen förefipnas, att man icke kunde medhinna
mer än att genomläsa dem och bifalla eller afslå.
För öfrigt såg han en olägeohet äfven deruti, att
suppleanterna skola gå sysslolösa här i Stockholm.
Säsom det nu är, få suppleanteroa liksom -de riks-
lagsmän, som ej äro placerade i något utskott, till
älle att under ståndens plenidagar deliaga i ären-
dernas behandlivg. Till sist ansåg han orätt, att
adelsmän och biskopar, såsom sjelfskrifne riksdags-
män skulle åtvjuta arfvode, hvilket likväl denna grund-
iagsförändring afsåg för den händelse att de voro
ledamöter af utskott under det riksdagen var upp
skjuten. ;
Lars Rasmusson vände sig mot felen i redaktionen
hvilka han ans g vara så många, att han icke till-
rodde sig kunna utpeka dem alla. Till en början
frågade ban hvarföre icke jika så väl alla 4 stän-
dens bifall kunde ha förutsatts såsom behöfligt, som
blott 3 stånds Vore det ett så allmänt er-
kändt behof och af .å klar nytta att uppskof iriks-
dsgen blefve gjordt, så skulle säkert icke något stånd
motsätta sig hvad de tre andra önskade: I försla-
get står icke uppgifvet hvilka utskott som Skulle
qvarblifva. Det kutde således möjligen bli-adle-
sammans, Om man då vid början af riksdagen gjort
något misstag i afseende på de personer man i dem
.nsätt, så skulle dessa misstag blifva så mycket äf-
ventyrl:gare, som utskottsledsmöterna skulle arbeta
utan något samband med sina stånds öfriga ledamö-
ver.- Skulle ett förslag i detta syfte bifallas, så ville
Lars Rasmusson att stånden skulle ega, oberoende