Bondeståndet. Frågan om uppskof i riksdag. Förslaget, att i grundlagarne inrymma konungen rättighet att med tre stånds bifall eller på tre stånds begäran prorogera riksdag för en tid af högst 6 månader, var det enda bland alla de 15, i lördags i bondeståndet pröfvade förslagen till förändringar i grundlagarne, som föranledde någon betydligare me oingsskiljaktighet inom ståndet. De flesta talare som nu ville hafya afslag, voro likväl för principen och önskade, att konstitutionsutskottet måtte bereda ett förslag i samma syfte att hvila till nästa riksdag, men med en bestämd och klar redaktion, ty man motsatte sig nu förslaget hufvudsakligen blovi derföre, att dess ordställning ansågs i högsta motto oklar och tvetydig, eu brist, som förslagets förfäktare ansågo sig böra medgifsa och erkänna. Bjerkander uppträdde först emot förslaget. Han skulle, om någon kunde ba gjort honom förvissad ati detta förslag skulle föranleda förkortning i riksdagarae och icke missbruk, ba röstat för detsamma; men som han nu trodde att det skulle gå på alldeles motsatt sätt, så måste han rösta för afslag. När riksdagen blefve up;skjuten,skulle de inflytelserikaste ledamöterna låta invälja sig i utskotten för att qvarstanna medan de öfriga fingo hemresa för att efter prorogationstidens förlopp återkomma eudast för att underskrifva hvad utskottsledamöterna beslutat; ty en så stor mängd af utskottsbetänkanden skulle då sroligen förefipnas, att man icke kunde medhinna mer än att genomläsa dem och bifalla eller afslå. För öfrigt såg han en olägeohet äfven deruti, att suppleanterna skola gå sysslolösa här i Stockholm. Säsom det nu är, få suppleanteroa liksom -de rikslagsmän, som ej äro placerade i något utskott, till älle att under ståndens plenidagar deliaga i ärendernas behandlivg. Till sist ansåg han orätt, att adelsmän och biskopar, såsom sjelfskrifne riksdagsmän skulle åtvjuta arfvode, hvilket likväl denna grundiagsförändring afsåg för den händelse att de voro ledamöter af utskott under det riksdagen var upp skjuten. ; Lars Rasmusson vände sig mot felen i redaktionen hvilka han ans g vara så många, att han icke tillrodde sig kunna utpeka dem alla. Till en början frågade ban hvarföre icke jika så väl alla 4 ständens bifall kunde ha förutsatts såsom behöfligt, som blott 3 stånds Vore det ett så allmänt erkändt behof och af .å klar nytta att uppskof iriksdsgen blefve gjordt, så skulle säkert icke något stånd motsätta sig hvad de tre andra önskade: I förslaget står icke uppgifvet hvilka utskott som Skulle qvarblifva. Det kutde således möjligen bli-adlesammans, Om man då vid början af riksdagen gjort något misstag i afseende på de personer man i dem .nsätt, så skulle dessa misstag blifva så mycket äfventyrl:gare, som utskottsledsmöterna skulle arbeta utan något samband med sina stånds öfriga ledamöver.Skulle ett förslag i detta syfte bifallas, så ville Lars Rasmusson att stånden skulle ega, oberoende