riksdag det ena representationsförslaget efter det an
dra ramlade. Doarföre hade man börjat med par
ella förändringar, och detta just inom det ständ
som, s ga had man ville, icke brustit i frimjande
af hvarje framåtskridaode åtgärd. Det nu föreva:
rande förslaget hade uwigt för sig att gå igenom
hos de öfriga stånden och borgareståndets beslui
komme att silva svar på den frågan, om borgare
ståndet tillförene menat ärligt med sina bestut om
representationens ombildning. . Iasåg för öfrigt e
rtimäligheten sf de yttrade betävkligheterna, uta
trodde wärlom, att förslaget skulle medföra väl-
signelserika frukter och att det i afseende på stå
derovas invånare skulle åstadkomma, hvad med de
omfattande represeniatiousf rslagen åsyfiats för lan:
lets alla inbyggare, att nemligen göra dem till ev
hjerta och en själ.
Hr Ödmansson fann ingenting oväntadt uti att vid
frågan om en förändring af beståeode förhållander
de fionas, hvilka frukta att derpå bli lidande. Så
dant vore förhållandet vid alla förändringar. Trodd:
ör sin del, at: lika minga frisinnade ledamöter son
förut skulle inkomma i borgarest ndet. Påstäendet
avt de embetsmän, hrilka kunde bli valda, skulle blif-
va lydiga redskap i regeringens hand, önskade tala
ren aldrig blifvit framstäldt i borgareståndet. D:
svenske embetsmännens anseende vore dock så stsd-
gadt, att de ej beböfde lägga beskyllnivgen så tung.
på sinnet. Städeroas valmsn skulle ej heller rösta
på lycksökare, och hvad särskilt embets- och tjenste-
män anginge, komme de troligen att till lycksökar-
nes antal lemna minsta kontiogenten, öch om så
dant någon gång skulle inträffa, så stode saken vic
påföljsnde riksmöte att hjelpa. Talaren biföll såle
des förslaget.
Hr Spångberg hade länge önskat, att de orepresen-
era.te skulle få representationsräit, men ansåg der
au föreslagna utvägen aw närma sig detta mål ej
lämplig. Om ståndet ej skulle förlora sin egenskaj
äf borgarestånd, så borde man tills vidare ej inom
ståndet inrymma flera, som ej ämna deltaga i bor
serskapets skyldigheter och onera. Vid eldsvådor t.
ex. ålåge det borgaren att antingen personligen in
finna sig eller sk:cka sin dräng och sin häst. Vic
sådana tillfällen hade militärer och embetsmän all-
tid. undskyllningar. Att dessa s. k. orepresenterad:
likväl vore representerade, skönjdes vid alla högtid-
liga tillfällen, då man såge uniformer och plyma-
scherade hattar i mängd Ville de åtaga sig d:
borgerliga onera, hade talaren dock ingenting emot.
att iorymma dem i borgareståndet, och han trodde,
att de industriella yrkena kanske då skulle bli bättre
representerade än nu.
Hr 7auson understödde förslaget.
Hr Bager trodde att förslaget, i stället att leda till
en representationsreform, skulle änvu mer afligsn
-n sådan. Var för öfrigt emot förslaget, dels af far-
håga för embets- och tjenstemännens inflytande, dels
deriöre att de andra stånden icke äfven inom sig
upptaga nya elementer. Detta sistoämda skäl va
atven det som förmådde
Hr Almgren att motsätta sig förslaget, ehuru har
tillika förklarade, det han skulle ha bifallit, om blot
kronans embetsmän varit uteslutna, ty bland öfrig:
dkare af borgerliga yrken funnes många, som skull:
med heder fylla sin plats inom, ståndet.
Hr Uppling förklarade borgerskapets öfvervigt vid
valen så gifven, att farhågan för embetsmännen vor:
obefogad. Bland dem saknades dessutom icke heller
fosterlandskärlek och frihetssinne. Han biföll försla-
get såsom nyttigt och motsvarande tidens ansprår
Likaså
Hr Stenqvist; som i förslaget fann en hyllning å:
framåtskridandets id och en gärd af rättvisa åt dem,
som ha lika stora anspråk som de nu representerade.
Borgareståudet komme genom detsamma ovilkorliger
att vinna i iotelligeus och att blifva en sannare re-
presentation af medelklassens behof och intressen.
hvilka äro ett uttryck af nationens. Man borde fort-
gå på den bana man beträdt vid inrymmandet af er
plats åt bruksegarue, en åtgärd, på hvilken ståndet
:ngalunda förlorat. Det vore dessutom borgaresiåo-
det värdigt, att med sitt exempel föregå med
siånden.
Hr Muren erinrade att iötet är fullkomligt under
solen, och att förslagets antaglighet alltså berodde
på huruvida fördelarva eller oläsevheterna vid det-
samma vore öfvervägsnde. Omdömet derom be-
rodde åter på den synpunkt, ur hvilken förslaget
betraktades. Såge man det ur korporationers och
inskränkta societ6ers synpunkt, medgaf talaren att
det hade sina betänklighe.er. För sin del hade har
irott sig böra vid dess betraktande välja en stånd
punkt, från hvilken erbjöde sig en mera omiattands
och från skuggorna af alla skymmande småintresser
frigjord synkrets. Han ville följaktligen i repre-
sentationen se ett uttryck af svenska foikets önsk-
noiogar, han ville se den öfverensstämma med der
auvaravde ställningen och med nationens fortskri
dande i sedlig utveckling. Det vore sannt, såsom
man yttrat, att borgareståndet i sin nuvarande sam.
mansättning befordrat nyttiga åtgärder; men lika
sannt vore, att det bidragit att halla näringarne
inom trånga gränsor. För den fria nåringsförfatt
ningen hade vi att tacka de andra stånden, som
derutinvnan dragit borgareståndet framåt, ty inger
mätte väl vilja påstå, att icke borgerskapet har det
bättre nu än under skråförfattvoingarna. Talaren bade
eraf hämtat den öfvertygelse, att borgarestånde
ganska väl behöfde en pånytwfödelse och att man ej
borde vara rädd för fribeten. Mot farbågan för erc-
betsmavnainflytandet anförde han ungefär epabavda
skäl! som flere föregående talare, och hvad särskil
apginge plymer och uniformer, så saknades redan
u ingalunda plymascherade borgareståndsledamöter
Påminvande han tillika, att redan ru kuona em-
beis- och tjenstemän bh ledamöter af borgarestånp-
iet. blott de på grund af de nya närivgsförfattnin-
garne söka sig borgarerätt. Det vackra uti förslaget
låge i den utvidgade valrätten. Att motsätta sig det-
samma under förklaring att man öpskat en ännu
större utsträckning, vore inkonseqvent. Och hvarför
ville man vidare vänta på medståndens exempel?
Hvarföre ej så gerna sjelf söka gå i spetsen? Om
en fiende botade landet, skulle någon då vilja säga:
slåtom os vänta och se om adeln, om presterna gå
förut. Tslaren trodde ej att någon skulle vilja det.
Nävsl, här vore pu också ä banve en för fådernes
landet vigtig fråga, fasisn icke af alldeles så trän-
gande vätur, och bvarföre skulle man i afseende på
densamma handla annorlunda? Iöwaffade emellertid,
anmärkte slutligen talaren; att staden Karlskrona, så-
om br Palander befarat, blefve representerad af ev
Hottist, skule han visserligen beklaga att så skedde;
men dock trösta sig med att stora flottan icke der-
före skulle blifva mindre ömt omhuldad än hon för
närvarande blir af hr Palander. (Forts)
Bondeståndet.
Frågan om uppskof i riksdag.
Förslaget, att i grundlagarne inrymma konungen
rättighet att med tre stånds bifall eller på tre stånds
begäran prorogera riksdag för en tid af högst 6 må-
nader, var det enda bland alla de 15, i lördags i
bondeståndet pröfvade förslagen till förändringar i
HÖ T SIS ER ES fr TEE FE FU POESI SARS RP Se IFRS 00