riksdag det ena representationsförslaget efter det an dra ramlade. Doarföre hade man börjat med par ella förändringar, och detta just inom det ständ som, s ga had man ville, icke brustit i frimjande af hvarje framåtskridaode åtgärd. Det nu föreva: rande förslaget hade uwigt för sig att gå igenom hos de öfriga stånden och borgareståndets beslui komme att silva svar på den frågan, om borgare ståndet tillförene menat ärligt med sina bestut om representationens ombildning. . Iasåg för öfrigt e rtimäligheten sf de yttrade betävkligheterna, uta trodde wärlom, att förslaget skulle medföra välsignelserika frukter och att det i afseende på stå derovas invånare skulle åstadkomma, hvad med de omfattande represeniatiousf rslagen åsyfiats för lan: lets alla inbyggare, att nemligen göra dem till ev hjerta och en själ. Hr Ödmansson fann ingenting oväntadt uti att vid frågan om en förändring af beståeode förhållander de fionas, hvilka frukta att derpå bli lidande. Så dant vore förhållandet vid alla förändringar. Trodd: ör sin del, at: lika minga frisinnade ledamöter son förut skulle inkomma i borgarest ndet. Påstäendet avt de embetsmän, hrilka kunde bli valda, skulle blifva lydiga redskap i regeringens hand, önskade tala ren aldrig blifvit framstäldt i borgareståndet. D: svenske embetsmännens anseende vore dock så stsdgadt, att de ej beböfde lägga beskyllnivgen så tung. på sinnet. Städeroas valmsn skulle ej heller rösta på lycksökare, och hvad särskilt embetsoch tjenstemän anginge, komme de troligen att till lycksökarnes antal lemna minsta kontiogenten, öch om så dant någon gång skulle inträffa, så stode saken vic påföljsnde riksmöte att hjelpa. Talaren biföll såle des förslaget. Hr Spångberg hade länge önskat, att de orepresenera.te skulle få representationsräit, men ansåg der au föreslagna utvägen aw närma sig detta mål ej lämplig. Om ståndet ej skulle förlora sin egenskaj äf borgarestånd, så borde man tills vidare ej inom ståndet inrymma flera, som ej ämna deltaga i bor serskapets skyldigheter och onera. Vid eldsvådor t. ex. ålåge det borgaren att antingen personligen in finna sig eller sk:cka sin dräng och sin häst. Vic sådana tillfällen hade militärer och embetsmän alltid. undskyllningar. Att dessa s. k. orepresenterad: likväl vore representerade, skönjdes vid alla högtidliga tillfällen, då man såge uniformer och plymascherade hattar i mängd Ville de åtaga sig d: borgerliga onera, hade talaren dock ingenting emot. att iorymma dem i borgareståndet, och han trodde, att de industriella yrkena kanske då skulle bli bättre representerade än nu. Hr 7auson understödde förslaget. Hr Bager trodde att förslaget, i stället att leda till en representationsreform, skulle änvu mer afligsn -n sådan. Var för öfrigt emot förslaget, dels af farhåga för embetsoch tjenstemännens inflytande, dels deriöre att de andra stånden icke äfven inom sig upptaga nya elementer. Detta sistoämda skäl va atven det som förmådde Hr Almgren att motsätta sig förslaget, ehuru har tillika förklarade, det han skulle ha bifallit, om blot kronans embetsmän varit uteslutna, ty bland öfrig: dkare af borgerliga yrken funnes många, som skull: med heder fylla sin plats inom, ståndet. Hr Uppling förklarade borgerskapets öfvervigt vid valen så gifven, att farhågan för embetsmännen vor: obefogad. Bland dem saknades dessutom icke heller fosterlandskärlek och frihetssinne. Han biföll förslaget såsom nyttigt och motsvarande tidens ansprår Likaså Hr Stenqvist; som i förslaget fann en hyllning å: framåtskridandets id och en gärd af rättvisa åt dem, som ha lika stora anspråk som de nu representerade. Borgareståudet komme genom detsamma ovilkorliger att vinna i iotelligeus och att blifva en sannare representation af medelklassens behof och intressen. hvilka äro ett uttryck af nationens. Man borde fortgå på den bana man beträdt vid inrymmandet af er plats åt bruksegarue, en åtgärd, på hvilken ståndet :ngalunda förlorat. Det vore dessutom borgaresiåodet värdigt, att med sitt exempel föregå med siånden. Hr Muren erinrade att iötet är fullkomligt under solen, och att förslagets antaglighet alltså berodde på huruvida fördelarva eller oläsevheterna vid detsamma vore öfvervägsnde. Omdömet derom berodde åter på den synpunkt, ur hvilken förslaget betraktades. Såge man det ur korporationers och inskränkta societ6ers synpunkt, medgaf talaren att det hade sina betänklighe.er. För sin del hade har irott sig böra vid dess betraktande välja en stånd punkt, från hvilken erbjöde sig en mera omiattands och från skuggorna af alla skymmande småintresser frigjord synkrets. Han ville följaktligen i representationen se ett uttryck af svenska foikets önsknoiogar, han ville se den öfverensstämma med der auvaravde ställningen och med nationens fortskri dande i sedlig utveckling. Det vore sannt, såsom man yttrat, att borgareståndet i sin nuvarande sam. mansättning befordrat nyttiga åtgärder; men lika sannt vore, att det bidragit att halla näringarne inom trånga gränsor. För den fria nåringsförfatt ningen hade vi att tacka de andra stånden, som derutinvnan dragit borgareståndet framåt, ty inger mätte väl vilja påstå, att icke borgerskapet har det bättre nu än under skråförfattvoingarna. Talaren bade eraf hämtat den öfvertygelse, att borgarestånde ganska väl behöfde en pånytwfödelse och att man ej borde vara rädd för fribeten. Mot farbågan för ercbetsmavnainflytandet anförde han ungefär epabavda skäl! som flere föregående talare, och hvad särskil apginge plymer och uniformer, så saknades redan u ingalunda plymascherade borgareståndsledamöter Påminvande han tillika, att redan ru kuona embeisoch tjenstemän bh ledamöter af borgarestånpiet. blott de på grund af de nya närivgsförfattningarne söka sig borgarerätt. Det vackra uti förslaget låge i den utvidgade valrätten. Att motsätta sig detsamma under förklaring att man öpskat en ännu större utsträckning, vore inkonseqvent. Och hvarför ville man vidare vänta på medståndens exempel? Hvarföre ej så gerna sjelf söka gå i spetsen? Om en fiende botade landet, skulle någon då vilja säga: slåtom os vänta och se om adeln, om presterna gå förut. Tslaren trodde ej att någon skulle vilja det. Nävsl, här vore pu också ä banve en för fådernes landet vigtig fråga, fasisn icke af alldeles så trängande vätur, och bvarföre skulle man i afseende på densamma handla annorlunda? Iöwaffade emellertid, anmärkte slutligen talaren; att staden Karlskrona, såom br Palander befarat, blefve representerad af ev Hottist, skule han visserligen beklaga att så skedde; men dock trösta sig med att stora flottan icke derföre skulle blifva mindre ömt omhuldad än hon för närvarande blir af hr Palander. (Forts) Bondeståndet. Frågan om uppskof i riksdag. Förslaget, att i grundlagarne inrymma konungen rättighet att med tre stånds bifall eller på tre stånds begäran prorogera riksdag för en tid af högst 6 månader, var det enda bland alla de 15, i lördags i bondeståndet pröfvade förslagen till förändringar i HÖ T SIS ER ES fr TEE FE FU POESI SARS RP Se IFRS 00