— Någonting, som förtjenar att man der-
vid fäster uppmärksamhet, är den stora brist-
fällighet, som alltför ofta uppenbarar sig i
redaktionen af de förslag, som till ständer-
nås pröfning och afgörande framläggas, vare
sig att de framträda såsom regeringsproposi-
tioner eller i den form de af vederbörande
utskott erhållit. Så medgaf en af regerin-
gens ledamöter, under diskussionen på rid-
dårhuset öfver den kongl. propositionen om
tryckfriheten, att nämde proposition i det för-
slag till ändrad ordalydelse af 86 regerings-
formen, som i dehsamma förekommer, vore
behäftad med formella brister. Förslaget an-
gående rättighet för konunzen, att till vissa
beställningar utnämna äfven bekännare afan-
nan tröslära än den evangeliska, hade, att dö-
ma af diskussionen, till icke ringa del er
felaktig och tvetydig redaktion att tacka för
att det förkastades af adeln och prestestån-
det; en af det senare ståndets ledamöter var till
och med, eåsom han sjelf uttryckte sig, elak
nog att, ehutu han inom konstitutionsutskottet
bade märkt den felaktiga redaktionen icke
göra uppmärsam derpå, naturligtvis dervid ledd
af sin ovilja mot grundtanken i förslaget.
Äfven det vigtiga förslaget om uppskof i riks-
dåg företedde redaktionsbristfälligheter, hvilke
af åtskilliga bondeståndets ledamöter åberopa-
des för det afslag, hvarom majoriteten i detta
stånd förenade sig och hvarigenom detta sär-
deles nyttiga förslag blef om intet. Det vore
i högsta grad önskligt, om de, som ha allvar
med något reformförslag i en eller annan
riktning, ville, medan tid är och då ändring
ännu kan ske, se till att detta blir affattadt
i en form, som icke lägger hinder i vägen
för dess antagande eller åtminstone ger väl-
komna svepskäl åt dem, som gerna vilja
bekämpa hvarje äfven det minsta framåtskri-
dande.