en regeringens än samhällets angelägenhet, och då
det visat sig att svenska folket hyste farhågor mot för-
slagets antagande, man borde respektera dessa, om
ön ogruadade farhågor; och hoppades att man, ef:er
det närvarande förslagets fall, på anvan väg måte
komma till ett af begge statsmakterna önskadt mål,
— missbrukens afskaffande;
- Prösteståndet.
Tiden inddgifver ej någon utförligare redogörelse
för förmiddagens plenum, utan skola vi dertill åter-
komma. I korthet må nämnas, att af de hvilande
grundlagsförslag, hvilkas föredragning till i dag var
bestämd, medhanns på förmiddagen endast det för-
sta, eller det om upphörande af tryckfrihetsla-
gens egenskap af grundlag; att af 29, hvilket
om vi ej misstaga oss, var antalet af de ledamö-
ter, som deltogo i diskussionen, endast 3, nemligen
prosten Melander, prosten Tegner och domprosten
Bring yrkade - bifall å förslaget. De öfrige, som
alla yrkade afslag, stödde sig dervid på väsent-
ligen skiljda motiver. En stor del af ståndets med-
lemmar anförde såsom hufvudskäl för sitt afslag vis-
serligen icke motvilja mot förslaget i sig sjelft; men
den omständigheten att ej något förslag till civil
lagstiftning såsom ersättning för närvarande tryck-
frihetsförordning ännu från regeringen utgått; anu-
dra ogillade endast redaktionen af närvarande för-
slag; men önskade framgång åt dess hufvudsyfte;
många deremot yttrade den öfvertygelse, att
tryckfrihetsförordningen aldrig kör ur grundlagarre
utgå, och uttalade den önskan, att ett sådant förslag
aldrig mera måtte återkomma.
Förslaget blef utan votering förkastadt.
Borgareståndet
bar i förmiddagens plevum afgjort de 7 första grund-
lagsändringsförslagen och börjat öfverläggnvingen om
det 8:de, ang.i städernas representationsrätt, rörand.
hvilket öfverläggningen fortsättes i afton.
Första förslaget, om tryckfrihetslagens uteslutande
från grundlagarnes antal, blef af ståndet enhälligt
förkastadt; Iogen enda röst höjde sig att förorda
bifall til den kongh propositionen. En ledamot, hr
Stenqvist, yttrade sig väl gilla sjelfva den princip, soma
legat till grund för densamma och förklarade sig
anse de reglementariska föreskrifterna ha sin plais
i civillagen, men då dels den föreslagna nya orda-
lydelsen af 86 R. F., som skulle betrygga tryckfri-
hetens princip, vore sväfvande och ej ionebure önsk-
värda garantier, dels något förslag till ny tryckfri-
hetslag ej blifvit framlagdt, så röstade äfven han emot
den föreslagna grundlagsändringen. Hr Stolpe var
äfven af samma tanke i afseehde på den plats, som
hos oss, liksom i andra länder, rätteligen bordt till-
komma de reglementariska föreskrifterna i tryckfri-
hetslagen, och han trodde, att öm 1809 års g:und-
lagsstiftare egt den politiska insigt, som senare ti-
ders erfarenhet gifvit, skulle de ej upptagit tryck-
frivetslagen bland grundlagarne. Men talaren vore
dock afden tanke, att så som förhållandena nu sto-
do, skäl ej vore. för handen att från grundlagarne ute-
sluta densamma, -enär- tryckfriheten, såsom han i ett
prydligt och intressant änförande visade, enligt sin
natur bure inom sig förmågan att sjelf motverka och
undanrödja de missbruk at densamma, som kunna
förekomma, och enär en sådan sjelfskrädningspro-
cess hos tryckfriheten redan hos oss börjat.
Alla öfriga talare ogillade obetingadt icke blott det
nu förevarande förs!aget, utan äfven den till grund
för detsamma lagda princip, och de flesta uppträdde
endast för att, såsom en talare yttrade,
hvar för sig med en skofvel mull inviga dei
åt den eviga hvilar, önskande de flesta att det ai-
drig måtte i någon skepnad gå igen. Hr Stolpes å-
sigt af hvad 1809 års mån med bätre insigt skulle
ha gjort, genmäldes dels af hr Gråå, som erinrade
att de, då de gjorde så som de gjorde, just ihåg
kommit förra tiders erfarenhet, och att andra länder
ej haft att lyckönska sig deröfver, att de ej haft
tryckfriheten omgärdad med grundlagshelgd, — dels
af hr Rinman, som trodde att om man 1809 hand-
lat annorlunda, hade vi ej nu haft någon tryckfrihet.
De öfriga grundlagsändringsförslagen, från N:o 2
till och med N:o 7, blefvo alla af ståndet bifallna,
några utan, andra efter föga märkliga debatter.
Blott om 3:dje punkten, rörande förtroendesysslor,
voterades; men punkten bifölls med 48 röster mot 10.
Förslaget om städernas representationsrätt, som
ännu är under öfverläggning, har funnit motstånd af
hrr Rydin, Berglund, Palander och Bodell, hufvudsak-
ligen emedan de befarat, att kronans embets- och
tjenstemän, som enligt förslaget skulle kunna få in-
träde i borgareståndet, skulle der få öfvervigt.
Bondeståndet.
De grundlagsförändringsförslag, som innefattas i
konstitutionsutskottets memorial n:o 2, hafva, medun-
dantag af det sista om riksdagarres prorogation, i da-
gens förmiddagsplenum blifvit föredragna och afgjorda.
Förslaget att förändra tryckfrihetsförordningens egen-
skap af grundlag till den af civillag blef enhälligt af-
slaget sedan 50 talare uppträdt emot detsamma och
de öfriga ståndsledamöterna instämt i de förras yt-
tranden. De flesta fästade vid förkastandet den ön-
skan att ett sådant förslag aldrig måtte återkomma.
Alla de öfriga förslagen till och med n:o 14 biföllos
utan dissussion, utom det under n:o 7 angående le-
bandlingen af statsutskottets betänkanden i vissa frå-
gor, mot hvilket Anders Gudmundsson, David An-
dersson och Medin uppträdde, likväl endast i syfte ati
genom ett nytt förslag få bättre redsktion, än den
nu föreslagna, och det under n:o 8 om städernas re-
resentat:onsrätt, vid hvilket Liss Lars Olsson var
en ende opponenten, men blef motsagd af Petter
Jönsson, vice talman Anders Andersson, Lekberg,
Östman och Bergström.
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.