en regeringens än samhällets angelägenhet, och då det visat sig att svenska folket hyste farhågor mot förslagets antagande, man borde respektera dessa, om ön ogruadade farhågor; och hoppades att man, ef:er det närvarande förslagets fall, på anvan väg måte komma till ett af begge statsmakterna önskadt mål, — missbrukens afskaffande; Prösteståndet. Tiden inddgifver ej någon utförligare redogörelse för förmiddagens plenum, utan skola vi dertill återkomma. I korthet må nämnas, att af de hvilande grundlagsförslag, hvilkas föredragning till i dag var bestämd, medhanns på förmiddagen endast det första, eller det om upphörande af tryckfrihetslagens egenskap af grundlag; att af 29, hvilket om vi ej misstaga oss, var antalet af de ledamöter, som deltogo i diskussionen, endast 3, nemligen prosten Melander, prosten Tegner och domprosten Bring yrkade bifall å förslaget. De öfrige, som alla yrkade afslag, stödde sig dervid på väsentligen skiljda motiver. En stor del af ståndets medlemmar anförde såsom hufvudskäl för sitt afslag visserligen icke motvilja mot förslaget i sig sjelft; men den omständigheten att ej något förslag till civil lagstiftning såsom ersättning för närvarande tryckfrihetsförordning ännu från regeringen utgått; anudra ogillade endast redaktionen af närvarande förslag; men önskade framgång åt dess hufvudsyfte; många deremot yttrade den öfvertygelse, att tryckfrihetsförordningen aldrig kör ur grundlagarre utgå, och uttalade den önskan, att ett sådant förslag aldrig mera måtte återkomma. Förslaget blef utan votering förkastadt. Borgareståndet bar i förmiddagens plevum afgjort de 7 första grundlagsändringsförslagen och börjat öfverläggnvingen om det 8:de, ang.i städernas representationsrätt, rörand. hvilket öfverläggningen fortsättes i afton. Första förslaget, om tryckfrihetslagens uteslutande från grundlagarnes antal, blef af ståndet enhälligt förkastadt; Iogen enda röst höjde sig att förorda bifall til den kongh propositionen. En ledamot, hr Stenqvist, yttrade sig väl gilla sjelfva den princip, soma legat till grund för densamma och förklarade sig anse de reglementariska föreskrifterna ha sin plais i civillagen, men då dels den föreslagna nya ordalydelsen af 86 R. F., som skulle betrygga tryckfrihetens princip, vore sväfvande och ej ionebure önskvärda garantier, dels något förslag till ny tryckfrihetslag ej blifvit framlagdt, så röstade äfven han emot den föreslagna grundlagsändringen. Hr Stolpe var äfven af samma tanke i afseehde på den plats, som hos oss, liksom i andra länder, rätteligen bordt tillkomma de reglementariska föreskrifterna i tryckfrihetslagen, och han trodde, att öm 1809 års g:undlagsstiftare egt den politiska insigt, som senare tiders erfarenhet gifvit, skulle de ej upptagit tryckfrivetslagen bland grundlagarne. Men talaren vore dock afden tanke, att så som förhållandena nu stodo, skäl ej vore. för handen att från grundlagarne utesluta densamma, -enärtryckfriheten, såsom han i ett prydligt och intressant änförande visade, enligt sin natur bure inom sig förmågan att sjelf motverka och undanrödja de missbruk at densamma, som kunna förekomma, och enär en sådan sjelfskrädningsprocess hos tryckfriheten redan hos oss börjat. Alla öfriga talare ogillade obetingadt icke blott det nu förevarande förs!aget, utan äfven den till grund för detsamma lagda princip, och de flesta uppträdde endast för att, såsom en talare yttrade, hvar för sig med en skofvel mull inviga dei åt den eviga hvilar, önskande de flesta att det aidrig måtte i någon skepnad gå igen. Hr Stolpes åsigt af hvad 1809 års mån med bätre insigt skulle ha gjort, genmäldes dels af hr Gråå, som erinrade att de, då de gjorde så som de gjorde, just ihåg kommit förra tiders erfarenhet, och att andra länder ej haft att lyckönska sig deröfver, att de ej haft tryckfriheten omgärdad med grundlagshelgd, — dels af hr Rinman, som trodde att om man 1809 handlat annorlunda, hade vi ej nu haft någon tryckfrihet. De öfriga grundlagsändringsförslagen, från N:o 2 till och med N:o 7, blefvo alla af ståndet bifallna, några utan, andra efter föga märkliga debatter. Blott om 3:dje punkten, rörande förtroendesysslor, voterades; men punkten bifölls med 48 röster mot 10. Förslaget om städernas representationsrätt, som ännu är under öfverläggning, har funnit motstånd af hrr Rydin, Berglund, Palander och Bodell, hufvudsakligen emedan de befarat, att kronans embetsoch tjenstemän, som enligt förslaget skulle kunna få inträde i borgareståndet, skulle der få öfvervigt. Bondeståndet. De grundlagsförändringsförslag, som innefattas i konstitutionsutskottets memorial n:o 2, hafva, medundantag af det sista om riksdagarres prorogation, i dagens förmiddagsplenum blifvit föredragna och afgjorda. Förslaget att förändra tryckfrihetsförordningens egenskap af grundlag till den af civillag blef enhälligt afslaget sedan 50 talare uppträdt emot detsamma och de öfriga ståndsledamöterna instämt i de förras yttranden. De flesta fästade vid förkastandet den önskan att ett sådant förslag aldrig måtte återkomma. Alla de öfriga förslagen till och med n:o 14 biföllos utan dissussion, utom det under n:o 7 angående lebandlingen af statsutskottets betänkanden i vissa frågor, mot hvilket Anders Gudmundsson, David Andersson och Medin uppträdde, likväl endast i syfte ati genom ett nytt förslag få bättre redsktion, än den nu föreslagna, och det under n:o 8 om städernas reresentat:onsrätt, vid hvilket Liss Lars Olsson var en ende opponenten, men blef motsagd af Petter Jönsson, vice talman Anders Andersson, Lekberg, Östman och Bergström. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER.