Om förlusten af ett dylikt meddeladt tillstånd
handlar endast lagens 534 8, hvilken lyder
som följer:
De uti 1 af denva lag omnämde yrkesidkare
kunna af behörig domare dömas förlustiga rättigheten
till sitt yrkes bedrifvande: 1) om utöfningen af de-
ras borgerliga hedersrättigheter bifvit dem för när-
varande förbjuden, 2) for en medelst pressen begån-
gen förbrytelse för första gången, eller om för en
sådan förseelse, inom en tidrymd af 5 år, för andra
gången dom blifvit afkunnad. Deremot måste förlu-
sten af rätten till yrkets bedrifvande ådömas: 1) om
förlusten af den medborgerliga äran blifvit genom
dom faststäld, 2) om inom en tidrymd at 5 är, för
en genom pressen begången förbrytelse för andra
gången, eller för en sädan förseelse eller förbrytelse
för tredje gången, dom blifvit afkunnad
Lagen har således, såsom man ser, uttalat
en ganska skarp skilnad uti maktutöfningen.
Den förvaltande myndigheten kan bevilja till-
ståndsbref, men endast den behörige doma-
ren kan indraga desamma. Regeringen der-
emot åberopar allmänna näringsstadgan af
den 17 Januari 1855 och tillvällar sig rätten
att, på grund af denna stadga, sjelf och u-
tan laga dom indraga meddelade tillstånds-
bref. Hvilken makt denna olagligt tilläm-
pade stadga förlänar regeringen, bevisar 8
a af densamma, som är af följande inne-
håll:
Privilegier, approbationer och bekräftelser kunna
återtagas af förvaltningsmyndigheteraa om oriktighe-
ten af de underrättelser, på grund af hvilka desam-
ma blifvit meddelade, lägges i dagen, eller om in-
nehafvarens görande eller låtande tydligt utvisar från-
varon af de erforderliga egenskaper, som blifvit för-
utsatta vid meddelandet af privilegierna, 0. s. Vv.
Att denna paragraf i banden på en frihets-
fiendtlig administrator hänvisar till en hel
arsenal af preventivåtgärder, som måste i
grund tillintetgöra hvarje pressens rörelse, om
den än är aldrig så moderat, ligger i öppen
dag. Erfarenheten har visat, att återtägandet
af meddelade tillståndsbref hotar hvarje blad;
som blifvit besvärligt för regeringen. 1 tal-
rika fall har hotelsen blifvit verkstäld)
och regeringen har bragt det derhäni
att uti hela provinser, såsom i Schlesien och
Preussen, icke ett enda oppositionsblad numera
existerar, så att Napoleon I:s dekret, att uti
hvarje departement endast en tidning skulle
få utkomma, under prefektens uppsigt, har
derstädes blifvit faktiskt förverkligadt. För-
gäfves hafva våra konservativa kamrar, innan
de genom 1855 års val blifvit alldeles mini-
steriella, upprepade gånger protesterat mot
den administrationens usurpation, som inne-
fattas uti tillståndsbrefvens indragande. Re-
geringen lät dock icke vilseleda sig. Den ter-
roriserade pressen samt lät elå förläggare och
boktryckare i fjettrar genom tillämpning af
den slugt organiserade sjelfcensuren. Särde-
les verksam på pressfrågans område har städse
br von Manteuffel visat sig, och i ingen sfer
af sin verksamhet har han haft så lysande
framgång, som i denna. Ministerpresidenten
bar städse visat stor förkärlek för pressens
öfvervakande och afväpning. Då han ut-
bytte inrikesministeren med utrikesportföljen
och presidentskapet i ministerrådet, måste
pressens kontroll och ledning genom polisen
följa honom till denna post. Hand i hand
med honom gick hans förtrogne och fakto-
tum, hr Quehl, f. d. chef för centralpress-
byrån, nu preussisk generalkonsul i Köpen-
hamn.
Jemte tillståndsbrefvens indragning hafva
polisens beslagsåtgärder, med och utan upp-
maning dertill af den under ministerens di-
rekta inflytande stående statssyndikus, betyd-
ligt bidragit att förqväfva pressens fria lif.
En af regeringens agenter yitrade en gång
offentligt i kammaren, att dessa konfiskatio-
ner icke blott voro medel till utförande af den
lagenliga domsto!sbehandlingen (det enda de
lagligen kunna vara), utan äfven ett ändamål
i och för sig sjelfva. Polisen konfiskerar bla-
den, om deras fällande blott ligger inom
möjlighetens gräns. Det har äfven mångfal-
diga gånger förekommit, att i de fall, då an-
klagelsesenaten föreskrifvit beslagsåtgärdens
upphäfvande, likväl två till tre veckor för-
flutit, innan den faktiska frigifningsåtgärden
blifvit af polisen verkstäld.
Det förr på tidningarne så skadligt ver-
kande postförbudet, hvars följder ännu fort-
fara, emedan de tidningar, som blifvit träf-
fade deraf, till större delen icke hämtat sig
efter det tillfogade slaget, har upphört ef-
ter utfärdandet af postlagen af den 5 Januari
1852.
Förträffliga tjenster gör polisen genom för-
visandet af oppositionella redaktörer. Con-
titutionelle Zeitung blef bokstafligen dödad
derigenom att man förvisade den ene efter den
andre af dess redaktörer.
En mycket tryckande boja för pressen är
den genom lagen af den 2 Juni 1852 införda
stämpelskatten, hvilken påföres bladen: efter
tumstockens vittnesbörd om deras qvadratyta.
Den är likaledes en uppfinning af ofvannäm-
le hr Quebl. Här är icke rätta stället att
ngå uti en granskning af denna skatts för-
lerfiighet, hvarvid man såsom grund för skat-
ens bestämmande valt det föremål, som med-
ör största kostnaden vid detta slags industrir
öretag, nemligen papperet, och följaktligen
räffar den del af tidningen (annonsafdelnin-
NEVER ar BTR 04 DE BS TIORISNAE EAT
trädet i denna boning och vid betraktandet af
all den trefnad, som kan blifva arbetaren till