Bidrag till belysning af tryckfrihets-
lagen.
Vid en tidpunkt då rikets ständer stå i be-
grepp att besluta rörande ett förslag till grund-
lagsförändring, som hotar att upphäfva tryck-
frihetsförordningens egenskap af grundlag, för
att i dess ställe uti sjelfva grundlagen blott
bibehålla några allmänna fraser om hvad som
menas med tryckfrihet, torde det icke vara
otjenligt att såsom ett varnande exempel erinra
om den ställning, hvaruti pressens frihet för
närvarande befinner sig uti ett annat land,
der den väl äfven är försäkrad genom några
allmänna uttryck i grundlagen — och det
till och med i vida bestämdare ordalag, än
det nu hos oss hvilande förslaget innehåller, —
men der regleringen af alla dithörande för-
hållanden i öfrigt är, likasom nu här före-
slås, endast beroende af den civila lagstift-
ningen och förvaltningen. Det land vi här
åsyfta är Preussen. Det kan vara lärorikt för
oss att i närvarande ögonblick egna någon
uppmärksamhet åt pressens ställning i detta
land, för att lära oss desto bättre inse värdet
af tryckfrihetens omgärdande med all den
helgd grundlagen förmår gifva. Vår korre-
spondent 1 Berlin har nyligen rörande detta
ämne tillskrifvit oss följande:
För några dagar sedan blef Berliner Na-
tionalzeitung konfiskerad i anledning af en
med genomgripande skärpa skrifven uppsats,
som -afhandlade Frankrikes politik sedan freds-
slutet. Dagen derpå utkom Volkszeitung,
utan någon ledande artikel; med tillkännagif-
vande, att den haft en dylik rörande samma
ämne i beredskap, men föredrager att tiga,
för att icke blottställa sig för samma öde.
som drabbat Nationalzeitung. Monitörens
artikel af den 24 Oktober, som skolade upp
de engelska tidningarne, har således åtmin-
gtone hos oss gjort sin verkan, om än dess
resultat i England varit tvifvelaktigt, med un-
dantag af de betalda bladen. För öfrigt erfar
man att vår presspolis åter skall draga in på
tyglarne. Flera tidningar hafva blifvit hotar
de med stränga åtgärder, hvilket föranleder
mig att meddela er en-skildring af våra be-
dröfliga pressförhållanden.
Författningsenligt står den preussiska pres-
sen på basen af den redan i och för sig ganska
stränga presslagen af den 12 Maj 1851, hvilken
upphäfde alla tidigare förordningar, och i sam-
band med art. 27 af grundlagen 7) utgör den-
samma den uteslutande och allena afgörande
rätten uti frågor, som hafva afseende på pres-
sen. Denna lag stadgar, att hvarje tidning
skall ställa borgen från 1000 till 5000 tha-
ler, i mån af de städers storlek der tidningen
utgifves. Tidningar, som utkomma endast
tre eller färre gånger i veckan, betala endast
hälften af denna kautionssumma. Den ansva-
rige redaktören, hvars namn måste tillkänna-
gifvas uti hvarje nummer af tidningen, skall
naturligtvis vara i fullt åtnjutande af sina
medborgerliga rättigheter. Lagen stadgar
dessutom, att han, med hänseende till den
preussiska - domstolskompetensen, skall vara
skyldigratt personligt inställa sig för rätta på
den plats der tidningen utgifves.
Enligt lagens 27 höra de af pressen be-
gångna förseelser, hvilka äro belagda med fri-
hetsstraff af mer än 3 år, till jurydomstolarnes
behandling. Men juryn för pressförseelser och
för politiska öfverträdelser i allmänhet har
blifvit grundligt omstöpt af kamrarne om vå-
ren 1852. Uti lagen rörande jurymän af d.
21 Maj 1852 finnes icke mera något spår af
politisk kompetens; den öfverlemnar åt dem
endast afgörandet öfver brottsligheten. De
straff, som stadgas af presslagen, äro stränga,
men kunna i jemförelse med andra lagbestäm-
.melser icke kallas drakoniska.
s Vi påminna oss ännu ganska väl, att,
vid presslagens utfärdande, den åsigten
gjorde sig gällande, att man med iaktta-
gande af någon försigtighet och foglighet
skulle kunna finna sig vid densamma
Den offentliga meningens pulsådror voro vid
AÅenna tid änvu ieke alldeles afskurne, och
fidningarne trodde att en utveckling af för-
fattningsenlig frihet ändtligen inträdt för dem.
Regeringen lät dem hållas; hon visste ganska
väl, att hon egde ett damoklessvärd, hvilket
hon endast behöfde draga för att göra slut
på den sista obetydliga återstoden af press-
fribet i Preussen. Det sätt hvarpå det lyc-
kats förvaltningen, att, trots lagar och för-
fattningar, uti den största af. Tysklands stater
införa och befästa ett bonapartistiskt tryck-
tvångstillstånd, sr betydelsefullt nog, för att
rättfärdiga att vi derom meddela några upp-
lysningar.
Presslagen af den 12 Maj 1851 innehåller
uti 1 följande stadgande: Till idkande af
bok- eller stentryckeri, bok- eller konsthan-
del, antiqvariska- och lånbiblioteker, samt lä-
sekabinetter 0. s. v. erfordras distriktrege-
ringens bifall. - Detta får ej vägras, om den
som will idka ett dylikt yrke är oförvitlig.
) Hvarje preussare har rättighet att genom ord,
skrift, tryck och bildliga framställningar fritt yttra
in tanke; censuren får icke införas; hvarje annan
inskränkning af pressfriheten tillkommer endast på
agötiftningsväg.