tare distanser.
Hr v. Kremer hade ingenting emot. att portot sat-
tes något högre än han föreslagit, men trodde dock
3 rår vara nog högt.
Hr . Mannerskanz motion om försvarsverkets re-
organisation understöddes af hr Rosensvärd, som ut-
talade sin öfvertygelse, att de tid efter annan fram:
stälda förslagen att för godt köp organisera vårt för-
svarsverk gjort mycken skada, emedan de invaggat
i den föreställningen att ett försvar kan åvägabrin-
gas utan betydliga kostnader och uppoffringar. Ön
skade att ständerna nu måtte underkasta sig konse-
qvenserna af 1812 års beslut om beväringsorganisa-
tionens införande och åtaga sig dermed förbundna
utgifter. Äfven hr Adelborg understödde på detvar-
maste motionen och uttalade sin öfvertygelse, att
lagstiftningen bör genom sina åtgärder inverka der-
hän på massan af nationen, att vi i behofvets stund
ej hafva en armå af 30 å 40,000 man, utan att alla
vapenföra män gripa till vapen. — Hr Stjernsvärd
erinrade att det ej var ständernas fel om bevärings-
institutionen blifvit outvecklad, enär K. M:t sjelf en
gång föreslagit att blott halfva styrkan skulle öf-
vas. Äfven den af K. M:t nu föreslagna utsträck-
ningen af öfningstiden vore otillräcklig. En flerårig
öfning vore af nöden. Grefre Ugglas var af samma
tanke och ansåg orätt af regeringen att ej taga ste-
get fullt ut.
Grefve Platens motion, om indragning af förvalt-
ningen af sjöärendena, bekämpades af grefve Puke
och hr Lilliehöök, men försvarades af motionären
sjelf och understöddes af hr Råfelt, hvilken erinrade;
att förvaltningen af sjöärendena ej kunde anses vara
ett sjelfständigt kollegium, enär der funnes blott en
oafsättlig ledamot.
Friherre Creuz motion om en framställning till K.
M:t om krigsartiklarnes omarbetning föranledde en
högst liflig debatt. Motionären, erkännande sig ha,
hänförd af värman för sitt ämne, låtit i sina moti-
ver undfalla sig några alltför lifliga yttranden, åter-
tog nu dessa samma motiver, men anfölls icke desto-
mindre för dem på det bittraste af hr Funck, hr Ber-
genstråle, grefve Adlersparre, hr Hägerflycht, hr Knor-
ring, hr Munck och grefve Ugglas, hvaremot friherrarne
Staöl v. Holstein, A. C. och C. A. Raab samt lirr Man-
nerskanz, Stjernsvärd och Cederschöld med värma och
värdighet tillbakavisade de i deras tankalhögst oparla-
mentariska anfall, för hvilka motionären blifvit föremål.
Chefen för landtförsvarsdepartementet grefve Gylden-
stolpe upplyste, att en komitå blifvit för några må-
nader sedan tillsatt att utarbeta nya krigsartiklar.
Slutligen blef, efter en vidlyftig debatt, beslutadt,
att friherre Creuz motiver skulle jemte hela diskus-
sionen ur protokollet utgå, och blef endast motionen
helt naken till ekonomiutskottet remitterad.
Vid frih. Creutzs motion om upphörande af Karlbergs
krigsakademi och inrättande af en militär-fakultet
vid universitetet; yttrade sig hrr N. Tersmeden och
Bråkenhjelm emot densamma, hvaremot hrr P. R.
Tersmden, Adelborg och A. Mannerskantz sökte åda-
galägga behofvet och: nödvändigheten af att saken
tages i öfvervägande och en reorganisation af krigs-
akademien vid Karlberg må komma att ega rum.
Presteståndet.
Lagutskottets betänkande n:o 4, i anledning af
väckt motion om skyldighet för tjenstgörande pastor
att vara boende inom prebendepastoratet, hvilken
fråga utskottet ansett ej tillhöra dess behandling,
blef efter någon diskussion till utskottet återförvi-
sadt. Till statsutskottet remitterades en af professor
Lindgren i föregående plenum väckt motion om tryck-
ning och utdelning till riksståndens ledamöter af så
väl öfverste Ericsons som: komiterades förslag till
jernvägsbygnader med dem åtföljande kartor..
Prof. Agardh uppläste i dag ett anförande i jernvägs-
frågan, hvars afgifvande, oaktadt skedd remiss i före-
gående plenum hade blifvit beviljadt. Med afseende
på anskaffande af medel till jernvägsanläggningarne,
ansåg tal. det tillägg böra göras i förordningen den
3 Febr. 1855, att statsobligationerna må, utom i
riksmynt och silfver, såsom i nåmde förordning är
stadgadt, äfven med guld få inlösas. Såsom skäl an-
fördes silfrets tilltagande utvandring till Asien,
och i synnerhet till Kina, hvars invånare skrinlägga
detsamma. Englands export till nämde land min-
skades snarare än ökades, och skilnaden mellan ex-
porten och den allt mer sig ökande importen måste er-
läggas i silfver. Häraf följande brist på silfver och
stegring i dess pris hade föranledt förslag att an-
taga guldet till myntvaluta. Sådant vore genom-
fördt i Frankrike, Amerika och England. Exemplet
hade följts i andra länder. Tyskland hade visserli-
gen ej ännu beträdt samma väg; men preussiska ban-
kens alltmer ökade sedelstock och minskade silfver-
fond ger all anledning att förmoda likartad förän-
dring i detta Jand. Hamburg kommer. under inne-
varande år att gifva guldet legalt myntvärde. Då så-
unda silfverpriset vore i ständigt stigande och i Lon-
don visade sig från 1850 redan bafva stigit 3 pro-
cent, fordrade försigtigheten att man äfven hos oss
ej borde uteslutande binda sig sid denna metall.
Vidare föreslog talaren i ofvannämde förordning
den ändring, att de föreslagna medlen utan kapital-
rabatt må utlånas. Den enda fördelen af kapital-
rabatten vore en vigare förvaltning af statsskulden;
men skadan så väl i moraliskt som statsekonomiskt
och politiskt hänseende vida öfvervägande. Kapital-
rabatt kunde endast försvaras i stater, som genom
krig eller andra olyckor blifvit satta i den belägen-
het, att för anskaffande af penningar ej vara så nog-
räknade om medlen. Talaren framböll de fördelar,
som af kapitalrabattens borttagande kunde vara att
vänta, och bland andra den, att statsskulden skulle
blifva inhemsk; hvilket i motsatt fall ej så lätt vore
att påräkna, enär förmodad bristande förmåga hos
våra affärsmän att beräkna kapitalrabatten skulle
afskräcka dem. - För att bevisa fördelen af hvad ta-
laren föreslagit, togs exempel-af skånska hypoteks-
föreningen, den enda af nämde slag, som saknar ka-
pitalrabatt, men också har all sin skuld inom landet.
I afseende på sjelfva den kongl. propositionen an-
märktes, att deri saknades en närmare utredning af
sättet för det rörliga kapitalets fästande. En sådan
hade varit af behofvet påkallad. på det svenska fol
ket ej blott skulle få se ena sidan af saken. Talaren
ville dock hvarken klandra regeringen eller öfverste
Ericson, att de föreslagit så många vidtutseende före-
tag att på en gång utföras. Man hade måst gå in-
tressena till mötes; afgörandet tillkom i alla fall re-
presentationen. Talaren förordade att taga hvar sträcka
af jernvägen särskilt, och till en början fullborda ve-
stra stambanan. Sålunda skulle stora besparingar
kunna göras och det vidtutseende och farliga undvi-
kas, på hvilket man borde göra afseende, äfven om
tid dermed förlorades.
Riksarkivarien Nordström anmärkte, att såväl de
nämda obligationernas inlösande i guld, som kapi-
talrabattens borttagande vore kontraktsfrågor, hvil,
ka ej borde föranleda lagstiftningsåtgärder. Det
första af dessa förslag skulle dessutom, i händelse
guldet, såsom äfven vid denna riksdag föreslagits
blefve antaget såsom myntvaluta, äfven af detta skäl
blifva öfverflödigt. Emot kapitalrabattens bortta-
gande uttalade sig hr Nordström bestämdt, såsom en
åtgärd, hvilken skulle, såsom ett band på friheten,
vid de blifvande lånetransaktionerna vara af de men-
ligaste följder.
Komminister Beckman ansåg,i likhet med den fö-
regående talaren, det första af professor Agardhs för-
slag vara en kontraktsfråga, men gillade i öfrigt de
åsigter professor Agardh uttalat.
Prosten Almqvist utlät sig, att han ej kunde fatta
de politiska och sociala vådor professor Agardh för-
utsett af att på en gång utföra de föreslagna jern-
vägsföretagen, då bränvinsskatten lemnar medel, mot-
svarande både ränta och amortissement å de före-
slagna statslånen.
Dessa yttranden. blefvo, såsom fortsättning af dis-
ussionen i jernvägsfrågan, remitterade till statsut-
skottet.