MD ULGI UUSHIIL 1ULICDSYU ITGHISLAIV BILL IVISIeR, HU-
ruvida han icke ville återtaga detsamma — Frih.
A. C. Raab instämde i samma önskan — Frih. v. Salza
hänvisade till sin motion, och förklarade sig möj-
ligen kunna hafva misstagit sig om landets nytta,
och vore då ej emot att motionen i utskottet föll,
men kunde ej taga den tillbaka. — Hr 4. Ribbing
anmärkte att, då det heter i moötiverna kreaturen
stå i gröp öfver öronen, under det ägarne svältas,
detta vore bättre än att genom bränvinsbränningen
ej något komme att finnas hvarmed kreaturens hun-
ger kunde stillas.
Frih. Staöl v. Holsteins motion om nedsättande af
ett utskott eller komite att behandla embetsverkens
reorganisation, ansåg hr OD. G. Bildt möjligen stå i
strid mot grundlagens stadgande, men ansåg i alla
fall det ej. vara möjligt att medhinna detta arbete,
och deretter uppgöra lönereglering, om ej riks-
dagen skulle räcka 1, år; yrkade derföre afslag. —
Frih. Staäöl v. Holstein öfverlemnade bedömandet af
grundlagsenligheten åt landtmarskalken. — Då det
är nödigt att få utredt, åt hvilka löneförhöjningar
skola anslås, så hade han afgifvit detta förslag,
hvars utförande ej är så svårt då många materia-
lier dertill redan finnas. — Grefve Lagerbjelke an-
såg att detta utskott skulle komma att sakna göro-
mål, då det ej egde någon motionsrätt, och således
ej kunde ingifva förslag till rikets ständer; han yr-
kade afslag. — Hr Stjernsvärd hemstälde om ej
motionären ville ändra sin motion till föreslående af
en komite. — Sedan proposition framstälts på bi-
fall och derefter på afslag, samt landtmarskalken
förklarat ståndet hafva afslagit motionen, begärde
frh. Stal v. Holstein votering, som utföll med 23 rö-
ster för och 48 mot bifall till motionen. Bordlagde
motioner remitterades utan diskussion. Plenum slöts
kl. !, 10.
Bondeståndet.
I gårdagens aftonplenum uppstod ett par lifligare
debatter med anledning af två grefve Anekarsvärds
motioner, hvilka blifvit bondeståndet meddelade. Den
ena, att statsutskottet måtte föreläggas äska upplys-
niogar om användandet af de kreditivmede!, som vid
senaste riksdagen beviljades för neutralitetens upp-
rätthållande, för att sedan inkomma till ständerna
med en redogörelse härför, föranledde Ola Månsson
att förklara, det statsutskottet redan gått i författ-
ning att af vederbörande infordra en sådan redogö-
relse.
Med anledning häraf anförde Mengel, att han se-
dan sista plenum erfarit att det beslut statsutskottet
fattat rörande infordrandet af räkenskaperna öfver det
af ständerna beviljade kreditivet i och för krigsrust-
ningarne, i vissa fall skilde sig från hvad grefve
Anckarsvärd i sin motion framstält. Talaren ansåg
ock denna motion vara af särdeles vigt, enär en
värmare granskning af alla räkenskaperna rörande
krigsrustningskreditivet skulle ådagalägga att det i
vissa fall tämmeligen illa blifvit användt. Han ville
till stöd för nämde påstående nu blott anföra ett
faktum, hvarom han af tillgängliga handlingar, som
förvaras hos förvaltvingen af sjöärendena, vunnit
upplysning. I Mars och April månader 1854 hade han-
delshuset Palander komp. i Karlskrona genom upp-
rättade kontrakter förbundit sig att till flottans sta-
tion i Karlskrona, inom derpå följande Maj månads
utgång, leverera tillsammans 810 sk hampa till pris
ifrån 72 rår till 76 rår bko pr skE. Fastän i be-
rörde kontrakter uttryckligen stadgats böter och er-
sättning i händelse leveranserna ieke fullgjordes, ur-
aktlät Palander å komp. att leverera hampan. I stället
ingick nämde handelshus till K. M:t med underd.
ansökan om befrielse från fullgörandet af kontrak-
terna, hvilken anhållan ock af K. M:t obetingadt bi-
fölfs den 24 Augusti — på samma gång stationsbe-
fälhafvaren i Karlskrona anbefaldes att skyndsamt
gå i författning om den erforderliga hampans an-
skaffande, Sju dagar efter det nämde kongl. reso-
lution i Stockholm blifvit beslutad, uppgjordes i
Karlskrona kontrakt med ett annat handelshus der-
städes cm leverans dels af 100 sk hampa till 118
rdr pr skX och dels af 500 skQ å 120 rår allt bko pr
sk. — På denna affär gjorde statsverket en för-
lust af omkring 30,000 rdr bko. Största beloppet
för liqviderandet af berörde hampuppköp togs af
krigsrustningskreditivet. — Af detta förhållande, som
konstitutionsutskottet väl icke kunde undgå anmärka,
drog talaren den slutsatsen, att hvad grefve Anckar-
svärd yrkat i sin motion var väl befogadt. Talaren
slöt med tillkännagifvandet, att han såsom sin egen
ville upptaga grefvens motion.
Anders Eriksson från Elfsborgs län, ledamot af stats-
utskottet, ansåg äfven att skilnad förefanns mellan
statutskottets beslut och hvad grefve Anckarsvärd fö-
reslagit, samt förordade med anledning deraf remis-
sen. Någon sådan skilnad ville Ola Månsson icke
erkänna. Han uttalade sin missbelåtenhet med så-
dana försök att föreskrifva statsutskottet hvad det
bör göra. Statsutskottet vet nog sin skyldighet, och
först när det icke uppfyller denna skyldighet är det
lämpligt att gifva det en tillrättavisning. Sådana
motioner om föreskrifter för statsutskottet ansåg Ola
Månsson icke tillkomma för annat än att med dem
stå och lysa i tidningarne. Mengel anmärkte der-
emot, att statsutskottets ledamöter så mycket mindre
borde anse sig sårade af grefve Anckarsvärds motion,
som han väckt densamme innan statsutskottets be-
slut blifvit fattadt. Hvad för öfrigt det beträffade
att grefve Anckarsvärd skulle ha väckt motionen för
att dermed lysa i tidningarne, så vore hans namn
allt för mycket kändt och hans ädla karakter alltför
mycket aktad af alla fosterlandsvänner, att han skulle
på något sätt kunna höjas genom tidningarne. En
sådan anspelning kunde talaren för sin del icke gilla,
och han trodde icke heller att någon annan skulle
kunna gilla den, Många instämde häruti. Ola
Månsson erinrade att förut en motion blifvit inom
ståndet väckt om förelägganden för statsutskottet ),
och att han äfven då uppgifvit att statsutskottet förut
beslutat hvad motionen påyrkade. Sådana onödiga
förelägganden för statsutskottet ansåg Ola Månsson
för detsamma kränkande. Mengel invände härvid,
att statsutskottet lika väl som de andra borde kunna
tåla att emottaga föreskrfter af stånden, utan attle-
damöterna skulle behöfva anse sig derigenom kränkta;
en sådan ömtålighet ansåg talaren vara nästan för
långt gången.
Anders Persson från Nerike, äfven Jedamot af stats-
utskottet, erinrade att han, då Nils Anderssons mo-
uion väcktes, lika med Ola Månsson trott den inne-
fatta alldeles detsamma som utskottet förut beslutat.
Han hade emellertid sedermera i utskottet funnit att
den var betydligt vidsträcktare än utskottets beslut.
Samma förhållande ansåg han nu vara med grefve
Anckarsvärds motion, som visserligen icke påyrkade
alldeles detsamma som statsutskottet redan beslutat,
hvilket han också trodde att Ola Månsson skulle fiona
aär motionen väl komme un:er behandling i utskottet.
Matts Persson anmärkte att då motionen nu vore af
Mengel upptagen såsom hans egen, så kunde den ej,
som eljest skulle ha skett, läggas till handlingarne,
utan måste remitteras. För öfrigt ansåg han att
Nils Anderssons motion varit mera afvikande
från hvad utskottet beslutat än nu grefve Anckar-
svärds, och denna anmärkning gillades af Ola Måns-
son, hvarefter motionen med dervrid gjorda anföran-
ien blef remitterad.
Den andra motionen af grefve Anckarsvärd afser
jordbrukets fullkomliga befrielse från skjutsnings-
besväret oeh var redan i lördagens aftonplenum af
Mengel upptagen såsom hans egen. Nils Larsson be-
särde nu motionens uppläsning, hvarigenom ståndet
som i tillfälle att åhöra en framställning om skjuts-
ningsbesväret, vida skarpare än någon af bondestån-
lets 54 motioner i ämnet innefattat. Grefve Anckar-
svärd hade nemligen i motiveringen fästat synnerlig
vigt vid det förödmjukande för en fri man, att vara
beroende af andra på det sätt, som den skjutsskyl-
dige nu är af de resande. Sedan motionen blifvit
or mL