MD ULGI UUSHIIL 1ULICDSYU ITGHISLAIV BILL IVISIeR, HUruvida han icke ville återtaga detsamma — Frih. A. C. Raab instämde i samma önskan — Frih. v. Salza hänvisade till sin motion, och förklarade sig möjligen kunna hafva misstagit sig om landets nytta, och vore då ej emot att motionen i utskottet föll, men kunde ej taga den tillbaka. — Hr 4. Ribbing anmärkte att, då det heter i moötiverna kreaturen stå i gröp öfver öronen, under det ägarne svältas, detta vore bättre än att genom bränvinsbränningen ej något komme att finnas hvarmed kreaturens hunger kunde stillas. Frih. Staöl v. Holsteins motion om nedsättande af ett utskott eller komite att behandla embetsverkens reorganisation, ansåg hr OD. G. Bildt möjligen stå i strid mot grundlagens stadgande, men ansåg i alla fall det ej. vara möjligt att medhinna detta arbete, och deretter uppgöra lönereglering, om ej riksdagen skulle räcka 1, år; yrkade derföre afslag. — Frih. Staäöl v. Holstein öfverlemnade bedömandet af grundlagsenligheten åt landtmarskalken. — Då det är nödigt att få utredt, åt hvilka löneförhöjningar skola anslås, så hade han afgifvit detta förslag, hvars utförande ej är så svårt då många materialier dertill redan finnas. — Grefve Lagerbjelke ansåg att detta utskott skulle komma att sakna göromål, då det ej egde någon motionsrätt, och således ej kunde ingifva förslag till rikets ständer; han yrkade afslag. — Hr Stjernsvärd hemstälde om ej motionären ville ändra sin motion till föreslående af en komite. — Sedan proposition framstälts på bifall och derefter på afslag, samt landtmarskalken förklarat ståndet hafva afslagit motionen, begärde frh. Stal v. Holstein votering, som utföll med 23 röster för och 48 mot bifall till motionen. Bordlagde motioner remitterades utan diskussion. Plenum slöts kl. !, 10. Bondeståndet. I gårdagens aftonplenum uppstod ett par lifligare debatter med anledning af två grefve Anekarsvärds motioner, hvilka blifvit bondeståndet meddelade. Den ena, att statsutskottet måtte föreläggas äska upplysniogar om användandet af de kreditivmede!, som vid senaste riksdagen beviljades för neutralitetens upprätthållande, för att sedan inkomma till ständerna med en redogörelse härför, föranledde Ola Månsson att förklara, det statsutskottet redan gått i författning att af vederbörande infordra en sådan redogörelse. Med anledning häraf anförde Mengel, att han sedan sista plenum erfarit att det beslut statsutskottet fattat rörande infordrandet af räkenskaperna öfver det af ständerna beviljade kreditivet i och för krigsrustningarne, i vissa fall skilde sig från hvad grefve Anckarsvärd i sin motion framstält. Talaren ansåg ock denna motion vara af särdeles vigt, enär en värmare granskning af alla räkenskaperna rörande krigsrustningskreditivet skulle ådagalägga att det i vissa fall tämmeligen illa blifvit användt. Han ville till stöd för nämde påstående nu blott anföra ett faktum, hvarom han af tillgängliga handlingar, som förvaras hos förvaltvingen af sjöärendena, vunnit upplysning. I Mars och April månader 1854 hade handelshuset Palander komp. i Karlskrona genom upprättade kontrakter förbundit sig att till flottans station i Karlskrona, inom derpå följande Maj månads utgång, leverera tillsammans 810 sk hampa till pris ifrån 72 rår till 76 rår bko pr skE. Fastän i berörde kontrakter uttryckligen stadgats böter och ersättning i händelse leveranserna ieke fullgjordes, uraktlät Palander å komp. att leverera hampan. I stället ingick nämde handelshus till K. M:t med underd. ansökan om befrielse från fullgörandet af kontrakterna, hvilken anhållan ock af K. M:t obetingadt bifölfs den 24 Augusti — på samma gång stationsbefälhafvaren i Karlskrona anbefaldes att skyndsamt gå i författning om den erforderliga hampans anskaffande, Sju dagar efter det nämde kongl. resolution i Stockholm blifvit beslutad, uppgjordes i Karlskrona kontrakt med ett annat handelshus derstädes cm leverans dels af 100 sk hampa till 118 rdr pr skX och dels af 500 skQ å 120 rår allt bko pr sk. — På denna affär gjorde statsverket en förlust af omkring 30,000 rdr bko. Största beloppet för liqviderandet af berörde hampuppköp togs af krigsrustningskreditivet. — Af detta förhållande, som konstitutionsutskottet väl icke kunde undgå anmärka, drog talaren den slutsatsen, att hvad grefve Anckarsvärd yrkat i sin motion var väl befogadt. Talaren slöt med tillkännagifvandet, att han såsom sin egen ville upptaga grefvens motion. Anders Eriksson från Elfsborgs län, ledamot af statsutskottet, ansåg äfven att skilnad förefanns mellan statutskottets beslut och hvad grefve Anckarsvärd föreslagit, samt förordade med anledning deraf remissen. Någon sådan skilnad ville Ola Månsson icke erkänna. Han uttalade sin missbelåtenhet med sådana försök att föreskrifva statsutskottet hvad det bör göra. Statsutskottet vet nog sin skyldighet, och först när det icke uppfyller denna skyldighet är det lämpligt att gifva det en tillrättavisning. Sådana motioner om föreskrifter för statsutskottet ansåg Ola Månsson icke tillkomma för annat än att med dem stå och lysa i tidningarne. Mengel anmärkte deremot, att statsutskottets ledamöter så mycket mindre borde anse sig sårade af grefve Anckarsvärds motion, som han väckt densamme innan statsutskottets beslut blifvit fattadt. Hvad för öfrigt det beträffade att grefve Anckarsvärd skulle ha väckt motionen för att dermed lysa i tidningarne, så vore hans namn allt för mycket kändt och hans ädla karakter alltför mycket aktad af alla fosterlandsvänner, att han skulle på något sätt kunna höjas genom tidningarne. En sådan anspelning kunde talaren för sin del icke gilla, och han trodde icke heller att någon annan skulle kunna gilla den, Många instämde häruti. Ola Månsson erinrade att förut en motion blifvit inom ståndet väckt om förelägganden för statsutskottet ), och att han äfven då uppgifvit att statsutskottet förut beslutat hvad motionen påyrkade. Sådana onödiga förelägganden för statsutskottet ansåg Ola Månsson för detsamma kränkande. Mengel invände härvid, att statsutskottet lika väl som de andra borde kunna tåla att emottaga föreskrfter af stånden, utan attledamöterna skulle behöfva anse sig derigenom kränkta; en sådan ömtålighet ansåg talaren vara nästan för långt gången. Anders Persson från Nerike, äfven Jedamot af statsutskottet, erinrade att han, då Nils Anderssons mouion väcktes, lika med Ola Månsson trott den innefatta alldeles detsamma som utskottet förut beslutat. Han hade emellertid sedermera i utskottet funnit att den var betydligt vidsträcktare än utskottets beslut. Samma förhållande ansåg han nu vara med grefve Anckarsvärds motion, som visserligen icke påyrkade alldeles detsamma som statsutskottet redan beslutat, hvilket han också trodde att Ola Månsson skulle fiona aär motionen väl komme un:er behandling i utskottet. Matts Persson anmärkte att då motionen nu vore af Mengel upptagen såsom hans egen, så kunde den ej, som eljest skulle ha skett, läggas till handlingarne, utan måste remitteras. För öfrigt ansåg han att Nils Anderssons motion varit mera afvikande från hvad utskottet beslutat än nu grefve Anckarsvärds, och denna anmärkning gillades af Ola Månsson, hvarefter motionen med dervrid gjorda anföranien blef remitterad. Den andra motionen af grefve Anckarsvärd afser jordbrukets fullkomliga befrielse från skjutsningsbesväret oeh var redan i lördagens aftonplenum af Mengel upptagen såsom hans egen. Nils Larsson besärde nu motionens uppläsning, hvarigenom ståndet som i tillfälle att åhöra en framställning om skjutsningsbesväret, vida skarpare än någon af bondestånlets 54 motioner i ämnet innefattat. Grefve Anckarsvärd hade nemligen i motiveringen fästat synnerlig vigt vid det förödmjukande för en fri man, att vara beroende af andra på det sätt, som den skjutsskyldige nu är af de resande. Sedan motionen blifvit or mL