GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adeln. Vid justering af protokollet för lördagens plenum anförde hr Dalman skriftligen ett tillägg till sina då hafda, yttranden under diskussionen om hans motion angående ändringar i landsböfdingeinstruktionen. I öfrigt upptogs hela plenum med remisser af bordlagda motioner. Vid kapten Nordenfelts motion om inlösen af Köping-Hultjernvägen yttrade hr . v. Troil, att initiativet dertill ej bör tagas af rikets ständer. Om bolaget gör eit hembjudande, så ansåg ta: laren att staten bör emottaga det, men att då äfven endast det verkliga, af fullt sakkunniga personer bedömda, värdet bör betalas, icke de af bolaget erlagde utgifter; och hänvisade talaren tillden antydan K.M:t gjort i sin proposition, att sträckningen från Sala åt vester är ännu obestämd till följd af felande undersökningar. Grefve E. Sparre anförde, att då anhängarne af södra stambanorna fått sina önskningar uppfylda, så motsatte de sig allt annat och jemväl denna inlösen, samt trodde att, då eudast begärts att ett anslag skulle ställas till Kongl. Maj:ts disposition för detta ändamål, han nog skulle iakttaga den varsamhet, som behöfdes. Sedan såväl hr v. Troil som frih. Sprengtporten förklarat sig vilja understödja hvarje nyttig stambana, remitterades motionen. Vid hr v. Koehs motion om alla böters ingående till kronan, för att dermed. aflöna åklagare, gjorde hr A. Ribbing den anmärkning, att han fruktade nitets afsvalnande, om de lägre tjenstemännens ,särdelesllänsmännens, bötesandelar skola användas till aflöning åt högre; i synnerhet befarade talaren detta i afseende å böter enligt bränvinsförordningen. Grefve Liljencranta delade dessa betänkligheter, ehuru han förklarade att de möjligen kunde vara ogrundade. Motionären uppläste de motiver, han redan 1849 hos Kongl. Maj:t anfört för detta förslag, som då ej antagits, ensedan den nya brottmålslagstiftningen ej blifvitinförd; han hade just i sammanhang med förslag om antagande af denna brottmålslågstifning afgifvit denna motion, och visade att endast mycket få högre åklagare skulle af böterna aflönas, men just länsmännen erhålla derigenom en högst behöflig löneförbättring. Samme motiopärs afgifna förslag om anslag till en ständig lagberedning understödde hr L. J. Hjerta med den inskränkning, att anslaget måtte beviljas endast, till nästa statsreglering, på det att den id6, sor: härför ligger till-grund, måtte vidare utvecklas, anförande talaren att, sedan allmänna ärendenas beredning genom införande af departementalstyrelsen till allas belåtenhet. upphört, och man väntat att få bättre utarbetade författningar, men denna förhoppning ej blifvit uppfyld, han börjat tänka på, om ej denna allmänna beredning hade bort vara qvar samt att dess fordna nullitet berott af saknad af en paragraf i grundlagen, som bort innehålla en föreskrift att alla lagfrågor skulle behandlas i denna beredning, och till följd af hvilken saknade föreskrift statssekreterarne undandrogo densamma alla de mål, som de behagade, och till densamma endast öfverlemnade besvärsmål. Då representationen är sammansatt af så disparata elementer och samlas på skilda rum samt följaktligen har mycket svårt att fatta beslut till något helt i lagstiftningen, så vore en sådan beredning nyttig för utredande af samhällsfrågorna. Den skulle vara en länk mellan representationen och konungen af en förmedlande, ej beslutande natur. Vid frih. A. C. Raabs motion, att de kronans egendomar, som för dess räkning nu äro utarrenderade, skulle försäljas, hade hr v. Seth ett skriftligt anförande, förordande att kronan måtte bibehålla sina egendomar. Hr CO. J. Lilliehööks motion, att örlogsfartyg skulle utskickas till af svenska fartyg mera besökta farvatten, understöddes varmt af frih. v. Otter, grefve v. Platen och hr C. B. Lilliehöök. Hr F. A. Cedersehiölds motion om pension åt doktor Idströms enka och barn understöddes af hr Bogeman. Vid grefve Lagerbjelkes motion om reorganisation af rikets kollegier anhöll hr Stiernsvärd, att det måtte. anstå med den föreslagna organisationen af krigskollegium, till dess armåens organisation försiggått, samt att, vid en skeende sådan, detta kollegium måtte blifva endast en kontrollerande, ej förvaltande myndighet. Friherre Saltzas motion om bränvinsbrännings tilllåtande 1 månad nästa vår för dem, som nu bränt endast en månad, uppkallade motionären att fritaga sig från misstanken om eget intresse och för att mildra det intryck friherre Raabs anförande gjort. Motionären hade utgått från sin åsigt om landets nytta;