vore anledningen ingen annan än den, att de hem-
tat sitt vetande hufvudsakligen ur tyska böcker. Se-
dan latinet, denna ypperliga gymnastik för tanken,
måst jemka åt sig, borde franskan intaga dess plats.
Detta språk liter icke begagna sig att uttrycka dun-
kla tankar, hvartill tyskan särdeles lämpar sig. Det
klander som man allmänt hört yttras mot nya skol-
stadgan i denna del, komme ttll stor del från skol-
lärarne, som icke vore hemmastadde i franska språ-
ket, men derpå borde intet afsende fästas; de finge
lära det. Man hade sagt att för dem som egna sig
åt handel och industri, tyska språket vore nödvän-
digare att känna, men äfven i detta fall borde Sver-
ge akta sig att företrädesvis hålla sig till Tyskland;
i andra länder, såsom England och Frankrike, vore
dock handel och industri mera blomstrande än i
Tyskland, och man borde finna att affärer kunna gö
ras på andra ställen än ji Hamburg. Talaren ansåg
dessutom politiska skäl finnas till franska språkets
studerande framför det tyska. Frankrike har varit
Sverges trognaste allierad och, oberoende af det re-
garingssätt som i Frankrike kan råda, bör Sverge
framför hvarje annan alliance fasthålla vid denfran-
ska. Om således Sverges öde är nära förbundet med
Frankrikes, vore deraf ock en gifven följ att sven-
skarne borde ega ea, mer än nu är fallet, utbredd
kännedom af franska språket.
Hr Rydin ansåg franska språket vara ett språk
för diplomater och hofmän; här vore åter fråga om
skolgossar, och för dem vore tyska språket af mera
praktisk nytta. Det tyska språket vore närmare be-
slägtadt med vårt eget och vore derföre lättare för
skolgossen att inhemta.
Hr Hasselroth ansåg ock tyskan vara lämpligare
för nybörjaren, och trodde att skolstadgans föreskrift
att franskan borde läras före tyskan innebur. ett
misstag.
Hr Björkman instämde med hr Lallerstedt och
fann just deruti att franskan vore olikt vårt eget
språk, en anledning att tidigt börja undervisningen
deraf.
Hr Wahlström änsåg att då så många i förtid
lemna skolorna och gå till industriella yrkena, och
dessa utan all fråga hafva mera nytta af tyska språ-
ket än af det franska, vore skäl att fästa afseende
på deras behof.
Hr Brinck talade i samma syftning.
Hr Lundhs motion om ändringar i handtverksord-
ningen föranledde motsägelse af hr Murn, hvaremot
motionären understöddes af hr Hesselgren.
Hr Thomes motion om upphäfvande af 1853 års
förordning angående hemmansklyfning och jordafsön-
driog föranledde en längre diskussion, hvartill vi å-
terkomma. Deruti deltogo hr Lallerstedt, Hassel-
roth, Wahlström m. fl. Alla yttrade sig för mo-
tionen. K
I anledniog af hr Lallerstedts motion angående
stiftelser för uppmuntran af litterutur och skön konst
uppträdde hr Bodell med ett skriftligt anförande,
hvaruti ban sökte underkänna litteraturens och kon-
stans betydelse, och yttrade att artister borde ledas
af kärlek för sin konst och ej idka den för att skaffa
sig bröd.
Hr Rydin opponerade sig mot br Bodells krassa
materialism och flere instämde.
Hr Lallerstedt faon hr Rydin redan hafva tlll-
räckligt svarat hr Bodell, och gjorde det tillägg
till s.n motion att, utom de af honom upptagne pri-
ser, jemväl måtte bestämmas två priser för musikali-
ska kompositioner, ett å 2000 och ett å 1000 rdr
rmt att årligen utdelas.
Bondeståndet.
Lördagens aftonplenum upptogs med remittering
af motioner. Bland dessa förekom en af Johan Jo-
kansson från Nerike, riktad mot andra hufvudtitelns
Iöneförhöjningar. I motiveringen framstälde motio-
nären den åsigt, att man borde genom vägran af
anslag framtvinga en genomgripande reform af em-
betsverken. Vidare en motion af Liss Lars Olsson
om rättighet för kommunen att afgöra, om bränvins-
utskänkningsställe skall få finnas inom densamma.
Många understödde densamma. Peter Jönsson an-
såg, att man kunde genom hög taxering undergräf-
va möjligheten för utskänkningsställets bestånd.
Detta gaf Mengel anledning att erinra, hurusom det
vore mycket bättre att, såsom Lars Olsson föresla-
git, gå raka vägen till målet, än att söka åstadkom-
ma hvad man ville genom en krumbugt. Många
instämde med Mengel, och Lars Olsson erinrade att
det icke ginge an att sätta taxeringen så hög, att
den blefve ruinerande för krogidkaren, om taxerings-
männen icke skulle bryta mot sin ed. — En motion
af Matt: Persson om tillträde af skifteslotterna efter
laga skifte, i vissa fall innan slutlig fasställelse å
skiftet följt, rönte kraftigt motstånd af Anders Gud-
mundsson, Mengel, David Andersson och Nils Svensson
från Blekinge.
Tobias Lind hade väckt motion om indragning af
anslaget till kongl. teatern, och detta förslag rönte
nära enhälligt bifall inom ståndet.
En af grefve Anckarsvärd väckt motion om skjuts-
ningsskyldighetens lyftande från jordbruket, och hvil-
ken blifvit ståndet meddelad, blef af Mengel upp-
tagen såsom hans egen.