vore anledningen ingen annan än den, att de hemtat sitt vetande hufvudsakligen ur tyska böcker. Sedan latinet, denna ypperliga gymnastik för tanken, måst jemka åt sig, borde franskan intaga dess plats. Detta språk liter icke begagna sig att uttrycka dunkla tankar, hvartill tyskan särdeles lämpar sig. Det klander som man allmänt hört yttras mot nya skolstadgan i denna del, komme ttll stor del från skollärarne, som icke vore hemmastadde i franska språket, men derpå borde intet afsende fästas; de finge lära det. Man hade sagt att för dem som egna sig åt handel och industri, tyska språket vore nödvändigare att känna, men äfven i detta fall borde Sverge akta sig att företrädesvis hålla sig till Tyskland; i andra länder, såsom England och Frankrike, vore dock handel och industri mera blomstrande än i Tyskland, och man borde finna att affärer kunna gö ras på andra ställen än ji Hamburg. Talaren ansåg dessutom politiska skäl finnas till franska språkets studerande framför det tyska. Frankrike har varit Sverges trognaste allierad och, oberoende af det regaringssätt som i Frankrike kan råda, bör Sverge framför hvarje annan alliance fasthålla vid denfranska. Om således Sverges öde är nära förbundet med Frankrikes, vore deraf ock en gifven följ att svenskarne borde ega ea, mer än nu är fallet, utbredd kännedom af franska språket. Hr Rydin ansåg franska språket vara ett språk för diplomater och hofmän; här vore åter fråga om skolgossar, och för dem vore tyska språket af mera praktisk nytta. Det tyska språket vore närmare beslägtadt med vårt eget och vore derföre lättare för skolgossen att inhemta. Hr Hasselroth ansåg ock tyskan vara lämpligare för nybörjaren, och trodde att skolstadgans föreskrift att franskan borde läras före tyskan innebur. ett misstag. Hr Björkman instämde med hr Lallerstedt och fann just deruti att franskan vore olikt vårt eget språk, en anledning att tidigt börja undervisningen deraf. Hr Wahlström änsåg att då så många i förtid lemna skolorna och gå till industriella yrkena, och dessa utan all fråga hafva mera nytta af tyska språket än af det franska, vore skäl att fästa afseende på deras behof. Hr Brinck talade i samma syftning. Hr Lundhs motion om ändringar i handtverksordningen föranledde motsägelse af hr Murn, hvaremot motionären understöddes af hr Hesselgren. Hr Thomes motion om upphäfvande af 1853 års förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndriog föranledde en längre diskussion, hvartill vi återkomma. Deruti deltogo hr Lallerstedt, Hasselroth, Wahlström m. fl. Alla yttrade sig för motionen. K I anledniog af hr Lallerstedts motion angående stiftelser för uppmuntran af litterutur och skön konst uppträdde hr Bodell med ett skriftligt anförande, hvaruti ban sökte underkänna litteraturens och konstans betydelse, och yttrade att artister borde ledas af kärlek för sin konst och ej idka den för att skaffa sig bröd. Hr Rydin opponerade sig mot br Bodells krassa materialism och flere instämde. Hr Lallerstedt faon hr Rydin redan hafva tlllräckligt svarat hr Bodell, och gjorde det tillägg till s.n motion att, utom de af honom upptagne priser, jemväl måtte bestämmas två priser för musikaliska kompositioner, ett å 2000 och ett å 1000 rdr rmt att årligen utdelas. Bondeståndet. Lördagens aftonplenum upptogs med remittering af motioner. Bland dessa förekom en af Johan Jokansson från Nerike, riktad mot andra hufvudtitelns Iöneförhöjningar. I motiveringen framstälde motionären den åsigt, att man borde genom vägran af anslag framtvinga en genomgripande reform af embetsverken. Vidare en motion af Liss Lars Olsson om rättighet för kommunen att afgöra, om bränvinsutskänkningsställe skall få finnas inom densamma. Många understödde densamma. Peter Jönsson ansåg, att man kunde genom hög taxering undergräfva möjligheten för utskänkningsställets bestånd. Detta gaf Mengel anledning att erinra, hurusom det vore mycket bättre att, såsom Lars Olsson föreslagit, gå raka vägen till målet, än att söka åstadkomma hvad man ville genom en krumbugt. Många instämde med Mengel, och Lars Olsson erinrade att det icke ginge an att sätta taxeringen så hög, att den blefve ruinerande för krogidkaren, om taxeringsmännen icke skulle bryta mot sin ed. — En motion af Matt: Persson om tillträde af skifteslotterna efter laga skifte, i vissa fall innan slutlig fasställelse å skiftet följt, rönte kraftigt motstånd af Anders Gudmundsson, Mengel, David Andersson och Nils Svensson från Blekinge. Tobias Lind hade väckt motion om indragning af anslaget till kongl. teatern, och detta förslag rönte nära enhälligt bifall inom ståndet. En af grefve Anckarsvärd väckt motion om skjutsningsskyldighetens lyftande från jordbruket, och hvilken blifvit ståndet meddelad, blef af Mengel upptagen såsom hans egen.