befolkning och industri rika trakterna och sedermera
till ödemarkerna då rörelsen börjat draga sig dit.
Så hade man äfven förfarit j alla andra länder, till
bevis hvarpå talsren anförde den första jernbanan
mellan Brässel och Paris, som dragits i en betydlig
krok på det den skulle genomskära folkrika och bör-
liga trakter, utan att man fästade afseende på att
igen mellan båda ändpunkterna derigenom förläng-
es.
I afseende på öfverste Ericsons sätt att beräkha
folkmängden i de trakter, som kunde anses tillhöra
ena eller andra banan änmärkte talaren att hr E
i ett fall tagit med i sin beräkning icke blott. dem
som bodde på den sidan af Sigtunsfjärden, der banån
skulle framgå, utan äfven dem, som bodde på den
ndra sidan, hvilka således skulle hafva att göra
först en landvägsresa, derpå en sjöresa och slutligen
ytterligare en landvägsresa för att nå banan. Detta
vore ungefär detsamma som att vid beräkning af
invånarne ien trakt söder om Mälaren upptaga
äfven dem som bo på den norra. — Hr E:s hufvud-
argument vore likväl, att de trakter, genom hvilka
banan skulle gå om hon drogs norr om Mälaren, re-
dan ega förmånen af en vattenkommunikation. Ta-
laren vore dock så långt ifrån att anse detta såsom
något skäl emot banans framdragande der, att han
tvertom ansåg detta såsom denna sträcknings största
förtjenst; ty ju mer kommunikationerna utvidgas i
en ort, desto mer stiger industrien, och om än den
ifrågavarande ortens tunga produkter fortfarande skulle
komma att gå på vattnet, så låge i sakens natur,
att der sådana frattibringas, der finnas också konsu-
menter af lättare varör, som tåla jernvägstraänsport,
hvarjemte talaren ansåg otvifvelaktigt att de resande
skulle föredraga det snabbare fortskaffningsmediet
på jernväg, då med den tilltagande industriella ut-
vecklingen tiden blir för enhvar. alltmera dyrbar.
Hvad värde hafva väl för öfrigt vattenkormunika-
tionerna, betraktade ur landtmannens synpunkt? Den
större landtbrukaren kunde visserligen uppskjuta med
fyttrandet af sin säd tillidess öppet vatten inträder;
men just då de mindre jordbrukarne, hvilka utgöra
Aertalet, börjat uttröska sin skörd, stängas vatten-
kommunikationerna genom sjöarnes tillfrysande, för
att öpphas först i Maj, då de ingenting mer ha att
sälja. , Men med landtbrukets tilltagande utveckling
blefve spanmålen ej-längre! hufvudsaken, utan -la-
dugårdsprodukterna, hvilka måste afsättas istäderna
efter hand, som de åstadkommas, men för hvilkas
transporterande utväg saknas under 7 månader om
året. Huru förlamande skulle ej detta inverka på
landtmannens industri? Stockhölmshandelsgebit låge
också till största delen norr om Mälaren. Ditkunna
räkdas Westerås och Upsala län, en del af Dalarne
öch Örebro län med eh folkmängd åf 560,000 men-
niskor, medan Stockholms bandelsgebit söder om
Mälareh räknar endast 165.000 invånare. De förra
erlägga en beskattning af 2j800,000 rår, de senare
endast 800,000. Också hade Stockholms stad, som
säkert ganska väl beräknat sina fördelar, förordat
den norra sträckningen. — Öfverste E. hade beräknat,
att man, om vestra banan lades genom Söderman-
land .komme lika långt från Stockholm på norra, östra
och vestra banorna med icke mindre än -12!, mil
kortare banbygnad än om vestra banan lägges utmed
norra stranden af Mälaren. Harvid hade han anta-
git såsom axiom, att en väg skall anläggas till Ka-
triheholm. Talaren erinråde nu, att det likaledes
vore i förslaget antaget såsom axipm att en väg skulle
anläggas genom Westmanland, och toges denna med
i kalkylen, så fölle hr Ericsons bela beräkning till-
sammans. Vore deremot meningen att Westmanland
skall komma att helt och hållet sakna jernväg, då
blefve räkningen utan tvifvel rigtig. Hvad anginge
Nerike, önskade tal. att invånarne i denna provins
måtte höras huruvida de, såsom hr E, påstått, vore
lika belåtnå med södra som norra sträckningen, eme-
dan banan i båda fallen komme till Örebro. I af-
seende på Upland hade hr E. väl erkänt att denna
provins blir mindre gynnad, men ansett detta ingen-
ting betyda, emedan man der redan egde vatten-
kommunikationer., Hvad dessa betydde hade tal, re-
dan visat, och han sporde huruvida denna kärna af
Svea land förtjenade att med så lätt hand vidröras.
Enligt hr E:s förslag skulle bananikomma att genom-
löpa den smalaste delen af Upland, hvartill komme,
att denna del också vore den uslaste delen, med stora
skogar och allmänningar, utan befolkning, utan in-
dustri. Vore det rättvist att gynna sådana trakter
på det rikare landets bekostnad. Upland och West-
manland äro de hårdast beskattade af alla rikets
landskaper, och dess invånare erlägga i medeltal en
afgift till staten af P9 rdr för byarje person, således
ojemförligt mer än i någon annan provins. Enligt
hr E:s förslag skulle nu Upsala län, som drager 6 ,
af de direkta skatterna, erhålla 2 , af jernvägarne,
medan Södermanland, som endast drager 4 ?, af
skatterna skulle få 16 , af jernvägarne.. Då frågan
först bragtes å bahe hade också det sunda allmänna
förståndet, som sällan misstager sig då det får vara
öförryckt af intriger; utmärkt den norra sträckningen
såsom den tätta: Hvad som blifvit yttradt i stän-
dernas skrifvelse till. K. M. angående Köping-Hult-
banan och den verkställighet regeringen gifvit åt
ständernas deri meddelade beslut, vittnade också att
båda statsmakterna varit ense derom att norra sträck-
niogen varit den rigtiga. I förlitan på. de löfieh
detta indebyrit, hade ett enskilt bolag företagit an-
lggningefi af Köping-Hult-banan; och städerna med
stora söpp9 fringar beredt plats för bangårdar 0, s.v.
Vore det billigt att under sådana förhållånden bryta
det gifna löftet? Talaren hoppades att statsutskottet
ioke skulle underlåta att taga i moget öfvervägande
alla dessa omständigheter.
Hr Bildt, D..G., upplyste, attvöfversteEricsom an-
modat, honom tillkännagifva, att han genom en för-
kylning, som Han ådrågit sig då han dagen förut
aflägsnat sig från börsen, varchindrad att i plenum
närvara. Under sådant förhållande, och då hr E. icke
knnda ialf hasvara da mot käns förslag ffämstada
anmärkningar, fann sig! tals föränlåten med hågfå ut-
drag ur hr. E:s afgifnar betänkande genmäla några
af. dessa anmärkningar, och han uppläste ur nämde
betänkande hvad der blifvit yttrade om provinsen
Westmanlands fördelar! af de olika, bänsträcknin-
nvingärne, om folkmängdsberäkningarne och om tran-
sitofarten, i :
Grefve Frölick anmärkte det oegentliga uti att gen-
mäla en kritik af ett förslag n ed citationer ur detta
samma förslag. Förklarade sig emellertid för sin
del gilla öfverste Ericsons förslag och hade trott att,
efter den motivering hr E. afgifvit, tvisten om norra
eller södra stäckningen skulle förfalla. Mot den finan.
c:ella delen af frågan framställde ban likväl några
aumärkningar och erinrade om det förslag han väckt
rörande bela bränvinsskattens användande till jern-
vägsföretagen; men som han ej kunde hoppas på
framgång af sitt förslag förr än en reform af vårt
penningeväsende blifvit åvägabragt, fullföljde han ej
nu sina anmärkningar, utan uttalade blott sin för-
hoppning att regering och ständer skulle åt saken
egna tillbörlig uppmärksamhet. (Forts.)
——
7 Borgareståndet.
. Debatten angående den kongl. jerovägspropositio-
ben öppndes af hr Ekholm, som i ett längre skrift-
ligt anförande erinrade, hurusom begge statsmakter-
na vid senaste riksdag varit ense derom, att vägen
emellan Stockholm och Göteborg skulle, i öfverens-