befolkning och industri rika trakterna och sedermera till ödemarkerna då rörelsen börjat draga sig dit. Så hade man äfven förfarit j alla andra länder, till bevis hvarpå talsren anförde den första jernbanan mellan Brässel och Paris, som dragits i en betydlig krok på det den skulle genomskära folkrika och börliga trakter, utan att man fästade afseende på att igen mellan båda ändpunkterna derigenom förlänges. I afseende på öfverste Ericsons sätt att beräkha folkmängden i de trakter, som kunde anses tillhöra ena eller andra banan änmärkte talaren att hr E i ett fall tagit med i sin beräkning icke blott. dem som bodde på den sidan af Sigtunsfjärden, der banån skulle framgå, utan äfven dem, som bodde på den ndra sidan, hvilka således skulle hafva att göra först en landvägsresa, derpå en sjöresa och slutligen ytterligare en landvägsresa för att nå banan. Detta vore ungefär detsamma som att vid beräkning af invånarne ien trakt söder om Mälaren upptaga äfven dem som bo på den norra. — Hr E:s hufvudargument vore likväl, att de trakter, genom hvilka banan skulle gå om hon drogs norr om Mälaren, redan ega förmånen af en vattenkommunikation. Talaren vore dock så långt ifrån att anse detta såsom något skäl emot banans framdragande der, att han tvertom ansåg detta såsom denna sträcknings största förtjenst; ty ju mer kommunikationerna utvidgas i en ort, desto mer stiger industrien, och om än den ifrågavarande ortens tunga produkter fortfarande skulle komma att gå på vattnet, så låge i sakens natur, att der sådana frattibringas, der finnas också konsumenter af lättare varör, som tåla jernvägstraänsport, hvarjemte talaren ansåg otvifvelaktigt att de resande skulle föredraga det snabbare fortskaffningsmediet på jernväg, då med den tilltagande industriella utvecklingen tiden blir för enhvar. alltmera dyrbar. Hvad värde hafva väl för öfrigt vattenkormunikationerna, betraktade ur landtmannens synpunkt? Den större landtbrukaren kunde visserligen uppskjuta med fyttrandet af sin säd tillidess öppet vatten inträder; men just då de mindre jordbrukarne, hvilka utgöra Aertalet, börjat uttröska sin skörd, stängas vattenkommunikationerna genom sjöarnes tillfrysande, för att öpphas först i Maj, då de ingenting mer ha att sälja. , Men med landtbrukets tilltagande utveckling blefve spanmålen ej-längre! hufvudsaken, utan -ladugårdsprodukterna, hvilka måste afsättas istäderna efter hand, som de åstadkommas, men för hvilkas transporterande utväg saknas under 7 månader om året. Huru förlamande skulle ej detta inverka på landtmannens industri? Stockhölmshandelsgebit låge också till största delen norr om Mälaren. Ditkunna räkdas Westerås och Upsala län, en del af Dalarne öch Örebro län med eh folkmängd åf 560,000 menniskor, medan Stockholms bandelsgebit söder om Mälareh räknar endast 165.000 invånare. De förra erlägga en beskattning af 2j800,000 rår, de senare endast 800,000. Också hade Stockholms stad, som säkert ganska väl beräknat sina fördelar, förordat den norra sträckningen. — Öfverste E. hade beräknat, att man, om vestra banan lades genom Södermanland .komme lika långt från Stockholm på norra, östra och vestra banorna med icke mindre än -12!, mil kortare banbygnad än om vestra banan lägges utmed norra stranden af Mälaren. Harvid hade han antagit såsom axiom, att en väg skall anläggas till Katriheholm. Talaren erinråde nu, att det likaledes vore i förslaget antaget såsom axipm att en väg skulle anläggas genom Westmanland, och toges denna med i kalkylen, så fölle hr Ericsons bela beräkning tillsammans. Vore deremot meningen att Westmanland skall komma att helt och hållet sakna jernväg, då blefve räkningen utan tvifvel rigtig. Hvad anginge Nerike, önskade tal. att invånarne i denna provins måtte höras huruvida de, såsom hr E, påstått, vore lika belåtnå med södra som norra sträckningen, emedan banan i båda fallen komme till Örebro. I afseende på Upland hade hr E. väl erkänt att denna provins blir mindre gynnad, men ansett detta ingenting betyda, emedan man der redan egde vattenkommunikationer., Hvad dessa betydde hade tal, redan visat, och han sporde huruvida denna kärna af Svea land förtjenade att med så lätt hand vidröras. Enligt hr E:s förslag skulle bananikomma att genomlöpa den smalaste delen af Upland, hvartill komme, att denna del också vore den uslaste delen, med stora skogar och allmänningar, utan befolkning, utan industri. Vore det rättvist att gynna sådana trakter på det rikare landets bekostnad. Upland och Westmanland äro de hårdast beskattade af alla rikets landskaper, och dess invånare erlägga i medeltal en afgift till staten af P9 rdr för byarje person, således ojemförligt mer än i någon annan provins. Enligt hr E:s förslag skulle nu Upsala län, som drager 6 , af de direkta skatterna, erhålla 2 , af jernvägarne, medan Södermanland, som endast drager 4 ?, af skatterna skulle få 16 , af jernvägarne.. Då frågan först bragtes å bahe hade också det sunda allmänna förståndet, som sällan misstager sig då det får vara öförryckt af intriger; utmärkt den norra sträckningen såsom den tätta: Hvad som blifvit yttradt i ständernas skrifvelse till. K. M. angående Köping-Hultbanan och den verkställighet regeringen gifvit åt ständernas deri meddelade beslut, vittnade också att båda statsmakterna varit ense derom att norra sträckniogen varit den rigtiga. I förlitan på. de löfieh detta indebyrit, hade ett enskilt bolag företagit anlggningefi af Köping-Hult-banan; och städerna med stora söpp9 fringar beredt plats för bangårdar 0, s.v. Vore det billigt att under sådana förhållånden bryta det gifna löftet? Talaren hoppades att statsutskottet ioke skulle underlåta att taga i moget öfvervägande alla dessa omständigheter. Hr Bildt, D..G., upplyste, attvöfversteEricsom anmodat, honom tillkännagifva, att han genom en förkylning, som Han ådrågit sig då han dagen förut aflägsnat sig från börsen, varchindrad att i plenum närvara. Under sådant förhållande, och då hr E. icke knnda ialf hasvara da mot käns förslag ffämstada anmärkningar, fann sig! tals föränlåten med hågfå utdrag ur hr. E:s afgifnar betänkande genmäla några af. dessa anmärkningar, och han uppläste ur nämde betänkande hvad der blifvit yttrade om provinsen Westmanlands fördelar! af de olika, bänsträckninnvingärne, om folkmängdsberäkningarne och om transitofarten, i : Grefve Frölick anmärkte det oegentliga uti att genmäla en kritik af ett förslag n ed citationer ur detta samma förslag. Förklarade sig emellertid för sin del gilla öfverste Ericsons förslag och hade trott att, efter den motivering hr E. afgifvit, tvisten om norra eller södra stäckningen skulle förfalla. Mot den finan. c:ella delen af frågan framställde ban likväl några aumärkningar och erinrade om det förslag han väckt rörande bela bränvinsskattens användande till jernvägsföretagen; men som han ej kunde hoppas på framgång af sitt förslag förr än en reform af vårt penningeväsende blifvit åvägabragt, fullföljde han ej nu sina anmärkningar, utan uttalade blott sin förhoppning att regering och ständer skulle åt saken egna tillbörlig uppmärksamhet. (Forts.) —— 7 Borgareståndet. . Debatten angående den kongl. jerovägspropositioben öppndes af hr Ekholm, som i ett längre skriftligt anförande erinrade, hurusom begge statsmakterna vid senaste riksdag varit ense derom, att vägen emellan Stockholm och Göteborg skulle, i öfverens