Re Debatten om Jernvägsanläggningarne. Då kongl. propositionen om jernvägsanläggningarne i riket i lördagens förmiddagsplenum föredrogs till remiss, öppnades öfverläggningen derom af: Hr Heykensköld, som uttalade sitt gillands af det föreslagna systemet i sin helhet och trodde att det, en gång utfört, skulle komma att utöfva ett oberäkneligt inflytande på landets industri och välstånd. Erkännande vigten af en jernvägsförbindelse mellau Stockholm och Göteborg, förklarade han sig likväl icke inse nödvändigheten af att denna linie först anlades, ty på densamma funnes redan en kommunikationsled, nemligen Göta kanal. Han tillstyrkte derför den förändring i arbetsplanen att: den norra banan måtte blifva först anlagd, och såsom skäl dertill. anfördes det mera trängande behofvet af en kommunikation i denna riktning samt de deraf föl. jande större utsigterna till afkastning af anläggningen, hvilka han ansåg ingalunda böra förbises; erinrande tal., till stöd för sitt påstående, derom att trafiken mellan Stockholm och Upsala är, kanske den lifligaste i hela riket; att behofvet af transportmedel i provinserna längre vester ut i den för norra banan utstakade riktning är så stort, att ända till 36 å 40 rdr detta år varit betalt för ett lass till Falun; att slutligen provinsen Dalarne blir genom Köping-Hultbanan satt i förbindelse med, landets sädesrikaste. provins, Westergötland, om, angelägenbeen hvaraf förhållandena. detta år burit vittnesrd. Grefve Sparre, E., befarade, att efter de upplys-4: hingar; som föregående dag blifvit på börsen meddelade äf en man af facket, kunde det anses förmätet af nn person, som sjelf ej vore man af facket, att uppträda och yttra sig i denna vigtigafråga. Men med den, kännedom han egde, om förhållandena i de norra provinserna, . måste, han antaga. att dessa samma förbållanden varit för öfversteEricson, såsom. den kongl. : propositionens upphofsman, -helt och hållet obekanta, och han trodde derföre det! skulle ursäktas Honom att uppträda med några upplysningar: rörande dessa förhållanden! Hr Ericson, som vore bosatt och ständigt arbetat i södra delarne af riket, hade för dem uppgjort ett i allo förtjenstfullt förslag; men att han vill handla i analogi dermed i afseende på norra delen af landet, deri insåg tal. honom begå ett misstag. Förhållandena i söder och norr vore väsentligen . olika. I södra delarne af landet kunde det vara ändamålsenligt att uppdraga banorna längre från vattendragen; enär landet der är jemnare och ej har den höjning :mot vester som i norra delen af riket. Denna höjning blir der allt större öch större ju mer man åflägsnar sig från vattendragen, och landet blir i samma mån ail-mer ber: gigt och oländigt, hvaraf följer att der företer sig mindre möjlighet till uppblomstring och förkofran, på gamma gång anläggningen der fördyras. Bergverksindustrien, som i dessa trakter idkas, är icke såsom jordbruket utbredd öfver en stor yta, utan finnes koncentrerad i dalgångarne. . Mellan de punkter der bergverken äro belägna, ligga vidsträckta skogar, men ingen edliogsbar mark. Det är således för dem nöd vändigt att söka på kortaste vägen komma till MäJaren, både för att afsätta sina produkter och för att hämta sina förnödenheter. Derföre ha också förslag på alla punkter blifvit väckta.om jernvägsanläggningar genom dalgångarne ned till Mälsren. Anlades deremot en jernväg tvärt igenom bergslagen, skulle den gå förbi alla dessa bergverk, öch de skulle af densamma icke hafva något gagn, ty de kunde ej å jernväg föra sina turiga produkter ända till Stockholm, och om bibsnor anlades till Mälaren, skulle de endast skära den stora banan, utan att deras trafik komme att på densamma inledas. Städerna vid norra Mälarestranden voro de naturliga nederlagsplatserna för sädesorternas produkterjogh motta garne af bergverksdis.rikternas industriälster. Deraf den sekelzamla lifliga rörelse, som egt rum i Westmanland och hvilken gjort behofset af bibanors anläggning för densamma ned till Mälaren så allmänt kändt. TLagstiftningen skall förgäfres söka genom: en jernvägsanläggning, sådan br Ericson föreslagit, förändra:dennaå rörelsens naturliga riktning. do Öfvergående derpå till ett skärskådande af hr Eric-, gong motiver för vestra banans dragande söder om Mälaren; fästade sig tal. i främsta rummet vid hzns anmärkning, att denna väg skulle blifva den kortaste till Göteborg och Kristiania. Tal. hemstälde huruvida denna transitofart utgjorde hufvudsyftet med jernvägsanläggningarne i landet. Han ville dervid blott åberopa öfverste Ericsons egen argumentation:i I det utlåtandå, denne afgifvit i fråga omutiäggningen af vestgötabanan, och hvari hr Ericson, enligt. hvad tal. genom eitation styrkte, lade yttrat, att transitorörelsen ur ingen synpunkt vore den väsentliga, utan hufvudsakliga trafiken på en bana att påräkna mellan det inre landet och banans båda ändpunkter. Desna argumentation ansåg tal. ovedersäglig. Ochl dm bh så är:, fullföljde han, soch:om det tillika ådagalägges, att i Vestmafiland rörelsen är så stark; att jemförelse-med nägon annan ort ejykan ifråga komma; oni tet Visas att densamma icke blott uppfötthålles af en diligens utan S!t dessutom.60 -70 hästar om dagen utgå från gästgifvaregtrdarne derstädes, Hvad motstycke gdertill kan väl ödermanland erbjuda? Der finnes ju redan en väg. som genom Sö-dermanland leder till Göteborg. Hvarföre har diligensboaget icke begagnat den? Hvarföre har åetta bolåg ej upptäckt att den är 3 mil kortare än. den forra vägen genom Westmanland? Jo, emedan på denva Sårmländska väg alldeles icke finnes någon röre!se att upphemta.s Hvad särskilt beträffade Norge, erinrade tal., att enom den ifrågasatta bibanan mellan Nora och Kritinehamn blefyäfvägen dit kortareom vestrabanuri droges norr om M en, än om den ledes söder om denna sjö. Tal. hemstälde dessutom om det kunde änses sannolikt att den, som bar att göra hela resan fråv Stoekholm till Göteborg. eller Kristiania; skulle se på , timmas längre färd och 1 rdr större kost nad, orsakade genom den något längre vägen. norr om Mälaren, och om en sådan besparing kunde jemföras med de stora fördelarne för landet i allmänhet, som denna bana skulle medföra. Det borde dessutom icke förbises, att den norra sträckningen skulle mellan Stockholm och Göteborg beröra 5 städer, medan den södra ej skulle träffa någon utom Södertelje, och om vi än icke så särdeles hägt uppskattade våra städer, så torde det likväl betyda något att så många finnas samlade på den ena sidan, och detta få anses såsom ett bevis på att der förefinnes ett rikt landskap. Allt detta skulle ej hå varit hr Ericson obekant, om tillfälle varit beredt dem som kunnat bevaks de olika landskapernas fördelar att meddela honom nödiga upplysningar: men det måste anses såsom ep olycka att bredvid den till frågans utredning tillsatta komittå blifvit satt en. annan mydighet, som rent af omintetgör dess förslag, och detta utan att ens kommunicera sig med provinsernas iuvånare: Till bestyrkande af sina påståenden om affärsverksamheten i de orter som skull få gagn af vestre banan om hon drogek nörr om Mälaren, anförde tal. vidare på prund af bergskollegli rapporter och landshöfdingarpes femårsberättelser, att af malmbrytningen i hela. riket komma på dessa orter icke mindre än 7 s:delar, af tackjernstillrerkningen 5, och af spanmålsproduktionen (enl. beräkning af 2 millioner tunnerför bela riket) 200,000 tunnor; och han ifrägasatte buruvida ej dessa omständigheter borde för .apleda. att något mera afseende fästades på dessa j provinser, hvilka. man i det framlagda förslaget till den grad. förbisett, att man ej ens gjort ig rede för huru .kommunikationerna der borde ordnas: Hr Ericsson -hade medgifvit att-rtörelsen är större spå norra sidan om Mälaren; men tillrka påstått attder skullekomms att draga sig tilldemsödra: Detta vort Sännit Hvad anginge transitoörörelsett, Men kunde aldrig blifva det i afseende på den öfriga trafiken. Evtså r TI da att draga rörelsen i nva riktninga: Ar mc