Re
Debatten om Jernvägsanläggningarne.
Då kongl. propositionen om jernvägsanläggnin-
garne i riket i lördagens förmiddagsplenum före-
drogs till remiss, öppnades öfverläggningen derom af:
Hr Heykensköld, som uttalade sitt gillands af det
föreslagna systemet i sin helhet och trodde att det,
en gång utfört, skulle komma att utöfva ett obe-
räkneligt inflytande på landets industri och välstånd.
Erkännande vigten af en jernvägsförbindelse mellau
Stockholm och Göteborg, förklarade han sig likväl
icke inse nödvändigheten af att denna linie först
anlades, ty på densamma funnes redan en kommu-
nikationsled, nemligen Göta kanal. Han tillstyrkte
derför den förändring i arbetsplanen att: den norra
banan måtte blifva först anlagd, och såsom skäl der-
till. anfördes det mera trängande behofvet af en
kommunikation i denna riktning samt de deraf föl- .
jande större utsigterna till afkastning af anläggnin-
gen, hvilka han ansåg ingalunda böra förbises; er-
inrande tal., till stöd för sitt påstående, derom att
trafiken mellan Stockholm och Upsala är, kanske
den lifligaste i hela riket; att behofvet af transport-
medel i provinserna längre vester ut i den för norra
banan utstakade riktning är så stort, att ända till
36 å 40 rdr detta år varit betalt för ett lass till
Falun; att slutligen provinsen Dalarne blir genom
Köping-Hultbanan satt i förbindelse med, landets
sädesrikaste. provins, Westergötland, om, angelägen-
been hvaraf förhållandena. detta år burit vittnes-
rd.
Grefve Sparre, E., befarade, att efter de upplys-4:
hingar; som föregående dag blifvit på börsen medde-
lade äf en man af facket, kunde det anses förmätet
af nn person, som sjelf ej vore man af facket, att
uppträda och yttra sig i denna vigtigafråga. Men med
den, kännedom - han egde, om förhållandena i
de norra provinserna, . måste, han antaga. att
dessa samma förbållanden varit för öfverste- Eric-
son, såsom. den - kongl. : propositionens upphofsman,
-helt och hållet obekanta, och han trodde derföre det!
skulle ursäktas Honom att uppträda med några upp-
lysningar: rörande dessa förhållanden! Hr Ericson,
som vore bosatt och ständigt arbetat i södra delarne
af riket, hade för dem uppgjort ett i allo förtjenst-
fullt förslag; men att han vill handla i analogi der-
med i afseende på norra delen af landet, deri insåg
tal. honom begå ett misstag. Förhållandena i söder
och norr vore väsentligen . olika. I södra delarne af
landet kunde det vara ändamålsenligt att uppdraga
banorna längre från vattendragen; enär landet der
är jemnare och ej har den höjning :mot vester som i
norra delen af riket. Denna höjning blir der allt
större öch större ju mer man åflägsnar sig från vat-
tendragen, och landet blir i samma mån ail-mer ber:
gigt och oländigt, hvaraf följer att der företer sig
mindre möjlighet till uppblomstring och förkofran, på
gamma gång anläggningen der fördyras. Bergverks-
industrien, som i dessa trakter idkas, är icke såsom
jordbruket utbredd öfver en stor yta, utan finnes kon-
centrerad i dalgångarne. . Mellan de punkter der
bergverken äro belägna, ligga vidsträckta skogar, men
ingen edliogsbar mark. Det är således för dem nöd
vändigt att söka på kortaste vägen komma till Mä-
Jaren, både för att afsätta sina produkter och för att
hämta sina förnödenheter. Derföre ha också förslag
på alla punkter blifvit väckta.om jernvägsanläggnin-
gar genom dalgångarne ned till Mälsren. Anlades
deremot en jernväg tvärt igenom bergslagen, skulle
den gå förbi alla dessa bergverk, öch de skulle af
densamma icke hafva något gagn, ty de kunde ej
å jernväg föra sina turiga produkter ända till Stock-
holm, och om bibsnor anlades till Mälaren, skulle
de endast skära den stora banan, utan att deras trafik
komme att på densamma inledas. Städerna vid norra
Mälarestranden voro de naturliga nederlagsplatserna
för sädesorternas produkterjogh motta garne af bergverks-
dis.rikternas industriälster. Deraf den sekelzamla
lifliga rörelse, som egt rum i Westmanland och hvil-
ken gjort behofset af bibanors anläggning för den-
samma ned till Mälaren så allmänt kändt. TLagstift-
ningen skall förgäfres söka genom: en jernvägsan-
läggning, sådan br Ericson föreslagit, förändra:dennaå
rörelsens naturliga riktning. do
Öfvergående derpå till ett skärskådande af hr Eric-,
gong motiver för vestra banans dragande söder om
Mälaren; fästade sig tal. i främsta rummet vid hzns
anmärkning, att denna väg skulle blifva den kortaste
till Göteborg och Kristiania. Tal. hemstälde huru-
vida denna transitofart utgjorde hufvudsyftet med
jernvägsanläggningarne i landet. Han ville dervid
blott åberopa öfverste Ericsons egen argumentation:i I
det utlåtandå, denne afgifvit i fråga omutiäggningen
af vestgötabanan, och hvari hr Ericson, enligt. hvad
tal. genom eitation styrkte, lade yttrat, att transito-
rörelsen ur ingen synpunkt vore den väsentliga, utan
hufvudsakliga trafiken på en bana att påräkna mel-
lan det inre landet och banans båda ändpunkter.
Desna argumentation ansåg tal. ovedersäglig. Ochl
dm bh så är:, fullföljde han, soch:om det tillika
ådagalägges, att i Vestmafiland rörelsen är så stark;
att jemförelse-med nägon annan ort ejykan ifråga
komma; oni tet Visas att densamma icke blott upp-
fötthålles af en diligens utan S!t dessutom.60 -70
hästar om dagen utgå från gästgifvaregtrdarne der-
städes, Hvad motstycke gdertill kan väl ödermanland
erbjuda? Der finnes ju redan en väg. som genom Sö-
-dermanland leder till Göteborg. Hvarföre har dili-
gensboaget icke begagnat den? Hvarföre har åetta
bolåg ej upptäckt att den är 3 mil kortare än. den
forra vägen genom Westmanland? Jo, emedan på
denva Sårmländska väg alldeles icke finnes någon rö-
re!se att upphemta.s
Hvad särskilt beträffade Norge, erinrade tal., att
enom den ifrågasatta bibanan mellan Nora och Kri-
tinehamn blefyäfvägen dit kortareom vestrabanuri dro-
ges norr om M en, än om den ledes söder om denna
sjö. Tal. hemstälde dessutom om det kunde änses
sannolikt att den, som bar att göra hela resan fråv
Stoekholm till Göteborg. eller Kristiania; skulle
se på , timmas längre färd och 1 rdr större kost
nad, orsakade genom den något längre vägen. norr
om Mälaren, och om en sådan besparing kunde jem-
föras med de stora fördelarne för landet i allmänhet,
som denna bana skulle medföra. Det borde dessutom
icke förbises, att den norra sträckningen skulle mel-
lan Stockholm och Göteborg beröra 5 städer, me-
dan den södra ej skulle träffa någon utom Söder-
telje, och om vi än icke så särdeles hägt uppskat-
tade våra städer, så torde det likväl betyda något
att så många finnas samlade på den ena sidan, och
detta få anses såsom ett bevis på att der förefin-
nes ett rikt landskap. -
Allt detta skulle ej hå varit hr Ericson obekant,
om tillfälle varit beredt dem som kunnat bevaks
de olika landskapernas fördelar att meddela honom
nödiga upplysningar: men det måste anses såsom ep
olycka att bredvid den till frågans utredning tillsatta
komittå blifvit satt en. annan mydighet, som rent
af omintetgör dess förslag, och detta utan att ens
kommunicera sig med provinsernas iuvånare:
Till bestyrkande af sina påståenden om affärsverk-
samheten i de orter som skull få gagn af vestre
banan om hon drogek nörr om Mälaren, anförde tal.
vidare på prund af bergskollegli rapporter och lands-
höfdingarpes femårsberättelser, att af malmbrytnin-
gen i hela. riket komma på dessa orter icke mindre
än 7 s:delar, af tackjernstillrerkningen 5, och af span-
målsproduktionen (enl. beräkning af 2 millioner tun-
nerför bela riket) 200,000 tunnor; och han ifräga-
satte buruvida ej dessa omständigheter borde för
.apleda. att något mera afseende fästades på dessa
j provinser, hvilka. man i det framlagda förslaget till
den grad. förbisett, att man ej ens gjort ig rede
för huru .kommunikationerna der borde ordnas: -
Hr Ericsson -hade medgifvit att-rtörelsen är större
spå norra sidan om Mälaren; men tillrka påstått attder
skullekomms att draga sig tilldemsödra: Detta vort
Sännit Hvad anginge transitoörörelsett, Men kunde aldrig
blifva det i afseende på den öfriga trafiken. Evtså
r TI da att draga rörelsen i nva riktninga:
Ar mc