UCBS INCUUCIAHUL.
LITTERATUR.
Loeuvre de Fogelberg, publig par Casimir
Leconte. Paris 1856. Atlas folio.
Fogelbergs namn klingar herrligt i svenska
öron, och allt hvad som under en eller an-
nan form? väcker det till nytt lif helsag med
fröjd af Sverges allmänhet. Ingen svensk
konstnär har sett sitt namn så allmänt spridt
och så firadt inom fäderneslandet som han.
Hans personliga förtjenst både såsom snille
och menniska har häri tvifvelsutan ganska
mycken del, men dessa hafva icke ensamt
verkat det. Den öfverlägsna förmågan, den
ädla viljan behöfva något mer än sig sjelfva,
— det är sorgligt, men det är sannt — för
att bryta sig en vög i I:fvet och lefva i hi-
storien. De behöfva lycka, och denna har
icke svikit Fogelberg. Den har till och med
liksom i en brävpunkt samlat sina strålar
kring hans sista verk, hans sista dagar, för
att i ett sken af koncentrerad storhet, om vi
så få uttryeka oss, ställa bans bild inför sam-
tid och efterverld såsom den främste i rykte
och ära bland konstens fosterländska idkare.
Men denna lycka, denna förtjenta lycka,
har gjort ännu mer. Den har under ett långt
och väl användt lif förvärfvat bonom icke
blott vanliga beundrare och vänner — hvem
känner ej huru mänga sådana Fogelberg
egde.— utan en så ovanlig i sin ställning
och sin hänvgifvenhet som mr Casimir Le-
conite.
Hr Casimir Leconte är en fransk konst-
älskare med stor förmögenhet. Lyckan förde
hocom i Fegelbergs väg; dennes arbeten,
dennes persomlighet anslogo hotom framför an-
dras. Han bidrog icke så litet att göra Fogel-
berg känd i Frankrike derigenom att ban inköpte
och på 1827 års konstexposition i Paris upp-
stälde hans Amor i snäckan som, för att
nyttja hr Leconotes egna ord, y figura avec la
plus gronde distinction. Sedan dess har hr
Leconte i trettio år med en väns och beun-
drares nitälskan följt utvecklingen af Fogel-
bergs konstnärskap, och den sista gärden af
shans vackra tillgifvenhet är förevarande verk.
Han har utgifvit det på egen bekostnad,
om man ej får antaga att den comit de
atronage, som med sina namn pryder första
ladet af arbetets text, äfven materielt in-
tresserat sig för företaget. Att de hyst en
varmare känsla för Fogelberg och hans verk,
kan man, åtminstone med ledning af spridda
enskilta underrättelser, taga för alldeles gif-
vet. Edsuard Bertin, sjelf konstnär (land-
skapsmålare) och hufvudredaktör af Journal
des Dåebats, Paul Delaroche, Ingres, Vermet,
Duret, de fyra största konstnärer, skulle vi
tro, som Frankrike eger eller nyss egt, många
andra - med europeiskt rykte, litterära per-
sonligheter sådana som Ampere, Geffroy,
Marnier, Le Normant, Gustave Plancehe,
den snillrike följetonisten och utförlige teck-
nären af Fogelberg och hans verk, Tay-
lor, igenfinnas alla i denna Comite, och en
mera lysande hyllningsgärd än den man häri
måste finna har väl sällan om någonsin i ut-
landet kommit en svensk ryktbarhet till godo.
Mr Lecontes arbete töreträdes af en na-
turligtvis på franska skrifven historik öfver
Fogelberg, -hvars verk, nordiska folksagorna
m. m., författad af utgifvaren sjelf och vitt-
nande om skrifställareförmåga, om man ock bär
och der kunnat önska att det synbara ansprå-
ket på forskning och såkkännedom varit at
mindre fransk natur, t. ex. derivationen af
ordet Väring från Varg. Bland mindre kän-
da, intressanta anekdoter om Fogelberg må
anföras den, såsom vi särskilt veta, fullt till-
förlitliga, att han i sin barndom, bemäkti-
gade sig de rofvor och morötter hans mor
hemförde från torget och återlemnade dem ef-
ter några minuter eller timmar förvandlade till
hvarjebanda mytologiska eller historiska figu-
rer m. m. En annan efter friherre Bezkows
lefnadsteckning anförd berättelse, att Fogel
berg, då redan elev vid konstakademien, skulle
Bjelf på en kälke hafva dragit en samling af
sina skizzer till Sergel att förevisas honom,
kunna vi ej lika obetinvgadt antaga såsom
fullt sanningsenlig. Planscherna, arbetets buf-
vudafdelning, äro omkring 40 st. och omfat-
tar, oberäknadt konstnärne porträtt (efter Sö-
dermark), alla hars kända större arbeten jemte
ett antal skizzer dels till dem, dels i öfrigt
utkastade af Fogelbergs hand och alarig.ut-
förda i annat ämne än lera eller gips. De
bilda en högst intressant samling, om men
ock kunde önskat ait större artiatigk förmågs
stitt utgifvaren till buds vid utförandet. Stor
on.sorg och kostnad äro i alla fall nedlagde på
verket, då det är utfördt i gravsr och gansk-
fint, såsom en del konstälrkare uttrycka sig.
Ett icke ovägentligt hinder för de särsk
konstverkens trogna och artistiska återgifvan-
e ligger c ivifvetaktiot deri. att gravyrefna
förts icke efwr ot
sje live vi
men hvilka ve
stan elltid vidlide
ful fia
gas
s på, SOM
: i
sådanas Öfvergar