segelleden löpande jernbana, transporteras till de vid
Mälaren och Hjelmaren belägna städerna, för av
vidare på Stockholm afyttras. Men som den ökade
utsättningen äfven åstadkommer en lifligare affärs-
rörelse såväl emellan nämde upplagsorter, som på
hufvudstaden, så uppstår ock en lifligare persontra-
ik, och denna kommer alltid att för tidsbesparing
begagna jernbanan. Dessutom torde kunna antagas,
sit, då betydligaste delen af de födoämnen, som huf-
vudstaden dagligen behöfver, tillföras densamma på
axel ifrån de i norr och nordvest närmast belägna
orterne, denna tillförsel skulle på en jernbana alla
tider af året fördelaktigt ske på flerdubbelt längre
sfstånd än nu, eiler ända från det inre af Westman-
land och norra Upland. Lägges härtill att under
vintern, då seglationen på Mälaren är stängd, all-
mogen behöfver föryttra största delen äf sina landt
mannavaror, så kan med skäl förmodas, att den äf:
ven på längre afstånd hellre begagnar jernbanan för
deras transport till Stockholm, i ändamål att der di-
rekt till exportören försäljas, än till nedsatt pris af-
yttrar dem till mellanhand uti de närmast belägne
städer, såvida transportafgiften på jernbanan bestäm-
mes till måttligt belopp. Den förmodan, att trafi-
ken å denna bana skulle blifva -obetydlig i följd af
dess framdragande längs Mälaren, synes således sakna
all grund, hvilket ock kan bestyrkas med exempel
från andra länder, der jernbanor ofta följa längs 5e-
gellederne, hvaribland må nämnas jernbanorna längs
de kanaliserade Seine-, Loire- och Rhonefloderne i
Frankrike, samt Rhen och Elben i Tyskland.
Hvad särskilt Nerike beträffar, så synes det sär-
deles maktpåliggande att en stambana ledes öfver
Örebro, emedan denna stad, såsom belägen vid vestra
ändan af rikets lifligaste inre segelled och omgifven
närmast af den fruktbaraste sädesort, samt på längre
afstånd af rika bergslager, utgör en medelpunkt för
högst betydlig rörelse; och derifrån kan en jernbana
icke framdragas i för landet förmånligare riktning
ån öfver Svartå till Hjulö, emedan den i det när-
maste genomskär midien af den fruktbara Nerikes-
slätten.
Om vestra stambanan lägges söder om Mälaren
skall detta verka menligt på bergsrörelsen i Nerike,
emedan transporten af tackjern till Wermland då
måste ske genom en längre omväg öfver Hjulö, hvil-
ken olägenhet endast skulle kunna förebyggas ge-
nom en 6!, mil lång jernbana från Nora öfver Svart-
elfven och förbi sjön Alqvittern till Kristinehamn,
hvars anläggning, enligt den preliminärtndersökning
komiten låtit verkställa, icke mötes af större svårig-
heter. Och då nämde bergslager äro i största be-
hof af lättnad i transporten af den stora mängden
der producerade jerneffekter, till de vesterut belägna
orterna antingen öfver Örebro och Svartå eller öf-
ver sjön Möckeln och Degerforss, så borde denna
bana, såsom af en allmännare nytta, äfven bland
statsbanorna upptagas, i hvilket fall den förut om-
nämde besparingen af. 6 mils jernvägsbygnad å ve-
stra stambanan söder om Mälaren försvinner.
I militäriskt hänseende är en stambana norr om
Mälaren af ännu mera vigt, alldenstund den största
möjliga truppstyrka hastigast kan på denna linie
från de vestra provinserna samlas till försvar af de
norr om och närmast Mälaren belägna provinser,
hvilka för en fiende äro mest blottstälda och för
honom vore förmånligast att ockupera, för att af-
skära förbindelsen emellan norra och södra delarne
af riket, samt lättast att bibehåHa, emedan han vore
skyddad af Mälaren mot våra truppers anfall från
söder.
Mot denna stambanas riktning har man äfven in-
vändt att, då en del deraf eges af ett privat bolag,
förvecklingar skulle uppstå i förvaltningen och trans-
porternas reglering, hvarigenom stora olägenheter
för trafiken kunde uppstå. Önskeligast vore visst,
att staten inlöste, på ömsesidigt billiga vilkor, den
del af jernbanan, nemligen emellan Köping och
Svartå, som nu eges af bolaget; men om hinder
härför möta, så torde väl de förvecklingar, som i
afseende på rättigheter och skyldigheter möjligen
komma att uppstå emellan staten och bolaget, lika
väl hos oss kunna redas och regleras som i andra
länder, der på längre bansträckningar ej sällan före-
kommer, att särskilta banafdelningar hafva särskilta
egare.
er betraktande af alla dessa förhållanden, och då
en tillökning i väglängd emellan ändpunkterna af
en så lång bana som emellan Stockholm och Göte-
borg icke kan anses af betydenhet i jemförelse med
fördelarne af att den i militäriskt afseende är ända-
målsenlig, och att den genomgår de produktivaste
orter, samt berör de vigtigare punkterna för den
inre rörelsen, hvarigenom en hastigare tillväxt i både
person- och varutrafiken måste uppstå såväl emellan
de inre orterna, som till banans ändpunkter, — och
då anläggningskostnaden för norra banan, ehuru 3!,
mil längre, likväl i följd af en gynsammare terräng
med 1,400,060 rdr rmt understiger anläggningskost-
naden för den södra och kortare, så finner komitån
för sin del gagneligast för det allmänna att vestra
stambanan ledes norr om Mälaren öfver Köping,
Örebro och Svartå till Hjulö, eller i den riktning
komiten här ofvan uppgifvit och föreslagit.