södra. Vi göra början med anförandet af
komitens skäl för dess mening, och skola
härnest meddela öfverste Kricsons. Vi er-
inra, att jernvägskomitens ledamöter voro ge-
neral Akrell, chefen för väg- och vattenb;g-
naderna von Sydow samt grefve A. E. von
Rosen, den sistnämde inkallad i komiten. se:
dan eh af dess först utsedde ledamöter hi H.
von Steyern afsagt sig uppdraget.
Sedan komiten uti sitt betänkande föresla-
git det system för rikets stamjernbanor, för
hvars hufvuddrag vi förut redogjort, och der-
vid fasthållit den åsigt, att vestra stambanan
borde dragas norr om Mälaren, en åsigt, som
komiten erinrar äfven blifvit af Kongl. Maj:t
preliminärt gillad, utvecklar komiten, i anled-
ning af de inkomna och till komiten remitte-
rade petitionerna från Södermanlands och
Östergötlands län angående samma banas
dragande söder om Mälaren, närmare sina skäl
för vidhållandet af sin förut i denna fråga
fattade öfvertygelse på följande sätt:
Genom den föreslagna östra stambanan, säger komiten,
samt de derifrån (enligt dess förslag) utgående förenings-
banor till Wendle öfver Qvicksund, och till Örebro,
beredes provinsen Södermanland de beqvämaste jern-
vägsförbindelser med Stockholm, Norrköping, vestra
stambanan vid Örebro och Wendle samt genom en
mindre omväg öfver Örebro med Vestergötland, Gö-
teborg, Wermland och Norge. Om sjöarne Yngarn
och Långhalsen medelst en redan ifrågasatt båtled
förenas med sjön Båfven, hvars norra ända beröres
af jernbanan, erhålla alla de inre vid dessa sjöars
stränder belägna fruktbaraste trakterna af provinsen
ytterligare den fördelen, att deras produkter kunna
på större båtar fraktas sjövägen till jernbanan vid
Båfvens ända, till banans grannskap vid Yngarns än-
da, samt till ändan af sjön Långhalsen, i grannska-
pet af Nyköping, dit anläggning af en mindre jern-
bana frän sistnämde sjö redan kommit i fråga. In-
gen provins i riket blifver således så väl lottad iaf-
seende på jernvägar som denna, när ofvannämde
stambaua med föreningsbanor hunnit anläggas.
Östra stambanans fortsättning genom Östergötland
har äfven fått den riktning, som komiterade för 1ä-
net, lika med komiten, ansett förmånligast och nyt-
tigast, enär den berör provinsens förnämsta städer
jemte Göta kanal, genomskär provinsens fruktbara-
ste slättland, och öppnar kommunikation med både
de södra och de vester om sjön Wettern belägna or-
terna.
För dessa begge landskapers speciella intressen är
det således likgiltigt, om vestra banan framgår norr
eller söder om Mälaren, blott den östras anläggande
kommer till verkställighet, hvilket icke synes kunna
uteblifva, så vida ett system för jernvägarne skall
fullföljas.
Det har derföre af petitionärerne blifvit utur det
allmännas synpunkt framstäldt, att stambanan emel-
lan Stockholm och Göteborg, framdragen söder om
Mälaren genom Södermanland och södra delen af
Nerike, blifver icke allenast kortare samt genom sin
aflägsenhet från segelled förmånligare för den inre
trafiken, än en bana norr om och längs med nämde
sjö, utan äfven att genom denna bana, såsom ge-
mensam med den östra från Stockholm till Katrine-
holm, en besparing i anläggning af 12, miljernväg
skulle uppkomma.
På grund häraf och af fruktan för att statens till-
gångar måhända icke medgifva ett samtidigt anläg-
gande af både vestra stambanan norr om Mälaren
och den östra, yttras den underdåniga önskan, att
linien söder om Mälaren måtte under namn af Ve-
stra stambanan företrädesvis byggas, samt den ifrå-
gasatta banan norr om nämde sjö från stambanorna
uteslutas, och provinserna Upland, Westmanland och
större delen af Nerike sålunda åtnöjas med de bi-
banor, som kunna komma i fråga att anläggas för
kommunikation emellan städerna vid den inre segel-
leden och de norr ut belägna bergslagen.
För att i afseende på längd och anläggningskost-
nad kunna göra en jemförelse emellan de begge ba-
norna, har komitån låtit genom kapten Gestrin an-
ställa undersökning samt upprätta förslag öfver en
jernvägslinie, utgående från föreningsbanan med Öre-
bro vid Hanstad by i Wingåkers socken, med fort-
sättning derifrån, på sätt petitionärerne begärt, ge-
nom södra delen af Nerike, dels öfver, dels. längs
med och i närheten af dervarande höjdsträckning öf-
ver Hallsberg, Tomta, Wredstorp och söder om Porla
till Skaraborgs länegräns vid Hjulö, der banan från
Göteborg tillstöter. Härigenom har blifvit utrönt,
att om vestra stambanan lägges i denna riktning,
kommer den att mellån Stockholm och Hjulö få 22
mils längd och genomgå Nerikes mindre fruktbara
trakter, samt aflägsnas från. en stor del af provin-
sens bördigaste slättbygd; men deremot blifver den
3!, mil kortare till Hjulö, än om den lägges norr
öfver Köping och Örebro till nämde punkt. Nord-
vestra banan åter, eller banan ifrån den vestra till
Norge, blefve en half mil längre, emedan den skulle
utgå från Hjulö öfver Nysand på Kristinehamn, och
ieke från Svartå öfver Degerfors.
Anläggningskostnaden för denna 7?, mil långa
bana är beräknad till 5,344,909 rdr rmt, eller 681,052
pr mil. Brantaste lutningen utgör 1 på 71, och alla
iutningar tillsammans af 1 på 100 och deröfver ut-
göra 18 procent af väglängden. Om till ofvannämde
summa lägges den för banan från Stockholm öfver
Katrineholm till Hansta uppgifne kostnad, kommer
hela banlängden från Stockholm till Hjulö att med-
taga 19,707,846 rdr. Kostnaden för banan från Stock-
holm öfver Köping och Örebro till Hjulö är beräk-
nad till 18,300,621 eller rmt 1,407,225 rår mindre,
än för den förstnämde.
Hvad åter driftkostnaden i dess helhet å banorna
angår, så torde den blifva dyrare på södra banan,
emedan en starkare materielens nötning äfvensom
bränsles konsumtion orsakas af de brantare lutnin-
arne å densamma.
g Det kan visserligen icke bestridas att, med afdrag
af ofvannämde en half mils förlängning af nordve-
stra banan, 12 mils jernvägsbygnad besparas, om ve-
stra stambanan blifver gemensam för den östra mel-
lan Stockholm och Katrineholm, hvaremot endast 6
mils längd från Stockholm till Giresta blifver gemen-
sam för norra och vestra stambanorna, om den ae-
nare lägges norr om Mälaren; men det företräde som
södra linsen sålunda eger med afseende såväl på näm-
de besparing af 6 mils nybygnad, som derpå att den
blifver 3!, mil kortare, motväges af den allmännare
nytta, som i afseende både på det statsekonomiska
och landets försvar af den norra linien kan påräknas.
Denna framgår, med undantag af öfvergången vid
Almarestäk, genom fruktbarafe och folkrikare land-
skap än den södra, som genomskär Södermanland och
blott vidrör södra Kanten af Nerikes sädesrika slätt-
bygd. Denna större fruktbarhet och befolkning längs
norra linien, i förening med den betydliga jerohand-
teringen inom de provinser den genomskär, måste
föra med sig större produktion, större varuomsättning
samt lifligare affärsrörelse än som kunna ega rum
inom de trakter af vestra Södermanland och södra
Nerike, hvtlka södra banan skulle beröra.
Produktionen af landtmannavaror längs norra linien
kommer troligen äfven att betydligt tilltaga derige-
nom, att efter bibanors anläggning från bruksdistrik-
terna allmogen ej mera behöfver anlitas för forsling,
utan kan använda tiden på förbättrandet af jordbru-
ket samt nya odlingar, hvartill en mängd lägenheter
erbjuder sig.
Det är väl troligt, att huru högt produktionen af
landtmannavaror samt jerneffekter än må stiga inom
Westmanland och Nerike, kommer likväl, för bespa-
ring i transportkostnad; måhända hela jerntillverk-
PRENSA St