OppHas. p
Sammanbindningsbana mellan Örebro och Askersund
fulltändas mellan Hallsberg och Örebro, samt påbörjas
på dess södra del.
Nordvestra stambanan: Vägen mellan Porla och Kri-
stinehamn fullbordas.
Södra stambanan: Vägen mellan Falköping och Jön-
köping afslutas och arbetet fortsättes söder ut inåt
Småland.
Från Finja sjön fortsättes den år 1860 dit fullbor-
dade banan mot Lagadalen.
Under de återstående åren, eller från och med
1864 till och med 1869 fullbordades norra, nordve-
stra, östra och södra stambanorna; men någon speciel
arbetsplan härför bar icke kunnat uppgöras, dels i
anseende till ovisshet om norra banans riktning från
Sala, dels ock emedan, i den mån jernvägsbygnader
blifva mera allmänna inom landet, samt erfarenhet
och vana vid deras utföranae vinnas, en större pro-
dukt af arbete, än nu blifvit beräknad, torde kunna
åstadkommas, till följd hvaraf rubbningar i en så
tångt förut uppgjord plan nödvändigt mäste uppstå.
Utöfver det anslag, som för de 4 åren 1857—1860
ansetts behöfligt, har öfverste Ericson trott det vara
aödigt, att för nästa statsregleringsperiod till K. M:ts
disposition stäldes ett särskilt kreditiv af 5,002,000
rdr rmt, för att, om arbetena kunde i större skala
bedrifvas, eller inträdande förhållanden fordrade jern-
vägsarbetenas påskyndande utöfver hvad plånen upp-
sager, kunnä för sådant ändamål begagnas.
Med framläggande af denna plan, vill K. M., för
att blifva satt i tillfälle att låta med all erforderlig
kraft företaga de arbeten, hvilka enligt planen böra
under de 4 åren 1857—1860, eller före nästa stats-
regleringsperiods slut vara utförda, härmed af rikets
ständer äska, attisådant ändamäl måtte till K, M:ts
disposition anvisas följande summor, om hvilkas an-
-kaffande; i den ordning K. M:ts på rikets ständers
begäran utfärdade kungörelse af den 3 Februari 1855
stadgar, genom upplåning mot utgifvande af fonde-
rade statsobligationer, fullmäktige i riksgäldskoret
torde erhålla föreskrift, nemligen:
1. För år 1857 ett belopp af 7,755,000 rdr rmt,
att utgå med 1,500,000 rdr rmt under 1:sta, med
2,300,000 rdr under 2:dra, med 300,000 rdr under
dje och med återstoden eller 955,000 rdr under
:de qvartalet af samma år.
2. För nästa statsregleringsperiod eller åren 1858
—1860 tillsammans 23,500,000 rdr riksmynt, med
rättighet för K. M. att bestämma huru stort belopp
deraf, inom ett maximum af 9,000,000 rdr, bör un-
der hvartdera af ifrågavarande 3 år utgå.
3. För samma statsreglerings period ett särskilt
kreditiv af 5,000,000 rdr rmt, för att, i händelse om-
ständigheterna det medgifva, kunna påskynda de åter-
stående arbetenas utförande i sådana delar af landet,
hvarest stambanornas hufvudriktning blifvit genom
K. M:ts och rikets ständers, beslut afgjord. Dettorde
i sådant fall blifva möjligt att före 1860 års u:gång,
bland annat, fortsätta arbetet å södra stambanan från
Finjasjön ett stycke in uti Småland, samt å nord-
vestra stambanan mellan Arvika och norska gränsen,
i fall omständigheterna gåfve dertill anledning.
Ehuru i ofvan upptagna arbetsplan för de 4 åren
1857—1860 vissa bestämda penningebelopp äro af-
sedda: att användas för byggandet af särskilta ban
delar, måste likväl, emedan förhållandena kunna göra
sfvikelser från nämde plan nödvändiga, hvarigenom
ett arbete kan komma att kosta mindre, men ett an-
oat deremot mera än som påräknats, K. M. förbe-
hålla sig rättighet att, i hufvudsaklig öfverensstäm-
melse med hu framlagda plan, efter behof bestämma
medlens fördelande å de särskilta stambanearbetena,
helst högst betydliga utgifter, såsom för administra-
tionen, anskaffandet af den rörliga materielen och
de dervid nödiga anordningar, m. m., äro för byg-
oadsförslaget i dess helhet gemensamma.
Då det anslag, som för hvarje år skall användas
till statens jernvägsbygnader, endast efter hand un-
der årets lopp kommer att utgå, torde såsom regel
i allmänhet kunna antagas, att räntan under första
året, då upplåning sker, ej behöfver beräknas för
mera än 6 månader. :
Om det vidare antages, att räntan jemte amor-
tisgement bestämmes till 6 proc. af det upplånta ka-
pitalet; och slutligen om hela anslaget för åren
1858—1860 dem emellan fördelas sålunda, att på
hvarje af åren 1858 och 1859 i rund summa belö-
per 7,800,000 rdr, och. på det sista året 7,900,040
rdr, så komma ränte- och amortissements-utgifterna
för de pu äskade anslagen, under nästa statsregle-
ringsperiod, att blifva som följer :
å anslaget för år 1857, (7,755,000 rdr) under 3!V, år
1,528,550
å anslaget för 1858 (7,800,000) under 2,, år 1,170,v00
å anslaget för 1859 (7,900,000) under 1!, år 702,000
å anslaget för 1860 (7,800,000) under 1 ; år 237,000
Samma 3,637.550.
Såsom tillgåug för bestridande af denna utgift äro
vid statsregleringens uppgörande afsedda de årliga
öfverskottsmedlen, uppgående till 1,210,500 rdr riks-
mynt - eller tillsammans. på tre år rdr 3,631,560,
hvilken summa således med den obetydliga skilna-
den af endast 6,050 rdr motsvarar det ofvanupp-
gifna bebofvet.
Någon ränte- och amortissementrutgift för det af
K. Maj:t äskade särskilta kreditivet har icke blifvit
beräknad , enär det ej med någon visshet kan för-
utses, huruvida omständigheterna göra detsammas
aplitande möjligt eller lämpligt.
Hvad slutligen den arbetskraft angår, som till jern-
sägsbygnadernas utförande erfordras, kan visserligen,
på grund af den erfarenhet, som i sådant åfseende
hittills vunnits, antagas, att i sjelfva de trakter, der
dylika arbeten komma att delvis företagas; arbe-
tare till tåmmmeligen betydligt antal skola blifva ätt
villgå; men som dessa arbetare likväl icke torde blif-
va tillräckliga, och det i alla fall vöre mindre lämp-
ligt att från jordbruket i någon trakt bortdraga allt-
för stor arbetskraft, finner K. M:t det blifva nödvän-
digt att, såsom både komiten och chefen för statens
jernvägsbygnader tillstyrkt och äfven hittills vid stör-
re arbetsföretag inom landet egt rum, kommende-
riogar ur armen jemväl begagnas till ifrågavarande
bygnader, helst dessa arbeten i väsentlig mån åsyfta
att underlätta landets försvar och således icke kunna
anses vara för armens ändamål främmande. Sta-
tens afgift lärer blifva ungefär lika, antingen solda-
ter eller private arbetare begagnas. Om, af den
för statens jernvägsbygnader årligen behöfliga, till
omkring 10,000 man beräknade arbetsstyrka, hälf-
ten kan, enligt hvad bygnadschefen autagit, påräk-
nas komma att bestå af private arbetare, men desse
utgå frän Stockholmstrakten, Upland; Södermanland,
Westergötland, Småland och Skåne, bör härigenom
någon anmärkningsvärd minskning i den för de sär-
skilta orterna behöfliga arbetarepersonal icke kunna
åstadkommas, och en sådan olägenhet torde äfven,
hvad kommenderingar ur armen beträffar, kunna i
sin mån förekommas derigenom, att icke ett allt för
stort antal trupper kommenderas från någon särskilt
provins och minst från en sådan, hvars private ar-
betare i större mängd låtit anställa sig vid jernvägs-
företag i orten. Utmed och i närheten af städerna
torde soldater böra uteslutande begagnas, emedan
erfarenheten visat, att endast med svårighet ordning
och arbetsamhet kunna vidmakthållas bland en större,
Läranskapet af städer förlagd styrka af private ar-
etare.
Öfver inkomster och utgifter i och för den trafik,
som på smärre delar af stambanorna redan öppnats,
och hvilken före 1860 års slut bör hafva vunnit
större utsträckning, kommer särskilt redovisning att
ega rum. K. M:t anser lämpligt att, om någon netto-
behållning af passagerare- och godstrafiken å sta-
tens jernbanor under tiden intill 1860 års slut upp-
står, densamma får ingå till bygnadsfonden, men att
således äfven, i fall någon brist skulle -dervid upp-
komma, den inå af nämde fond få bestridas.
Till upplysning i ämnet låter K. M. till vederbö-
rande utskott öfverlemna:
Ja
2 vm mm RNA tt KOD MA FR AM - RR
Tan ön tar ch hr ft
a dn emm tr — fr rt nd IR Tr BR er Rd bt NR 0 Nn Kr RN
0 nt RAA RV La pe. fn) Ha AA jön ch I ft TM SE Vass RRD be HN
ar bet kokt jr nn ARR KNÄN