het. Skulle Fredrik den sjunde, som till följd
af sina personliga demokratiska böjelser är en
nagel i ögat på de tyska hofven och de hol-
steinska junkrarne, under nuvarande förhål-
landen i en tvär vändning afgå, så skulle den
svage, karakterslöse och af junkrarne full-
komligt i ledband förde prins. Ferdinand be-
stiga tronen och omgifva sig med en ultrareak-
tionär ministeör, som skulle arbeta derpå att,
sedan all konstitutionalitet blifvit qväfd, Dan-
mark med hull! och hår skulle kasta sig i
Tysklands armar.
Man bör emellertid hoppas, att sakerna icke
skola taga denna riktning och att de makter,
hvilka jemte Österrike och Preussen under-
tecknat den bekanta londonertraktaten och
som ha intresse af att Danmarks frihet och
sjelfständighet upprätthållas, icke låta det
komma till det yttersta, utan å ena sidan ge-
nom sina bona offic a söka förekomma en ab-
dikation, och å den andra hindra, att tyska
förbundsdagen gör sig till domare och -exe-
kutor i denna sak och derizenom gör ett djupt
ingrepp i danska kronans sjelfständighet, som
nämde makter, bland hvilka äfven är Sverge-
Norge, förbundit sig att i Europas allmänna
intresse garantera och upprätthålla. De tyska
makternas påträngande torde endast ha till
följd att frågan om Danmarks ställning så
mycket förr blir föremål för en gemensam
öfverläggning, som, sedan numera både fran-
ska och engelska regeringarne fått sina ögon
öppna i afseende på de blunders, som blifvit
begångna vid afslutande af londonertraktaten,
skulie kunna leda till en revisioa af denna
traktat och derigenom bli af de mest helso-
samma följder för Danmarks, liksom för hela
den skandinaviska nordens frihet och framtid.
F Att med anledning af de nu uppkomna
förvecklingarne den skandinaviska frågan wä-
der allt mera i förgrunden, röjer sig genom
den vigt, som franska och engelska pressen
tillägger densamma, men framör allt genom
de bekymmer och den harm, som röja sig
hos Le Nord, hvilken i många fall utgör en
termometer för stämningen mom petersbur :er-
kabinettet, . Nämde blad bar nyligen börjat
en serie artiklar under titel Lettres sur la Suede
(bref om Sverge), af hvilka den första ute-
slutande handlar om skandivavismen, :om
författaren framställer såsom ett ämne, hvilket
allvarligt måste tagas i betraktande och kraf-
tigt motarbetas af det konservativa Europa
(naturligtvis i ryskt intresse). Han söker
visa att saken företer stora och oöfvervinneliga
svårigheter, antingen man betraktar densam-
masgsåsom en dynastisk, en nationel eller en
politisk fråga. Rörande sakens politiska sida
yttrar han:
Exemplet af föreningen mellan Sverge och Norge
ådagalägger alltför klart de besynoerligheter, som
uppstå af en hopfogning af alldeles olika institutio-
ner. Dessa besynnerligheter och besvärligheter skulle
endast bli ännu värre genom Danmarks upptagande
i unionen. Detta land med sin liberala konstitution
skulle tynga ned vågskålen åt den norska sidan och
Sverge skulle bli mycket. besväradt af sin politiska
isolering. Deraf skulle till och med uppstå nödvän-
digheten att förändra dess regeringsform, för att
sätta den i öfverensstämmelse med de båda andra
ländernas. Det är detta, som det liberala partiet
fullkomligt inser, som i skandinavismen ser ett me-
del att uppnå sina syften. Detta är också orsaken,
hvarföre den föreslagna unionen möter så mycken
köld hos de klasser, som till sitt väsende äro kon-
servativa. De frukta dess genomförande, emedan
de instinktmässigt förutse, att den skulle bli vådlig
för deras privilegier, ja till och med för deras exi-
stens, att en representationsreform derigenom blefve
fa vikiig och att de liberale derigenom skulle trium-
era.n.
EäDerefter uttalar den ryske författaren sin
ovilja, derför att detta blad — såsom han
säger — för politiska ändamål gjort sig till
förkämpe för denna idg, vidrörer med stort
nöje Finska Litteraturbladets artiklar mot
Sverge, och utgjuter sig slutligen i loford öf-
ver hr Crusenstolpe, såsom i denna fråga re-
presenterande den konservativa svenska för
ståndigheten. Denne Sverges mest elegante
skriftställare — heter det — hvilken icke
en gång hans motståndare kunna frånkänna
omdöme och djup grundlighet (!), har åt den-
na dagens fråga segrat nägra sidor af afgö-
rande vigt, hvari han reducerar henne till
sin rätta betydelse. Det är enligt hans me-
ning en affär, vid hvilken alla fördelarne
skulle vara på de andras sida, alla förluster-
na på Sverges; — ett bedrägeri, en farlig
mystifikation.. Artikelförfattaren slutar med
att mana till uppmärksamhet; ty — menar
han — om också vissa förslag, som nyligen
syntes vara nära sin fullbordan, nu blifvit
ajournerade, så är det klart, att den skandi-
naviska frågan icke kan falla, utan att den
åter snart skall lefva upp till följd af dyna-
stiska och politiska intressen och ge anled-
ning till vådliga agitatiomer och förvecklin-
gar.
bass ottr
— H. M. konungen har i dag hållit konselj.