Den engelska expeditionen till Persiska viken, 40 skepp stark, har afgått från Bombay. BLANDADE AMNEN, — Rörliga observaterier. Under belägringen af Sebastopol vore de allierade mången gång i saknad af en ståndpunkt, från hvilken de kunde öfverskåda det inre af fiendens försvarsverk; åtskilliga planer för afbjelpande af denna olägenhet uppgjordes, men vero overkställbara. Två eller tre månader innan staden föll i de allierades händer, hade en ta:r Stocquerel kommit på den tanke, att en maskin, konstruerad enligt samme printip som de af engelsmännen så kallade lazy tongs., skulle kunna förskaffa en person tillräckligt högt upp i vädret, för att från ett säkert afstånd få en fullständig öfversigt af de inre försvarsverken. Han meddelade sin id6 åt herrarne Saunders, som gillade den och utarbetade alla detaljer för dess praktiska tillämpning. På krigsministern lord Panmures begäran konstruerades nu en sådan maskin. En serie af spjälar — sex och sex, af hvilka två och två korsvis — uppstiger från en triangulär bas, och hvarje afdelning af spjälar i denna serie är så förenad med den närmaste undre och öfre, att den vertikala rörelsen, som åstadkommes genom ett på en spindel verkande bjul, samtidigt meddelar sig åt hela serien. På detta sätt kan en person med lätthet bringas 50 till 100 fot upp i luften. Öfverst befinner sig en ställning med bröstvärn för den upphöjda personens säkerhet, och det hela hvilar på en vagn, så att det med lätthet kan flyttas huru man behagar. Ehuru maskinen ej hann blifva färdig innan Sebastopol fallit, och dess användning såsom ett slags belägringsredskap således ej behöfdes, kommer den emellertid väl tillpass vid många fredliga sysselsättningar och afbjelper ett verkligen i hög grad känbart behof. Vid målning och reparering af väggar, tak 0. 8. v., vid eldsvådor, vid fruktplockning eller ansning af höga träd, vid skeppsreparationer, med ett oråy vid alla sysselsättningar, der arbetet kräfver en viss höid öfver marken, blir Patent Elevato and Observatory, såsom maskinen kallas, af största värde. Om den kan ersätta de fula, obeqväma och lifsfarliga murareställningar, som nu vid alla nybygnader och reparationer skräpa på våra gator, så skall menskligheten i allmänhet, och husegare, hyresgäster och promenerande i synnerhet, stanna i stör förbindelse till hrr Stocquerel och Saunders. Mången köpman, hvars handel annars skulle lida en oversättlig skada derigenom att en sådan der murareställning spärrar ingången till hans butik och hotar trafikerande med ruin, skall tända ett tacksamt hjertas rökoffer icke blott för hrr Stocquerel och Saunders, utan ock för den af hrr bygmästare, som behagar taga närmare notis om elevatorn (af hvilken en teckning finnes i Illustrated London News) och vid aldra första tillfölle införa den härstädes. Ofvanstående hrr Stocquerel och Saunders hafva tagit patent på sin uppfinning i England, Frankrike, Belgien o. s. v., och oe lär redan vara i flitigt bruk i nämde läner. — Blekingsposten för den 18 berättar följande från Karlskrona: En stor uppståndelse har här i staden förorsakats af en allmänt cirkulerande berättelse, att en afliden och å nya begrafningsplatsen jordad, person uppvaknat i kistan, sprängt sönder locket, suckat, vändt sig i sin graf och sönderskrubbat ansigtet. Håret kunde resa sig på menniskors hufvud öfver en så fasansfull tilldragelse, om blott — den vore sådan den berättats. Men till stor skada för alla kafferep, nödsskas vi protestera mot historien i dess belhet. Det verkliga förhållandet är följande: Sistlidne tisdags morgon befanns en f. d. handlande, C. J. Hzeger, liggande död på golfvet i sitt ram. Som förste stadstäkaren tillfälligtvis var på sjukbesök i granskapet, ananmodades han se på liket, och förklarade han att Heeger dött af slaganfall. På likets ansigte funnos skrubbsår, synbart uppkomne deraf att Heger fallit omkull. På lördags förmiddagen nedsattes liket i grafven på nya begrafningsplatsen å Vänd, och då grafven hunnit till hälften fyllas af dödgräfvarens son, tyckte sig denne höra bultning i kistan och skyndade att derom underrätta sin far. Dödgräfvaren, åtföljd af son och dotter, ilade till den halföppna grafven och började lyssna. De hörde huru liket bultade, och dessutom förnummo dödgräfvarens son och doccter att liket suckade. Då började dödgräfvarer, att i kraft af sitt embete betvifla att ett lik ku,åe bulta och sucka i sin graf, utan måste liket ? (ltså vara lefvande. Hvad var då att göra? Naturligtvis ingenting annat än att öppna graf och kista. Men dertill trodde dödgräfvaren sig icke ega makt rutan vördig prostens lof. Han ilar alltså med andan i halsen den qvartmilslånga vägen till staden, raporterar saken till pastor och får — till att börja med — snus för sitt för långt sträckta tjenstenit att sicke utan alla omständigheter genast öppna grafven. Mannen, som fruktade att anses såsom graföppnare — annan mening än den, hvarå han hade fullmakt på fickan, fick nu prostens tillsägelse att uppsöka förste stadsläkaren, som träffades hemma och genast åkte rut till grafven. Liket uppgräfdes, kistan fanns icke . det minsta söndersparkad, den döde låg stilla på ryg.gen och icke på magen, stel och alldeles oböjlig, såsom den der legat död i flera dagar, putsad och renrakad, med slät, orubbad och spänd svepning. Två personer, som varit närvarande vid likets. svepning, efterskickades, för att bese skrukbsåren, och dessa intygade, att skråmorna voro desamma, som funnos vid svepningen. En fläck på högra knäskålen var äfven nu synlig, men vitsordades hafva befunnits vid. dödstilfället. Med ett ord: man bade ingen annan anledning till den förskräckliga kyrkogårdsscenen, än den, som varit följden af en uppjagad inbillning och möjligen en eller annan stens eller lerklumps nedfallande i vattnet, som stod under kistans toma rum. — Jagtparli. Under denna öfverskrift berättas i en dansk tidning följande: En på landet boende värdshusvärd hade nyligen låtit inrätta en väl inhägnad ankdamm, i hvilken funnos 133 st. ankor, bestämda till resandes förplsägning. Traktens räfvar, som fått väder om saken, begåfvo sig emeltertid en vacker natt till stället, gräfde en gång under planket och började derpå en jagt; som icke slutade förr än 100 af ankorna voro dödade. Om morgonen voro några och 20 af liken bortsläpade, men de öfriga lågo qvar på den blodbestänkta valplatsen. Man påstår, att då ett par räfvar vid dylika tillfällen följas åt, dödar hanen, under det honan släpar bytet till sin kula. Om det förhåller sig så, måste vid detta tillfälle flera räfvar varit med om jagten, så framt man icke får antaga att ett gammalt par varit åtföljdt af en skara vuxna barn, hvilka skolat inöfvas i yrket., ent os) mt ARN EK köret 2 nn HL me TA ms car a, brå Få HANDELS-UND Tr