ESA SPPIUeTRSGHIUCLEN aeruppa, att den
nya redaktionen af 86 S regeringsformen hän-
v:sade, icke till tryckfrihetsförordningen, utan
til en särskild lag, hvars innehåll ingen kän-
Hr Nordvall fann förslaget utgöra en
särande motsats till den för 10 år sedan af-
:a proposition om indragningsmaktens upp-
hörande, och ansåg de år 1809 anförda mo-
tiver ännu qvarstå i sin fulla kraft. Hr
Binek trödde det vara vådligt att utstryka
tryckfrihetsförordningen ur grundlagarne, då
man ej visste hvad man finge i stället. För-
fattningen vore till sin anda och syftning icke
ailenast folkets, utan äfven regeringens säkra
värn. Om den bofttoges, skulle de kring-
smygande ryktena undergräfva så väl reg: rin-
gens som folkets anseende, Talaren hoppades
att frågan af kommande ständerskulle behandlas
så, att både regeringens styrka och folkets frihet
ärnades. Hr Asker fästade uppmärkssmheten
derpå, att enligt den föreslagna lydelsen för 86
S regeringsformen kunde genom den särskilta
stadga, till hvilken deruti hänvisas, hinder
iggar, som inskränkte hvarje svensk mans i
u gällande tiyckfrihetslag bestämda rätt.
van stannade i ovisshet huru juryn skulle
vara beskaffad, äfvensom huru Jånet undan-
tagen i rättigheten att utbekomma handlingar
skulle sträcka sig, hvilket allt vore öfverlem-
adt åt den nye, ännu ej skrifna tryckfrihets-
Srordningen. Häruti instämde hrr Schen-l.
röm, Rooth och Wetterberg. Hr Rydin be-
lagade, att regeringen utkastat denna brand-
ackla, som ej skulle leda till något annat än
ait upptända sinnena till missnöje med sty-
Boman, Mechel, Berger, Falhem, Berg, Gråå,
flesselgren, Cassel, Lundh och Wallenerg.
u härvid ingenting kunde göra; Hade man
au måst fatta ett definitift beslut, skulle han
a uttalat betänkligheter emot förslaget. Hän-
telser kunde innan nästa riksdag inträffe,
varigenom dessa betänkligheter häfdes, hvar-
öre man ej borde binda sig på förhand ge-
om ett alltför bebtämdt yttrande. Betviflade
tt afhjelpa det onda, som ligger i pressens
hr Kock instämde hrr Stenqvist och Gezelius.
Inom bondeståndet yttrade sig de flesta
edamöterna i denna fråga, alla emot försla-
get. Erik Christenson från Göteborgs län
olkfrihetens hjessa. Utiden öfverklagade olä-
talaren tryckfrihetens förnämsta värn. Skulle
srundlagarne, så borde den upphäfvas i alla.
Anförde fleres yttranden från 1829 i fråga
om indragningsmakten. — Många ledamöter
instämde 1 Erik Christensons yttrande. Bengt
Gudmundson yrkade återremiss på grund af
utvecklade skäl, och anförde till stöd för sitt
ogillande af förslaget grefve Lagerbj-lkes re-
servation inom 1848 års konstitutionsutskott.
Sahlström befarade, att de maktegande sjelfva
gynnat skandalspressens uppkomst just der-
igenom att de hyst farhågor för densamma.
Fann förslaget oriktigt till sitt syfte, då miss-
bruken redan voro belagda med högt ansvar,
töröfrigt till intet båtande samt högst skad-
ligt för hela nationen. Johannes Nilsson från
Skåne yttrade: Rätt uppfattad, är den fria
pressen i sjelfva verket hela folkets tunga,
nationens röst. Man bör besinna att just
denna folkets tunga är det, som den kongl.
propositionen vill afklippa, just denna natio-
nens röst man vill bringa till tystnad. Jag
frågar: ho är den bland oss, som vill beröf-
vas sin tunga, sin röst, detta det mest mensk-
liga, för att ej säga gudomliga vi som Guds
beläte ega? Nåväl! är ej en fri, en ädel och
hyfsad nations röst förmer än den enskiltes?
Hvad kan ej missbrukas? Sjelfva relisionen
kan det, konungamakten likaså. . Samme kon-
trasignant kunde ju på sådan grund:vid nä-
sta riksdag tilläfventyrs föreslå successions-
ordningens utstrykande ur grundlagarne.
Förre talmannen Nils Pehrsson talade emot
missbruken och tidningarne, ansåg förslaget
ej särdeles vådligt, i förhoppning på tre stånd,
men förkastade detsamma, emedan han ej an
såg rådligt att ur grundlagen borttaga de all-
männa bestämmelserna, samt ej fann försla-
get behöfligt eller nyttigt. Sedan flere leda-
möter yrkat återremiss, men derifrån afstått,
lades betänkandet till handlingarne.
Sådäna voro vid sistlidne riksdag omdöme-
na öfver denna kungliga proposition inom
representationen. Man finner häraf att, under
det adeln med fullkomlig tystnad förbigick
densamma, presteståndets ledamöter med: få
men lysande undantag godkände densamma
ehuru på ett varsamt och tvekande sätt; bor-
gareståndet deremot nästan enhälligt på kon-
stitutionella grunder förklarade sig emot för
slaget, och bondeståndet i kraftiga ordalag
leremot nedlade en bögtidlig protest, som
var nära att öfvergå till en återremiss. Un-
der sådana förhållanden kan det ej vara svårt
att förutse frågans. utgång vid innevarande
riksdag i de båda sistnämda stånden, en ut-
gång, hvarom wi föröfrigt. aldrig hyst det
ringaste tvifvelsmål. Hvad presteståndetsma-
joritet angår, lärer den väl nu likasom vid
dylika föregående tillfällen troget aktgifva
på tecken från ofvan, och man bör hoppas.
att denna-teckenförbidande ställning ej länge
kommer att pröfva det högvördiga ståndets
tålamod. Ridderskapet och adeln har vid
detta tillfälle den icke ringa fördelen att ick:
på förhand medelst ordande för saken hafve
blottstält sig såsom i skatteförenklingsfrågan,
der man, efter att först med 83 röster emot
32 hafva förklarat sig hylla en åsigt, derefter
med acklamation antog en motsatt, af en ko
nungens rådgifvare förordad. Hvilka välgö-
rande verkningar ett litet i sinom tid uttalad:
ministerord förmår åstadkomma: på riddarhu-
get, kan således häraf slutas, och då ståndet,
med undantag af förra konstitutionsutskottets
ledamöter, nu icke sågom vid det föregående
tillfället redan uttalat en äsigt i ämnet; be-
höfde man ej ens såsom då besvära sig med
att i hast utfinna nya argumenter för en ny
Hr Koch fann deremot att rikets ständer.
relsen. Emot förslaget talade äfvenledes hrrÅ
lock huruvida detta förslag vore rätta vägen.
:nissbruk ; sådant finge framtiden utvisa. Med
ann förslaget vara ett klubbslag, måttadt emot I
genheten af förändringarnes långsamhet såg -
den återhållande kraften upphäfvas i en af